Minnet av lägrets helvete har inte bleknat

Bilden från koncentrationslägret chockade världen – nu har Fikret Alic återvänt

1 av 7 | Foto: PETER JORDAN
Här står Fikret Alic på samma plats där han fotograferades 1992.
NYHETER

LONDON. Bilden av hans utmärglade kropp i det serbiska koncentrationslägret skakade en hel värld.

Tjugo år senare är Fikret Alic, 42, tillbaka i sitt helvete igen.

– Mardrömmarna försvinner aldrig. Dödandet, skriken, tortyren, blodet. De lämnar aldrig mitt huvud, säger han.

När tv-bilderna från fånglägret i Trnopolje i Bosnien spreds 1992 chockades omvärlden. Längst fram bland de utmärglade fångarna stod Fikret Alic med hålögd blick, kroppen inte mycket mer än skinn och ben.

Bilderna blev startskottet på fredsprocessen som 1995 fick slut på kriget som startats av Slobodan Milošević.

Tjugo år senare är Fikret Alic tillbaka bakom taggtråden i dödslägret. För brittiska Sun berättar han om mardrömmarna som aldrig kommer försvinna.

– Under tjugo år har jag aldrig haft en hel natts sömn. Läkare har försökt med varenda piller som finns, men mardrömmarna försvinner aldrig. Dödandet, skriken, tortyren, blodet. De lämnar aldrig mitt huvud.

Alic befarade att han skulle dödas av lägervakterna när han blivit en symbol för deras tyranni. Men bara nio dagar efter att bilderna togs lyckades han fly utklädd till muslimsk kvinna. Bara fyra dagar senare avrättades över 200 män i lägret han precis flytt från.

Tillbaka i hembyn

Han smugglades till Danmark där han bott till för ett år sedan. Nu är han tillbaka i hemlandet Bosnien och Hercegovina, i en liten by bara några kilometer från dödslägret.

– De ville döda mig, men jag överlevde och sanningen överlevde med mig. Jag var en gång en symbol för mänskligt lidande, men i dag är jag en symbol för hopp. Jag vill visa barn att om en människa kan överleva fasorna som jag uthärdade, så kan man överleva vad som helst, säger han till Sun.

För precis 20 år sedan, den 6 augusti 1992 leddes tv-team från brittiska ITN och Channel 4 till dödslägret. Anhängare till dåvarande bosnienserbiska ledaren Radovan Karadžić skulle visa upp vad de påstod var flyktingar som skyddades från kriget.

Folkmordets offer

Ingen vågade säga annat än positiva saker, men fångarnas härjade kroppar och skräckslagna blickar talade för sig själva. Bakom taggtråden stod svältande fångar som var offer för folkmord.

Bara timmar tidigare hade Fikret Alic kommit till Trnopolje från ett annat läger i närliggande Keraterm där han tvingats överleva på två brödskivor och en kopp utspädd soppa om dagen.

– Jag var i fångenskap i 63 dagar. Bara sex dagar blev jag inte torterad eller slagen. Jag förlorande mina tänder när en fångvaktare som brukade vara min granne beordrade mig att slicka hans stövlar. Jag gjorde som han sa, men han sparkade mig våldsamt, säger Alic till Sun.

Sången dränkte inte skriken

Det är mardrömmarna från Keraterm som håller honom vaken om nätterna. Han hölls fången i vad som kallades Rum 2 tillsammans med 217 andra fångar. Den 24 juli 1992 kastade vakter en nervgasgranat in i närliggande Rum 3 och sköt ner alla som försökte fly med automatvapen.

– Våra vakter beordrade oss att sjunga, men det dränkte inte skriken och gevären, säger Fikret Alic.

Dagen efter tvingades han och medfångarna stapla kropparna på en lastbil.

– När alla var uppe spolade vakterna av högen för att tvätta bort blodet så lastbilen inte skulle lämna ett rött spår efter sig. En flod av blod rann ner på marken. Jag kommer aldrig glömma det.