”Jag är mer rädd för framtiden nu”
Aftonbladets Staffan Lindberg träffar Cihad, 30, igen - ett år efter krigsutbrottet
ETT ÅR AV KRIG Aftonbladets Staffan Lindberg och Urban Andersson träffade aktivisten Cihad Sino, 30, för drygt ett år sedan i Syrien. Då drömde han om frihet och kämpade för en fredlig revolution. I stället blev det ett inbördeskrig. 30 000 människor uppskattas ha mist livet och Cihad har lämnat blodbadet i Syrien.
Foto: JERKER IVARSSON
GAZIANTEP. För ett år sedan möttes vi i hemlighet i Damaskus.
Sedan bröt inbördeskriget ut – som krossade hans dröm.
– Jag är mer rädd för framtiden än någonsin, säger Cihad Sino, 30.
Det var som ur en spionroman. Jag och fotografen Urban Andersson skulle ta en taxi till ett hotell. Vänta i receptionen i fem minuter.
Gå ut, fortsätta tre gator fram, byta sida, gå in på ett kafé utan namn...
Ingenjörsstudenten Cihad Sino var en av de hemliga aktivister vi mötte i ett nervöst Damaskus förra året. Varje vecka brukade de samlas utanför någon moské i hans stadsdel och ropa:
– Frihet!
– Ner med presidenten!
Efter fem eller tio minuter kom polisen eller militären och började skjuta. Cihad Sino såg vänner dödas, men fortsatte ändå den livsfarliga ickevåldskampen.
Efteråt berättade vi hans historia i tidningen, fast utan namn och bild.
Nu har det gått lite mer än ett år och vi möts igen – i en tom hotellobby i den turkiska staden Gaziantep. Allt har förändrats. Syrien befinner sig i fullt inbördeskrig och mer än 30 000 människor har dödats.
Cihad Sino är en av en halv miljon som tvingats lämna landet. Säkerhetstjänsten jagade honom redan då, men kände bara till hans kodnamn. Sedan blev en kamrat gripen med sin dator, där de verkliga namnen fanns.
– De började arrestera folk i den kommitté jag arbetade i, en efter en.
Han flydde till hemstaden i nordöstra Syrien, men redan efter en halvtimme var polisen hos hans bror. Cihad Sino hade inte längre något val. Han flydde på natten med beväpnade smugglare över gränsen.
I Turkiet tog han plats i Syriens nationella råd, som samlar oppositionen utomlands och leds av svensken Abdulbaset Sieda. Men Cihad Sino såg ingen demokrati. Bara strider mellan etniska och religiösa grupper.
– Inne i Syrien var det vi unga som riskerade våra liv. Här var vi bara med för att ge de gamla trovärdighet.
Han hoppade av och jobbar i dag i en organisation som hjälper aktivister som är kvar inne i Syrien.
– Jag förlorade den revolution jag ville ha, utan våld. Det som händer nu är främmande för mig.
Han för handen över hakan, är tyst en stund.
– Jag är mer rädd för framtiden än någonsin.
Cihad Sino går ut för att tända en cigarett. Bilarna far fram i ett främmande land.
Man kan betrakta honom där han står, se hans historia som en påminnelse. Upproret i Syrien stod länge och vägde. Cihad Sinos fredliga revolution kunde ha lyckats.
Nu är hans krossade dröm hela Syriens olycka.
