Hennes fall blev brutalt

Ludmila Engquist dansade in i svensk friidrott som en frälsare. Ett OS-guld i Atlanta 1996 och ett VM-guld i Aten 1997 följdes av ­hennes livs största seger då hon besegrade sin bröstcancer två år senare. Det fanns inga fler segrar att vinna för att vara en evig svensk hjälte. Ändå försökte hon. Det blev hennes fall – och ingen har fallit så tungt och så brutalt.

Det var den 4 november 2001 och jag satt i en taxi på väg till Arlanda. Och för första gången någonsin visste jag inte var jag skulle flyga någonstans.