”Humanitär katastrof”

Här lever 500 bärplockare i misär – i svenska skogen

1 av 5
Kris i Bulgarien ”Jag kommer hellre hit än stannar hemma i Bulgarien där det är kris och inte finns några jobb. Vi väntar på blåbären och hoppas”, säger Tony Tomov trots att det är dåligt med bär i skogen.
NYHETER

Här lever 500 bulgariska bärplockare i misär i den svenska skogen.

– Det är en humanitär ­katastrof, säger närpolischefen Örjan Brodin.

Samtidigt har deras närvaro skapat bråk – byborna vill helst att de ska försvinna.

I Mehedeby finns två samhällen i sommar. Det ena består av enplansvillor av mexitegel och svartmålat trä. Det andra av hopvirade grenar och presenningar. Det bor ungefär lika många människor i båda, 500 svenska upplänningar i byn och 500 bulgariska bärplockare i skogen.

Situationen har skapat en konflikt.

Många Mehedebybor oroar sig för vad som pågår i lägret. När kommunen, polisen och skogsbolaget Stora ­Enso kallade till möte i går kom var fjärde bybo dit.

Många uppges vara rasande. Andra förskräckta.

”River i soporna”

– Det är oroligt här i byn. Folk vågar inte lämna sina hus för att åka på semester och de vågar inte heller gå ut, säger Fredrik Värnebjörk och får medhåll av grannen tvärs över gatan.

– Alla är arga, ledsna och förtvivlade. De här människorna kommer in på våra tomter på nätterna och river i soporna. Vi törs inte göra någonting, säger Lynn Lindström som har bott i Mehedeby i 50 år.

En kort biltur bort breder ett stort tältläger ut sig över blåbärsrisen längs en grusväg i skogen.

– Jag tror inte mina ögon. Jag har aldrig sett något liknande, säger Lynn när hon får se lägret från baksätet i bilen.

Vid ett av tälten står Tony Tomov. Han körde från en by nära floden Donau till Mehedeby i Tierps kommun för att plocka blåbär och lingon. Hans händer är blåbärslila och han fryser. Det finns inte mycket bär i skogarna, men han klagar inte.

– Jag kommer hellre hit än stannar hemma i Bulgarien där det är kris och inte finns några jobb. Vi väntar på blåbären och hoppas, säger han.

Leker med kusinerna

Tonys fru lagar en böngryta över en liten öppen eld invid familjens tält. Bredvid bakar någon bröd och någon annan grillar korv. Sonen Yanko, 12, är en av få i bärplockarbyn som kan några ord engelska. Han säger att han trivs bra och leker med sina kusiner på dagarna, spelar fotboll och svingar med hemtäljda träsvärd.

På en grusplätt nära landsvägen står ett femtontal skåpbilar parkerade. Det är hit bärköparen kommer. Bärplockarna vet inte hur länge de ska behöva vänta på honom men det kan bli många timmar i det mygg­täta skogsområdet.

De plockar ett 20-tal kilo blåbär per person och dag som de sedan säljer vidare för 12 kronor kilot, berättar Stefan som var en av de första som kom till lägret för tre veckor sedan.

– Jag får ofta åka långt för att hitta bär och när jag har en bra plats kommer det alltid någon annan och ska plocka, säger han.

Stefan hoppades på dubbelt så mycket bär men planerar ändå att stanna till september.

Det är tredje året i rad som det samlas bärplockare i Mehedeby. Men i år är de fler än någonsin och samsas om ovanligt få bär.

– Det är en humanitär katastrof för bärplockarna. De har kommit hit för att tjäna pengar och så finns det inga bär, säger närpolischefen Örjan Brodin.

Har inte begärt hjälp

Skogsbolaget Stora Enso har gett tillåtelse till två läger och har begärt avhysning för alla som bor utanför det anvisade området. I övrigt är det krångligt att vräka EU-medlemmar från skogen i ett land med allemansrätt.

Bärplockarna önskar sig en bärfylld skog och ett par toaletter. Annars har de det bra, säger de. Och så länge bärplockarna inte klagar kommer inte heller kommunen att ingripa.

– Med svenska mått mätt är det bedrövligt i deras ­läger. Men vårt ansvar tar vid när de vänder sig till oss för att få hjälp. Och det har inte hänt än, säger kommunchefen Yvette Axelsson.

Det säger reglerna

De flesta som kommer till Sverige för att säsongsarbeta med bärplockning är från Thailand eller länder i Östeuropa.

I vanliga fall är de anställda av bemanningsföretag i sina hemländer.

Det finns två kollektivavtal som reglerar villkoren för bärplockare: bemanningsavtalet och jordbruksavtalet.

För bemanningsanställda är lägstalönen 18 495 kronor i månaden.

För anställda med jordbruksavtal är lägstalönen 17 564 kronor i månaden.

Hittills i år har cirka 5 800 personer från icke-EU-länder fått arbetstillstånd för att plocka bär.

Inom EU gäller fri rörlighet och därför krävs inget arbets­tillstånd.

Källa: Kommunal

Jobb som bara gav skulder

Augusti 2009: Tusentals bärplockare från Thailand fastnar i Norrbotten efter ett rekorddåligt blåbärsår.

De har lockats med löften om att kunna plocka 100 kilo om dagen och nästan alla har skuldsatt sig för att kunna åka hit.

Väl i Sverige möts de av oseriösa näringsidkare och miserabla förhållanden.

Thailands regering ingriper och hjälper sina landsmän hem.

Augusti 2010: Kinesiska bärplockare luras till Storuman med löften om blåbär stora som vindruvor, på buskar i stora plantager.

Socialtjänsten i kommunen får rycka in och skaffa mat och sovplats åt de 200 bärplockarna, som är utblottade och hungriga.

Bemanningsföretaget som anlitat plockarna förnekar att man skulle ha ljugit om förhållandena i Sverige.

Augusti 2010: Vietnamesiska bärplockare tvingas skjuta småfåglar och äta giftig svamp för att ha något att äta, efter att ha lurats till Älvdalen flera veckor innan bärsäsongen börjar.

När direktören för bemanningsföretaget som lockat hit dem konfronteras med uppgifter om upploppsstämning i lägret, svarar han:

– Det beror på att de är bönder, de har aldrig sett en bil förut och blev lite uppspelta.

Mars 2011: Ekot avslöjar att många av de vietnamesiska bärplockare som kom till Sverige föregående sommar möttes av våld och hot vid hemkomsten till Vietnam.

Bärplockarna har skuldsatt sig för att ha råd att åka. Väl hemma utsätts de för kriminella indrivare som använder sig av hot och misshandel för att kräva in skulderna.

Källa: Aftonbladet, SR EKOT