Nyheter

Kinas nya ledare tar plats

Just nu är all uppmärksamhet på huvudmatchen den 6 november mellan ­Obama och Romney.

Men uppgörelsen två dagar senare är minst lika viktig för Sverige: då ska ­Kinas nya ledare ta plats på tronen.

Självfallet blir det inte frågan om något demokratiskt val i Kina. Såna procedurfrågor klarar partitoppen av utan yttre ­inblandning.

Processen kallas för demokratisk centralism och är ett förfarande som åtminstone förr hyllades av västerländska nackskottsromantiker på vänsterkanten.

Det viktiga i Kina är stabiliteten och att kommunistpartiets absoluta makt och pamparnas tillträde till köttgrytorna ­inte får hotas – av någonting.

Fritt för spekulationer

”Alla” väntar sig att den nya ledningen ska stå för någon slags förändring. Men inget tyder på att avrättningarna och förföljandet av oliktänkande kommer att upphöra.

Maktkampen bakom kulisserna har ­varit stenhård. Men väldigt lite har sipprat ut så det har varit fritt fram för spekulationer. Det var likadant i gamla Sovjetunionen där de så kallade kremlologerna försökte klura ut vad som var på gång i partitoppen genom att analysera hur pamparna stod i förhållande till Ledaren uppe på Leninmausoleet i Moskva på första maj.

Åtalades för mord

I en del fall har dock maktkampen skett med brutal öppenhet. I våras briserade bomben i Chongqing. Påläggskalven Bo Xilai, partichef i Chongqing föll i onåd. Hans fru Gu Kailai åtalades och fälldes för mord på den brittiske affärsmannen Neil Heywood. Hon fick en villkorlig dödsdom, i praktiken livstids fängelse och Bo Xilai blev av med alla privilegier, uteslöts ur partiet och väntar nu på att få ett kännbart straff.

Många har spekulerat i att alltsammans bottnade i att den populäre Bo Xilais kamp mot korruptionen i Chong­qing skaffade honom många fiender i partitoppen och att han höll på att underminera vicepresidenten Xi Jinpings position som ny ledare för folkrepubliken.

Går i pension

President Hu Jintao kommer att gå i pension under kongressen.

Det ska även premiärminister Wen Jiabao göra.

Allt kan förstås hända (och är förmodligen redan avgjort) men efter parti­kongressen kommer med intill visshet gränsande sannolikhet nya laguppställningen att se ut så här (se faktarutan).

FAKTA

1. President: XI JINPING, 59. Son till förre vice premiärminister Xi Zhong­xun. Klarade sig hyfsat under som bonde och lokal pamp under kulturrevolutionen.  Ett citat (censurerat i Kina) som säger en del om hans syn på omvärlden: – En del dästa och sysslolösa utlänningar uttrycker sig allt för frispråkigt om våra angelägenheter. Jag har detta att säga dem: ­Kina sprider inte revolution. Kina sprider inte fattigdom och hunger och Kina stör inte er. Mer behöver jag inte säga.

2. Premiärminister: LI KEQIANG, 57. Kompis med Hu Jintao. Skickades i väg till landsbygden under kulturrevolutionen. Jurist och ekonom.  Tidig merit: diplomat. ”Enastående individ i studiet av Mao Zedongs tänkande.” Enligt tidskriften Time är de här ­övriga toppkandidater till Politbyråns ständiga utskott, Kinas mäktigaste församling med bara nio medlemmar:

3. Wang Qishan, 64. Vice premiärminister med ansvar för ekonomi och energifrågor. Känd för att ha humor.

4. Zhang Dejiang, 65. Efterträdde den störtade Bo Xilai i provinsen Guangdong som Chongqings starke man.

5. Yu Zhengsheng, 67. Parti­boss i Shanghai. Elektroingenjör, expert på missiler. Brorsan hoppade av till USA 1985.

6. Li Yuanchao, 62. Partiorganisatör, medlem i politbyrån och påläggskalv sedan länge.

7. Wang Yang, 57. Partiboss i Guangdong, efterträddes av den detroniserade Bo Xilai. 

8. Liu Yandong, 66. Politbyråmedlem och den högst rankade kvinnan i den helt manligt dominerade ledningen.

9. Liu Yunshan,  65. Centralkommitténs propagandachef och en av polit­byråns 24, medlemmar

Ledarna som försvunnit

FAKTA

Kinas ledare

1. President: XI JINPING, 59. Son till förre vice premiärminister Xi Zhong­xun. Klarade sig hyfsat under som bonde och lokal pamp under kulturrevolutionen.  Ett citat (censurerat i Kina) som säger en del om hans syn på omvärlden: – En del dästa och sysslolösa utlänningar uttrycker sig allt för frispråkigt om våra angelägenheter. Jag har detta att säga dem: ­Kina sprider inte revolution. Kina sprider inte fattigdom och hunger och Kina stör inte er. Mer behöver jag inte säga.

2. Premiärminister: LI KEQIANG, 57. Kompis med Hu Jintao. Skickades i väg till landsbygden under kulturrevolutionen. Jurist och ekonom.  Tidig merit: diplomat. ”Enastående individ i studiet av Mao Zedongs tänkande.” Enligt tidskriften Time är de här ­övriga toppkandidater till Politbyråns ständiga utskott, Kinas mäktigaste församling med bara nio medlemmar:

3. Wang Qishan, 64. Vice premiärminister med ansvar för ekonomi och energifrågor. Känd för att ha humor.

4. Zhang Dejiang, 65. Efterträdde den störtade Bo Xilai i provinsen Guangdong som Chongqings starke man.

5. Yu Zhengsheng, 67. Parti­boss i Shanghai. Elektroingenjör, expert på missiler. Brorsan hoppade av till USA 1985.

6. Li Yuanchao, 62. Partiorganisatör, medlem i politbyrån och påläggskalv sedan länge.

7. Wang Yang, 57. Partiboss i Guangdong, efterträddes av den detroniserade Bo Xilai. 

8. Liu Yandong, 66. Politbyråmedlem och den högst rankade kvinnan i den helt manligt dominerade ledningen.

9. Liu Yunshan,  65. Centralkommitténs propagandachef och en av polit­byråns 24, medlemmar