Dagens namn: Patrik, Patricia
Årets bästa sajt. Årets nyhetssajt. Årets Dagstidning digitalt.
Startsidan / Nyheter

De skräms till tystnad

Hundratals nallebjörnar kastades in i Vitryssland av den svenska pr-byrån – sen bröt helvetet lös

MINSK. Anton Suryapin, 20, la ut bilder på de svenska nallebjörnarna på sin blogg.

Nio dagar senare greps han av KGB.

Trycket ökar i Vitryssland – efter den svenska pr-byråns livsfarliga kupp.

Journalisten Tatsiana ­Bublikava, 28, kunde inte tro att det var sant.

Skulle ett par svenskar ha riskerat livet och flugit olagligt över gränsen för att släppa ner hundratals nallebjörnar över henne?

Kollegorna på den förbjudna tv-stationen Belsat var lika tveksamma när ­detaljerna kom in.

Björnarna – med sina ­påsydda budskap om frihet och demokrati – skulle ha singlat ner i fallskärmar och landat bara några kilometer från president Aleksandr Lukasjenkos palats tidigt på morgonen den 4 juli.

Men redan på eftermiddagen kom nya bilder upp på sajten Youtube. Skymtade man inte ringleden runt Minsk? Det stora kraftverket?

Bekräftelser kom från ­Litauen. Och till sist bevis – bilder på riktiga nallebjörnar, funna på marken.

– Alla skrattade. Det var coolt. Men så började det hända saker. Riktigt dåliga saker, säger Tatsiana Bublikava.

Vi möter henne på Segertorget i Minsk. Runt oss syns spåren av Stalins drömmar. Tunga pelare, ­kolossala dimensioner.

Arbetarnas palats.

Trådbussar skramlar fram längs väldiga avenyer. Människor är prickar under Lenins staty.

Det är som Sovjet aldrig försvunnit.

Här styr Alexandr ­Lukasjenko, 57, en man som brukar kallas Europas siste diktator. Medier är stenhårt kontrollerade. Oliktänkande kan plötsligt försvinna.

Vi har rest hit för att skildra en aktion som fått osannolika konsekvenser.

Den svenska pr-byrån Studio Total i Malmö hade en idé. Lukasjenkos diktatur skulle bekämpas med humor.

Medarbetarna Tomas Mazetti och Hannah Frey tog flygcertifikat och lyfte tidigt på morgonen den 4 juli. Utan uppdragsgivare, utan tillstånd och enligt egen uppgift utan vitrysk hjälp.

Några kilometer från Minsks centrum blev de oroliga för att bensinen skulle ta slut. De vräkte ut nallebjörnarna och vände tillbaka till Litauen.

Först efter tre veckor ­erkände Lukasjenko flygningen. Då var han rasande. Planet borde ha tvingats ner, enligt ­presidenten.

Han sparkade två av sina högsta generaler.

I det dolda beordrades hemliga tillslag.

Den 13 juli väcktes studenten och bloggaren ­Anton Suryapin, 20, av att civilklädda män bultade på dörren till hans studentrum i Minsk.

Han hann få i väg ett ­sista meddelande på Twitter:

”KGB är här”.

Han togs till KGB:s högkvarter mitt i Minsk där han anklagades för att ha hjälpt svenskarna att ta sig över gränsen olagligt. Suryapin förstod ingenting. Allt han gjort var att lägga ut bilder på nallebjörnar som hittats på gatorna på bloggen.

Ändlösa slätter breder ut sig söder om Minsk. Kollektivjordbruken – kolchoserna – från Sovjettiden är ­bevarade. Anton Suryapin möter oss i föräldrahemmet i staden Slutsk. Efter fem veckor hos KGB har han just släppts.

– Tyvärr, säger han och sätter sig i vardagsrummet, som är fyllt av porslinsfigurer och tygblommor.

– KGB fick mig att skriva på ett papper. Jag är fortfarande misstänkt och har inte rätt att tala om mitt fall.

Pappa Andrej går fram och tillbaka, full av oro. ­Ännu riskerar sonen sju års fängelse. När som helst kan KGB komma tillbaka.

Ryssland håller Lukasjenko om ryggen. Vitryssland är beroende av billig olja och gas från grannen.

Länderna har i år bestämt sig för att införa ett gemensamt luftförsvar. Då slinker ett svenskt propellerplan igenom all kontroll. Regimen i Minsk blev förnedrad.

Oppositionella vi träffar tror att Anton Suryapin ­bara är en syndabock. Själv berättar han om ovissheten i KGB-fängelset.

– Jag var totalt avskuren. Hoppades bara att världen inte skulle ha glömt mig.

Han tänder en cigarett och säger att han inte är rädd. Paragraf 34 i Vitrysslands grundlag ger honom rätt att sprida information. Han tackar Amnesty och de tyska politiker som kämpat för att få honom fri.

Tills vidare får han inte lämna Slutsk. Suryapin hoppas att anklagelserna läggs ner.

– Skriv nu att jag inte är sur på svenskarna. Inte det minsta.

Han ursäktar sig än en gång. Nej, vi får inte ­veta mer om hur han behandlades. Om KGB försökte bryta ner honom med våld eller hot.

Om de drog upp honom på nätterna för långa förhör.

Om han tvingades stå naken i timmar.

Men det finna andra som kan vittna. Sådana som Vladimir Nekljajev, 65. Han är poet och ledare för ”Tala Sanning”, den motståndsrörelse som svenskarna sagt att de ville stödja. På väg till ett protestmöte efter förra presidentvalet i december 2010 angreps han av en maskerad man.

Nekljajev slogs medvetslös och höll på att förblöda. Under tiden krossades protesterna med våld. Sjuhundra greps.

Några veckor senare kom KGB till sjukhuset. De band för hans ögon, släpade ut honom och tryckte ner ­honom på golvet i en minibuss. Naken i minus 25 grader.

Tankarna for genom hans huvud: Var det över nu?

Skulle han dö, som aktivisten Oleg Bebenin, som hittats mystiskt hängd i sin datja några månader tidigare?

– Jag låg där och försökte tänka. Om bilen svängde vänster utanför sjukhuset skulle vi åka mot skogen. Då var det slut. Som tur var for vi åt höger.

KGB släppte Nekljajev ­senare, men han sitter ännu i husarrest och lider av misshandeln.

– Jag har blivit erbjuden vård i Finland, men myndigheterna vägrar att släppa ut mig. De säger att vi har bäst sjukvård i världen.

Han möter oss på ”Tala sannings” kontor. Det luktar lim från affischer på plakat. Om en månad är det val till parlamentet, men ingen här räknar med någon förändring.

– Oppositionen är i väldigt dåligt skick. Det är värre än någonsin under Lukasjenkos regim.

På de statskontrollerade tv-nyheterna har Lukasjenko gång på gång angripit Sverige i sommar: Vi har kränkt hans land!

Vår ambassadör Stefan Eriksson är en sabotör!

Utrikesminister Carl Bildt (M) har svarat med att kalla Lukasjenko ”buse”. Nekljajev anser att Lukasjenko kunnat stärka sin ställning.

– Vissa säger att svenskarna bara ville göra reklam för sitt företag. Men det här är inte deras fel. Inget normalt land skulle agera så här.

Han avslutar sitt te i snabba klunkar. Reser sig och öppnar ytterdörren. Kastar som alltid en hastig blick över axeln innan han vänder sig om för att låsa.

Nallebjörnarna har varit den största nyheten i Vitryssland i sommar. Motståndare till Lukasjenko har lagt upp bilder på egna björnar på Facebook. Placerat nallar i skyltfönster och fäst dem i bilar. Ändå går de ursprungliga björnarna inte att hitta. Vi ringer samtal efter samtal. Åttahundra verkar ha gått upp i rök.

Vi tar oss till förstaden Sukharevo där de ska ha landat, med sina bostadshus i betong. Vet folk här?

– Njet (nej), säger gumman som säljer vindruvor i ett litet stånd.

– Njet, säger den unge mannen som luktar sprit.

– Jo, säger kvinnan som rullar en barnvagn. Jag har hört om det, men inte sett själv.

Till sist hittar vi en nalle hemma i Ales Pileckis, 28, etta på Shevchenko-boulevarden en bit från centrum. Han fingrar på den gulliga tygbjörnen med sitt farliga budskap:

”Ni kan inte tysta oss”

– Många föll nog i skogen. Men jag har hört att man fortfarande hittar dem.

Alla oppositionella säger samma sak. Den svenske ambassadören Stefan Eriksson var respekterad. Lukasjenko störde sig på Eriksson och kunde nu passa på att utvisa honom.

På ambassaden, som öppnades så sent som 2008 och ännu luktar målarfärg, packar de sista svenska ­diplomaterna sina flyttlådor.

– Vi svarar tyvärr inte på några frågor, säger andresekreterare John Brante.

Den sista tiden har ambassaden tagit emot hot riktade mot svenskar i landet. Vi varnas för att avslöja var vi kommer ifrån.

Bevakningen i landet har skärpts. Militären är ängslig, polisen, de statsanställda.

I måndags greps en kille bara för att han flög med en drake.

Vitrysslands utrikes­minister sparkades, kanske som en följd av aktionen. Ringarna på vattnet har blivit svallvågor.

KGB har krävt att Studio Total ska inställa sig i Minsk för förhör. Liksom Suryapin riskerar de år av fängelse. Svenskarna kallar Lukasjenko ”clown”.

De tänker inte komma.

Journalisten Tatsiana ­Bublikava ser ut över det monumentala torget. Kvällsljuset ger fasaderna på Arbetarnas palats en varmare ton. Några kravallpoliser står en bit bort.

Bublikava har gjort en tidslinje för allt som skett. Dementier, bekräftelser, nya incidenter. 52 händelser hittills.

Hon tänker en stund på sin vän Anton Suryapin som kanske ställs inför rätta och den hjälpsamme ambassadör Eriksson som nu tvingats härifrån.

På svenskarna som fick världen att prata om Vitryssland, men som ändå gör henne arg. Hur ska hon kunna förklara sin kluvenhet?

– Studio Total kom hit, gjorde något modigt och skapade en väldig röra, ­säger hon.

– Nu är det vi här som måste leva i den.

 

Fotnot: Studio Total vill inte kommentera aktionen ytterligare. Inte heller Carl Bildt vill yttra sig.

SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet