Journalisten Göran Skytte, 67, drabbades av tre stroke på tolv timmar.
Han svävade mellan liv och död.
– Allt jag kände var lugn och inre stillhet, säger han.
Natten till den 25 april i år skulle Göran Skytte gå upp ur sängen. Ute i hallen snurrade det till. Benen bar inte.
Han föll, men lyckades ta sig upp. På morgonen struntade han i det som hänt. Men vid lunch ramlade han ihop igen, över matbordet.
– Då förstod jag att det var farligt. Jag ringde bums 112, säger han.
Skytte togs i ambulans till universitetssjukhuset i Malmö och senare till Lund. På en sjukhustoalett under eftermiddagen kom den tredje stroken. Den värsta.
Han svingar med näven för att visa smällen.
– Det var en knockout.
Stroke beror på en blodpropp eller brustet kärl i hjärnan. Ofta kommer varningstecken. Skytte hade upplevt yrsel, men alltid tänkt att han bara var trött.
Nu kunde han knappt se, höra eller tala.
– Jag låg i sjukhussängen med en massa slangar och tänkte: Nu dör jag. Ändå kände jag ingen ångest. Bara lugn.
Läkarna tog prover och röntgade. Vägde alternativ, inget utan risk. Till sist valde de att inte operera.
Efter en vecka togs han till ett annat sjukhus för rehabilitering. När han försökte äta hamnade maten i håret. När han skulle dricka rann vattnet ner på golvet. I hela sitt liv har han skrivit. Han visar oss de första anteckningarna från sjukhuset. Bokstäverna går inte att läsa.
Men Skytte hade tur. Till skillnad från många andra blev han snabbt bättre.
– Att få rösten tillbaka var en obeskrivlig lycka. Det var då livet återvände.
Vi träffar honom hemma i etagevåningen intill havet i Malmö. Bland konsten och böckerna finns kors och ikoner. Den tidigare vänsteraktivisten är sedan några år omvänd kristen.
Han valde att själv skriva om sjukdomen i en kolumn i Svenska Dagbladet i går.
– Jag ville berätta eftersom det förekommit spekulationer om att jag rymt utomlands. Eller suttit i fängelse. Men också för att det är viktigt. Stroke är en folksjukdom. 30 000 om året drabbas.
Göran Skytte hade just kommit hem från en långresa till Östafrika. Om det hade hänt ett par veckor tidigare är han säker på att han skulle ha varit död.
– Att drabbas av stroke var förfärligt, men också en av de finaste erfarenheterna i mitt liv. Att ha varit nära att dö är en gåva.
Han tar tre blodförtunnande mediciner. Talar långsamt, kan fastna mitt i en mening. Balansen är dålig och vänsterarmen delvis utan känsel. Men Skytte utstrålar lycka.
– Jag har fått ett nytt liv. Inget är längre självklart.