Skjuten på sin födelsedag

1 av 5 | Foto: ULF HÖJER
Fyra timmar efter Muhammeds död fick familjen tillbaka hans kropp på villkoret att han inte fick begravas i Hebron, berättar mamma Dalal.
NYHETER

HEBRON. Inga blodfläckar eller andra spår vid checkpiont 160 vittnar om dödskjutningen av 17-årige Muhammed Salayma.

Inget utom sorgen i hans mammas ansikte.

Muhammed gick ut på sin födelsedag för att köpa en tårta men kom tillbaka i liksvepning.

Rubrikerna är borta. Och ersatt av en känsla i omvärlden att det inte längre händer något dramatiskt i de palestinska områdena på Västbanken.

Sanningen är att dödandet och lemlästandet fortsätter.

Muhammed Salayma är långtifrån den senaste att bli dödad. Men hans historia ett mycket tydligt exempel på hur synbart meningslöst och slumpartat våldet är.

Vi sitter i stenhuset som var hans hem bara ett stenkast från Abrahams grav i Hebron. Ett område som Israel försöker tömma på palestinier för att minska risken för de israeler som vill besöka graven och synagogan.

Mycket uppspelt

Ute värmer solen men inne mellan de vita stenväggarna är det fortfarande kyligt. Mamma Dalal har på sig en kraftig rock som nästan släpar i marken. Under hela vårt samtal ler hon bara en enda gång.

Muhammed var mycket uppspelt på sin 17-årsdag den 12 december förra året. Han tyckte det var lite häftigt att fylla 12-12-12.

– På morgonen gav jag honom 100 sjekel (200 kr) för att köpa en bok och en födelsedagstårta, berättar Dalal.

För att komma till bageriet är Muhammed tvungen att passera en israelisk checkpoint. Han har gjort det massor av gånger utan problem. Även nu går det till en början bra. Han beställer tårtan och kommer tillbaka hem.

Strax före sju på kvällen går han för att hämta tårtan. Han passerar samma checkpoint.

På ena sidan av den ligger en vaktkur. När vi besöker den tre månader efter händelsen är det lugnt. En soldat står och hänger utanför vaktkuren och ser uttråkad ut med sitt automatgevär på ryggen. En kollega står bakom en tjock cementvägg ovanför den lilla öppning som palestinierna måste passera. Han har geväret hängande på magen. Beredd men inte stressad.

Metalldetektorn ger ifrån sig ljud varje gång någon passerar men utan att soldaterna bryr sig. Det är en checkpoint mellan olika palestinska områden. Inte en väg som leder in till de israeliska bosättningarna som skyddas av soldater.

”Jag hörde skotten”

Den kvällen Muhammed Salayma passerar går något snett.

– Han hade redan gått förbi checkpointen, berättar modern. Då ropar en kvinnlig soldat åt honom. När han vänder sig om skjuter hon. Jag hörde skotten här hemma.

Till och med de andra israeliska soldaterna blir chockade och ropar "varför sköt du?".

Efteråt visar det sig att Muhammed träffats två gånger. Ett skott tog i hjärtat och ett i magen.

Fyra timmar efter Muhammeds död fick familjen tillbaka hans kropp på villkoret att han inte fick begravas i Hebron.

Dalal berättar osentimentalt, sufflerad av Muhammeds äldre bröder och systrar som skjuter in detaljer om händelseförloppet. Ett svart huckle döljer helt moderns hår och framhäver hennes fårade ansikte som då och då skrynklas ihop i en sorgsen grimas.

I konflikt

– Muhammed var det enda av mina barn som bodde kvar hemma. Han bar hem alla tunga saker från marknaden. Vem ska göra det nu?

Dalal slår hjälplöst ut med händerna.

Modern berättar att Muhammed någon vecka innan han blev skjuten råkat i konflikt med den kvinnliga israeliska soldaten. Hon hötte med fingret åt honom och sa saker som "jag ska märka dig".

Kvinnan är tagen ur tjänst i Hebron men ingen i Muhammeds familj tror att hon får något kännbart straff.

Den israeliska versionen är att Muhammed bar på ett föremål som hade konturerna av ett vapen, kanske en leksakspistol.

– Han var 17 år, säger modern. Han hade inga leksakpistoler.

Våldet fortsätter

Både den israeliska militären och människorättsorganisationen B´tselem har startat utredningar för att få fram vad som hände. Btselem anser inte att det finns några bevis för att de israeliska soldaterna på något sätt var i fara vilket är enda gången de får skjuta med skarp ammunition.

Högst upp på huset bakom checkpointen hänger två av arméns övervakningskameror. Israel hävdar att ingen av dem fungerade kvällen då Muhammed blev skjuten.

Dödsskjutningen av Muhammed är ingen isolerad företeelse. Våldet fortsätter även om det inte längre är lika omfattande och därför inte får så mycket uppmärksamhet.

Petter Gustafsson är fredsobservatör i Hebron för Kyrkornas världsråd. Han umgås dagligen med båda sidor.

– Dödandet är en sak. Det dagliga förtrycket är lika plågsamt för palestinierna. De kan inte gå på sina egna gator. De kan inte bygga ut sina egna hus eftersom de inte får några tillstånd. Det gör dem maktlösa.

En av bröderna serverar starkt turkiskt kaffe som han häller upp från en termos i små pappmuggar.

– Muhammed var en bra kille. Alla gillade honom. Han var väldigt sportintresserad. Särskilt gillade han att spela fotboll och hålla på med brottning.

Försov sig

En syster plockar fram ett gäng tävlingsmedaljer. De skramlar när de slår mot varandra.

Nu ler Dalal för första och enda gången.

– Bara några dagar innan han blev skjuten så försov Muhammed sig. Jag sa åt honom att säga till läraren att han varit med mig hos doktorn. Muhammed vägrade. Sa att han inte ville ljuga. Sådan var han. Jag saknar honom verkligen.