Johan och Martin: ”Ska kolla upp Lundins besök”

Etiopiensvenskarna i exklusiv intervju med Aftonbladet

1 av 15 | Foto: Stefan Jerrevång
Aftonbladet fick en exklusiv intervju med Martin Schibbye och Johan Persson på fredagen.
NYHETER

Johan Persson och Martin Schibbye vill supa ned sig och lyssna på Pink Floyd, doppa tårna i havet – och ta reda på varför Lundin besökte Martins blogg innan de greps i Ogaden.

– Det är intressant att Lundin kollar upp journalister som kollar upp dem, säger Martin Schibbye.

Aftonbladet är ett av de första svenska medierna att intervjua Etiopiensvenskarna exklusivt.

Som en av de första svenska medierna träffade Aftonbladet Martin Schibbye och Johan Persson för en exklusiv intervju, efter eftermiddagens presskonferens.

De är trötta, men glada.

Aftonbladet kunde i december avslöja att någon från Lundin Petroleums huvudkontor besökt Martin Schibbyes blogg – två veckor innan de två journalisterna greps i Ogaden i Etiopien.

”Sov inte den natten”

Hur ser ni på att någon inom Lundin Petroleum besökte Martins blogg två veckor innan gripandet?

– Vi förstår att någon tipsade dem om att vi höll på att gräva i den här historien. Jag upptäcker att Lundin varit inne på bloggen när vi sitter i Nairobi och gör en skärmdump av det. Vi sov väl ingenting den natten, säger Martin Schibbye.

– Nej den natten var vi jävligt nervösa. Vi ringer hem till Fredrik Alm, som är redaktör på Kontinent, och diskuterade. "Vad betyder det här? Vad gör vi nu liksom?". Vi kom fram till att vi kör på. Vi vet inte hur det har gått till, säger Johan Persson.

Sett i efterhand, med tanke på allt som hänt, hur tänker ni om det här nu?

– Vi vet ju inte om det har med det här att göra. Det finns ju inga bevis på att det här skulle ha att göra med att vi greps, säger Johan.

– Men det är ju oavsett intressant att Lundin kollar upp journalister som kollar upp dem. Att de kände till att vi höll på att gräva. Det kan finnas olika förklaringar på det, säger Martin.

Lundin under militärbeskydd

Martin och Johan uppger att de känner till att kontakt mellan Lundin Oil och förre ambassadören i Etiopien, Staffan Tillander, fanns. De känner också till att ett säkerhetssamarbete fanns mellan Lundinbolaget och den etiopiska armén.

– Vi har i vår research hittat att olika säkerhetsbolag samarbetat med militären, men vi har också hört att Lundin sagt att de har direkt skydd av militären. Något annat är inte möjligt. Det här området är totalt militariserat. Vi trodde nog att det skulle vara lite lugnare än vad det var, men så fort vi kom in i Shilaboregionen var det stridigheter, säger Martin.

– Det är helt omöjligt att gå in i området utan att ha skydd av militären eller av säkerhetsbolag som i sin tur har skydd av militären. Och det blir självklart ett problem, eftersom militären begår oerhörda övergrepp mot civilbefolkningen, säger Johan.

Om ni drar slutsatsen att Lundin måste stå under militärt beskydd, och med tanke på vad som sedan hände er, hur ser ni på Lundins roll?

– Vi vill inte spekulera i saker vi inte vet. Vi släpptes från ett fångläger för några dagar sedan, där vi suttit i 14 månader och vi har knappt kunnat sova. Men självklart ska vi kolla i det här. Uppenbarligen var det något som gick jävligt snett. Vi blev gripna och har suttit i 14 månader. Självklart vill vi ta reda på vad som hände, säger Johan.

”Inte hundra i huvudet”

Från rapporteringen ni läst hittills om er själva, är det något ni inte tycker stämmer?

– Vi har inte hunnit läsa en artikel, säger Martin.

– Nej, vi trodde när vi kom till Turkiet att man skulle googla sig själv. Men när man kom dit bara kraschade man. Man var helt förvirrad, säger Johan.

– Man låg första natten och sov inte en blund. Sedan nästa dag kom Anna (Roxvall, kollega, reds anm) och mötte upp med datorer. Och mejl liksom. Jag vete fan hur man fixar mejl. Nytt Gmail, det såg helt annorlunda ut än när vi åkte in. Man kände sig analfabet och gick tillbaka till papper och penna, säger Martin.

– Det var ett tecken på att man inte är hundra i huvudet. Man försökte skicka ett mejl och det tog två timmar. Man kan inte hålla på och jobba, vi måste ta det lugnt. Men självklart ska det bli intressant att kolla i allt det här när vi har landat, inte bara fysiskt utan även i oss själva, säger Johan.

”Som att lära sig cykla igen”

Vems initiativ var det att ni åkte till Istanbul?

– Vi pratade länge med ambassadören Jens Odlande att om vi släpps behöver vi några dagar tillsammans för att snacka igenom allt, om vad det är som hänt egentligen och bara vila upp oss. Själva ville vi åka hem direkt och hålla presskonferens på Arlanda. Men vi fick väl tips av anhöriga om att det nog inte var en så bra idé. Vi hade också tur att det gick ett flyg dit när vi skulle ta oss ut ur landet. Vi hade kunnat flyga var som helst i världen, säger Martin.

– Planen var att ta första bästa plan ut ur landet, så länge det inte var Ethiopian Airlines, säger Johan.

Ni tog upp på presskonferensen att ni först nu känner att ni kan prata fritt. Är det något ni fortfarande känner er förhindrade från att prata om?

– Vi har ingen munkavle, säger Johan.

– Absolut inte. Men man är fortfarande psykiskt påverkad av den här nådeprocessen och livet i fängelset. Vi har inte ens vågat prata med varandra när vi legat bredvid varandra i våra sängar för folk kan förstå svenska och det är alltid packat med människor runt omkring en. Och just att man är rädd för att yttra sig. Det är som att lära sig cykla igen, säger Martin.

”Vad fan säger jag?”

– Framför allt, sedan domen kom har vi fått gå omkring och säga till medfångar att vi har begått brott och vi är ledsna för det och vi accepterar domen, eftersom alla medfångar rapporterar till säkerhetstjänsten som finns på fängelset. Vi var tvungna att gå runt och spela teater om att vi var så oerhört tacksamma mot den etiopiska regimen och när man gör det så pass länge, i sju-åtta månader, – till slut är man rätt förvirrad. Man är fast i att bara vara positiv, säger Johan.

– När vi kom till Istanbul kände en kypare igen oss och frågade: "How was the prison in Ethiopia?". Jag svarade "It was very, very good". Man hejdade sig och bara: "Vad fan säger jag?".

Ni har berättat om skenavrättningarna efter gripandet och att ni sett andra utsättas för tortyr i fängelset. Vad var det värsta ni personligen utsattes för i fängelset?

– Sedan vi kom till Addis Abeba har vi blivit korrekt behandlade av myndigheterna. Varken jag eller Martin har fått stryk, säger Johan.

– Det svåra har inte varit det fysiska våldet, utan det psykiska hela tiden. Det fysiska har vi stått över. Vi har hållt oss på vår kant och inte lagt oss i och lärt känna stora män från Nigeria och Kamerun... Vi har haft bra vänner i fängelset.

Blir en bok

Hur ska ni rent praktiskt gå vidare med granskningen av Lundin i Ogaden?

– Självklart kommer det bli en bok så snart som möjligt, men det är omöjligt att veta när och hur och vad, säger Johan.

Hur ser ni på Carl Bildt i dag?

– Vi har sagt hela tiden att vi inte vet vad som hänt i Sverige. Vi har bara sett hur ambassaden har jobbat för vår skull. De har gjort hur mycket som helst, säger Johan.

Har er bild av UD förändrats?

– Vi har känt ett väldigt stöd från ambassaden under processen. Vad som hänt i Sverige och internationellt har vi fått hintar om. Vi vet att många jobbat för vårt case. Amerikanerna hade ett oerhört starkt uttalande härom dagen efter vårt frisläppande, att Etiopien måste sluta kränka de mänskliga rättigheterna och respektera pressfriheten. Det finns länder som är yttrandefrihetsfundamentalister och de har hjälpt oss, säger Martin.

Misslyckades med Thåström

Vad har ni längtat efter mest, på ett personligt plan?

– Bara att få åka hem och vara sig själv, säger Johan.

– Jag har ju längtat efter Linnea såklart (Martins fru, reds anm). Tanken var först att jag skulle se henne först när jag landat här. Men så fort jag kom till Istanbul ringde jag direkt och sa: "Kom hit". Hon var inte svårövertalad, säger Martin.

Vad var det första ni gjorde?

– Vi åt grillspett. Hon drack en Corona och jag drack vatten och vi bara njöt av utsikten över Bosporen, säger Martin.

– Jag försökte få i gång Itunes och ladda ner på Thåströms nya skiva. Jag satt i två dagar, men det funkade inte, jag visste inte hur man gjorde, säger Johan.

Vad gör ni i kväll?

– Egentligen vill man bara supa ned sig och sova. Men vi kommer nog tvingas låta oss bli intervjuade till sent. När det här är över ska jag nog dricka ett par flaskor vin och bara lägga mig i min soffa och lyssna på Pink Floyd, säger Johan.

– Jag vill bada i havet. Doppa fötterna i vatten, säger Martin.