Chavez ständigt i fokus

1 av 40 | Foto: AP
Hugo Chavez tillsammans med döttrarna på sjukhus på Kuba. Det här är en av de sista officiella bilderna på honom.
NYHETER

Burdus. Yrkesmilitär. Inte överdrivet demokratisk. USA-fientlig. Ofta i dåligt sällskap. Och samtidigt en folkhjälte med fattigdomsbekämpning på agendan.

Hugo Chavez var ytterligheternas man.

Med Hugo Chavez Frias, på presidentposten från 1999, hamnade Venezuela ständigt i fokus.

Raden av militärer i Latinamerika som nått den högsta makten är lång. De flesta har varit högerjuntaledare, men fallet Chavez minner om att det också funnits en militärvänster i flera länder.

1992 ledde fallskärmssoldaten Chavez ett kuppförsök. Men när han 1998 blev vald till landets främsta ämbete var det med starkt folkligt stöd.

Förankring

Som president drog han i gång breda satsningar, hjälpt av oljetillgångar med stigande världsmarknadspris – en arbetarnas idol med en av världens viktigaste handelsvaror i sin verktygslåda. Om resurserna inte ägdes av staten lät han förstatliga dem: olja, guldgruvor, risproduktion.

I viktiga insatser, inte minst skolor och folkhälsa, sökte han kubanskt bistånd både praktiskt och politiskt. Den kubanska regimen behövde Venezuelas olja, Chavez behövde kommunistikonen Fidel Castros "kredd" och Kubas läkarkår.

Näringslivet knorrade över att Venezuelas vinster användes till att göra presidenten populär, inte till tekniskt underhåll och infrastruktur.

Mediecirkus

Löftena om fattigdomsbekämpning tenderade att vara störst när det drog ihop sig till val, och populariteten förstärktes med mediecirkus. "Alo Presidente" var timmar av direktsänd tv med presidenten. Varje vecka, det blev hundratals program.

2009 lät Chavez en folkomröstning godkänna att han skulle få fortsätta på presidentposten så länge det passade honom. För att slippa trassel med parlamentet såg han också till att kunna styra genom dekret.

Jobbiga regimkritiker kunde sättas i fängelse, medier kunde tystas.

Fiendens ovänner

Från 2011 pendlade Chavez till Kuba efter att ha diagnosticeras med cancer. En av de åldrade kamrater han träffade var Fidel.

Samtidigt kallades Chavez själv, i reklamen för en bok om "chavismon", för "en bullrig anakronism".

I Latinamerika, där USA har problematisk och bitvis smutsig historia, kan det räcka att inte gå i Washingtons ledband för att bli hyllad. Och när Chavez själv valde vänner tycktes detta vara enda kriteriet. I hans krets fanns folk som omvärlden – inte bara USA – ville hålla på betryggande avstånd: Irans Ahmadinejad, Vitrysslands Lukasjenko – och Muammar Gaddafi, till vilken Chavez offentligt skickade "en stor kram" och "oändligt broderskap" några månader före den libyske diktatorns fall.

TT