De lurades att sälja sina barn

Föräldrarna i byn Chencha trodde att deras söner och döttrar skulle få ett bättre liv i huvudstaden – i stället blev de slavar

NYHETER

Shasete Kanu är sexbarns­mamma.

Men hemma på gården har hon bara två.

De andra har hon sålt.

En av dem är Serawit, 10, som nu är slav i bergen.

Hyddan är formad som en bikupa. Golvet är av jord, väggarna av bambu. Här inne hittar vi Shasete Kanu med yngsta dottern Element, 8, i sin famn. Flickan är blek, sjuk i tuberkulos.

På gården står sonen Matiwous, 18. Han hjälper henne med jordbruket. Från odlingsmarken bakom hyddan ser man ut över höglandskapet. Platåer med terrassodlingar, en dalgång där det rinner en bäck.

En timmes vandring bort ligger byn Chencha. Där går det att ta en lokalbuss till huvudstaden Addis Abeba, 54 mil norrut.

Shasete Kanu har vinkat av två söner och två döttrar på den bussen.

Ingen har kommit tillbaka.

– Jag trodde att de skulle få det bra i Addis. Jag och min man tackade för att de skulle få komma dit och utbilda sig och få jobb, säger Shasete Kanu.

Blev lovade 80 kronor

Själva skulle föräldrarna få 80 kronor för varje barn och år som de var borta. Det hade en välklädd man som dykt upp på gården lovat.

Den sista som skickades i väg var Serawit Kanu, 10, som då var 7, som Aftonbladet tidigare berättat om. Dagen efter att flickan kom till huvudstaden blev hon väckt i gryningen: ”Nu går vi upp på berget. Nu bär vi ved. Det är det vi gör här.”

Letade efter sina barn

För Shasete Kanu och hennes man tog det längre tid att upptäcka att löftena var falska.

– Det kom aldrig några pengar och vi hörde aldrig något från barnen. En dag åkte min man för att leta. Han kom hem efter ett år och berättade att han hittat pojkarna, att de vävde hela dagarna och att deras situation var väldigt dålig. Sedan åkte han tillbaka för att försöka hjälpa dem. Och fortsätta leta efter flickorna.

Nu lever de separerade. Minstingen Element sjunker ihop i sin mammas famn, från munnen rinner slem.

– Jag frågar mig hela tiden vad jag kan göra för att familjen ska vara tillsammans. Vi har inte råd att åka till Addis, säger Shasete.

Börjar gråta när han pratar

Utanför sparkar sonen Matiwous med foten i gräset. När han börjar prata faller han i gråt.

– Jag är rädd. Jag har förlorat halva min familj och nu håller jag på att förlora resten också, säger han.

Hans lillasyster skulle kunna bli frisk med rätt behandling, men på sjukhuset i Chencha finns inga sådana resurser.

Nere i byn leker barn bland hästar på gatan och killar spelar pingis. Andra sitter på trottoarerna med skoputsarlådor fram­för sig. En pojke måste lyfta sin låda i axelhöjd när han ska bära den. Han är inte mycket längre än lådan är hög, men förväntas bidra till sin familjs ekonomi.

Hårt drabbade av finanskrisen

Överallt i byn säger föräldrar samma sak. Allt har blivit dyr de senaste åren. Alla måste hjälpas åt för att det ska gå runt.

Sett i siffror slog finanskrisen hårdare i Europa än i Afrika. Men här är marginalerna mindre.

Tio procents nedgång i Sverige kan betyda att familjer inte har råd att behålla bilen. Fem procents nedgång i Etiopien kan betyda att familjer måste sälja sina barn.

Historier som familjen Kanus ekar bland bambuhyddorna uppe på slätten.

Jordbrukaren Gedeb Gashe sitter bredvid sin svärdotter Eterisk Isral och hennes ettårige son Teddy. Längre in i hyddan står två kor, skyddade från vilda djur. Att förlora dem vore katastrof.

Gedeb sätter en hand för ansiktet.

– Jag har skickat i väg en dotter och en son till Addis, säger han.

Flugorna kretsar runt hans ansikte.

– Under många år hörde jag ingenting från dem och visste inte var de var. Jag kunde inte lämna mina andra barn här ensamma så jag gav en person pengar för att åka och leta. ”Snälla, hjälp mig, hitta mina barn”, sa jag.

”Han vill ha pengar”

Till slut fick han veta att sonen väver i huvudstaden och att dottern bär ved. Sonen är vuxen nu. Gedeb har åkt och hälsat på dottern en gång.

– Jag vill vara med henne, men jag kan inte förhandla med hennes arbetsgivare. Han vill ha pengar för henne.

Svärdottern Eterisk Isral hjälper nu Gedeb Gashe med gård och barn.

– Inga fler barn ska tas härifrån. Min dotter, hon skulle få utbildning i Addis, men hon ligger efter barnen som är kvar här i Chencha, säger Gedeb.

”Min dotter lider där också”

Han sätter handen för ansiktet igen.

– Vi är fattiga här. Ibland har vi mat, ibland inte. Men vi har det svårt tillsammans, och det är det som är viktigt. Min dotter i Addis har inte mat heller, och hon jobbar hela tiden, så hon lider där också. Det hade varit bättre om hon varit här och haft det svårt med oss.

FAKTA

De flesta vuxna är analfabeter

  Den tätbefolkade byn Chencha har 127 000 invånare

  Byn ligger i södra Etiopien i delstaten SNNPR, Southern Nations, Nationalitets, and People’s Region.

  Här talas andra språk än i huvudstaden Addis Abeba.

  Huvudsaklig inkomstkälla är jordbruk. All mark ägs och arrenderas av staten.

  Majoriteten vuxna är analfabeter.

  Svenska Läkarmissionen har finansierat HCE:s hjälpcenter i byn där det finns leksaker och böcker till barnen och där föräldrar informeras om konsekvenser av barntrafficking.

Här kan du hjälpa barnen: http://www.lakarmissionen.se

De flesta vuxna är analfabeter

Den tätbefolkade byn Chencha har 127 000 invånare

Byn ligger i södra Etiopien i delstaten SNNPR, Southern Nations, Nationalitets, and People’s Region.

Här talas andra språk än i huvudstaden Addis Abeba.

Huvudsaklig inkomstkälla är jordbruk. All mark ägs och arrenderas av staten.

Majoriteten vuxna är analfabeter.

Svenska Läkarmissionen har finansierat HCE:s hjälpcenter i byn där det finns leksaker och böcker till barnen och där föräldrar informeras om konsekvenser av barntrafficking.

Magda Gad