Han avgick som minister – i protest

Ramazan Bashardost, före detta planminister i Afghanistan: Karzai var för korrupt

1 av 2 | Foto: Lotte Fernvall
Ramazan Bashardost.
NYHETER

– Sveriges och världens skattebetalare har under tio år gett 59 miljarder dollar i bistånd till Afghanistan. För de pengarna kan man bygga tre nya Afghanistan. Men i Kabul finns det inte en välbehållen gata, inte en bra skola. Så vart har pengarna tagit vägen?

Mannen som yttrar dessa ord hugger in på köttbiten framför sig. Han lutar sig djupt över tallriken och forsätter att prata. Han är Ramazan Bashardost, före detta planminister som avgick i protest mot korruptionen.

– En arbetare tjänar två dollar om dagen. Lärare säljer potatis på marknaden för att överleva. Men en ledamot i parlamentet har över 3 500 dollar i månaden och de pengarna kommer från biståndsgivarna. Det finns fler lyxbilar framför parlamentet i Kabul än parlamentet i Paris.

”Projekten existerade inte”

Bashardost skär upp ännu en köttbit. Han är klädd i en elegant vit dress, har gyllene hy och höga kindknotor. Det syns att han tillhör hazarifolket och inte pashtunerna som utgör majoriteten i Afghanistan. Fast han bekämpar också den etniska och religiösa uppdelningen av sitt land och kallar sig kort och gott "afghan".

– När jag tillträdde som minister gladdes jag över den enorma mängd hjälpprojekt som pågick.

Kort uppehåll för en tugga.

– Jag fick rapporter om byggen av kliniker, skolor, vägar. Jag lämnade ministeriet för att titta på dessa projekt upptäckte att de ibland inte existerade. 15–20 procent av husen fanns inte! Andra var så uselt byggda att de kommer att falla ihop.

Han höjer rösten en aning. Vi sitter på en lunchrestaurang i centrala Stockholm, bland banktjänstemän och departementstjänstemän. Ute har ett grått regn börjat falla. Ramazan Bashardost är Världshistorien på snabbvisit.

– Jag skapade en avdelning för att utreda korruptionen. Det fanns 2355 NGO:s (non-governmental organizations), så kallat ideella organisationer, skapade för att hjälpa folket. Jag kom fram till att 1934 var så korrupta att de borde stängas.

”På papperet ser allt bra ut”

Han beskriver chefen för en hjälporganisation som levde ensam i en villa med tolv rum. Han talar om fina bilar, dyr mat, tjänare – det ljuva livet i Kabul, bekostat av skattebetalarna i Sverige och övriga givarländer.

– I egenskap av planminister var det min uppgift att godkänna nya hjälporganisationer. Folk kom till mig och ville starta en NGO. Varför? frågade jag. En man sa: Mina barn behöver arbete.

Maffiametoder, säger Bashardost. Handel med kontrakt. Lukrativ import av bilar. Enorma kostnader för administration.

Varför har inte givarländerna reagerat?

– Givarna får rapporter. Ibland hinner de läsa dem. På papperet ser allt bra ut.

Bashardost ville koppla in riksåklagaren. Det ville inte president Hamid Karzai, en gång västerlandets favorit, nu fläckad av valfusk och korruptionsanklagelser. Enviget mellan dem kunde bara sluta på ett sätt.

En fri politiker

När Bashardost hade avgått blev han en fri politiker. Han ställde upp i presidentvalet, kom trea, sitter nu i parlamentet.

– Alla höga afghaner har sin egen hjälporganisation men inte jag. Jag ger bort 80 procent av min lön. Jag kör en liten Suzuki. Jag bor i min fars gamla hus.

Bashardost tar en bit bröd och torkar upp den sista såsen på tallriken. Han är i Sverige på inbjudan av Föreningen Afghanistansolidaritet. Han har varit uppe på UD och pratat och ska vidare till Tyskland och Holland.

– Tyvärr har de utländska soldaterna lierat sig med de kriminella krigsherrarna. Det gäller även de svenska soldaterna. Jag skulle föredra att demokratins soldater lierade sig med folket.

Lunchen är slut. Ramazan Bashardost reser sig för att gå. Han är historien på besök men kanske blott en framtida fotnot. Å andra sidan är det karlar som Bashardost som får stenar i rullning, och det finns mycket sten i Afghanistan.