Nu får bärplockarna äntligen åka hem

NYHETER

På eftermiddagen kom beskedet – Packa väskorna, ni åker i kväll.

– Vi är så glada att vi får komma hem till våra familjer, säger Andrean.

Men resan kommer han själv att få betala.

Efter flera dagar och veckor utan mat, dusch och tak över huvudet fick de drygt 200 bulgarerna som samlats utanför den bulgariska ambassaden äntligen få komma hem. Enligt uppgifter på plats skulle bussarna först åka till en skola där bulgarerna skulle få mat och möjlighet att duscha. Men när bussarna kom till ambassaden var beskedet att de skulle köra direkt mot Bulgarien.

Måste skriva på papper

Sascho som sitter längst fram i den första bussen säger till Aftonbladet vid halvsju-tiden att han är lycklig för att han skulle få komma hem.

– Vi kommer att komma tillbaka till vår familj och våra barn. Men det här kommer inte att hända igen, vi kommer inte att bli lurade en gång till, säger han till Aftonbladet.

Innan bulgarerna fick åka fick de gå in på ambassaden och skriva på ett papper. Förutom namn, adress och id-kortsnummer tvingades bärplockarna att skriva under att de själva står för kostnaderna för hemresan.

”Inför utrikesdepartementet intygar jag att jag är skyldig att betala alla utgifter för den köpta transporten till Bulgarien.”

Men varför de själva ska stå för hemresan fick de aldrig något besked om från ambassaden.

– Vi vill veta varför de vill att vi ska betala tillbaka. De borde i stället leta efter de som lurade hit oss, säger Sascho.

Två brödskivor

Totalt tre bussar kördes fram under onsdagskvällen för att köra hem bulgarerna. Den första bussen tros nå Bulgarien fredag kväll eller natt, säger Kent Fast, busschaufför.

– Det kommer få fort på autobahn ner till München, säger han.

Strax innan sju på onsdagskvällen rullade den första bussen genom Sverige mot Trelleborg och en färja till Travemünde. Resenärerna hade då fått med sig mat som skulle räcka hela vägen - två brödskivor och lite dricka.

"Inget är förändrat"

Andrean har likt många andra kommit till Sverige i tron om att det fanns fullt med blåbär i skogen. Att de skulle få bo i hus med toalett och dusch. Och att de skulle få mat. Men verkligen var en annan.

– Det var precis tvärtom. Det var mycket sämre och mycket farligare. Vi var hungriga och i skogen där vi bodde fanns det björnar. Vi kunde inte sova ordentligt. Och vi kunde inte tvätta oss, vi kunde inte tvätta våra kläder. Vi hade inte ens så mycket som en brödskiva att äta om dagen.

När Andrean reste till Sverige trodde han att han skulle återvända med en del hoptjänade pengar. Men verkligheten blev en annan:

– När jag kommer tillbaka är det samma liv som förut. Inget är förändrat. Det enda jag får med mig är minnet av hur vi plågades i Sverige.

”Ring hem och be om pengar”

Flera av de bärplockare som Aftonbladet pratat med är missnöjda med hur den bulgariska ambassaden har agerat. De första som kom till ambassaden på Karlavägen fick beskedet att de skulle ringa hem och be om pengar.

– Men jag har ingen som jag kan ringa. När vi kom hit frågade de varför vi kommit hit och de sa att det var vårt eget fel att det blev så här, säger en ung man.