Palestina bygger lyxstad

1 av 4 | Foto: ULF HÖJER
När staden är klar ska det bo uppemot 50 000 människor där.
NYHETER

VÄSTBANKEN. Synen är i det närmaste osannolik.

En del av det framtida Palestina växer upp på de karga kullarna på Västbanken.

En strimma av hopp i ett annars kompakt mörker av hopplöshet, våld och förnedring.

Under de snart 30 år som jag ett tiotal gånger besökt Västbanken och Israel har jag aldrig sett något liknande. En gigantisk byggarbetsplats mitt ute i ingenstans där tretusen palestinska arbetare låter höghusen ta form. Visionen om hur det ska bli är ännu mer storslagen.

Inne på ett showroom sätter vi på oss 3D-glasögon och bjuds på en färd genom Rawabis gröna stadsgator där välklädda människor avslappnat flanerar. Därefter tas vi in i överdådiga shoppingkomplex med kända märkesvaror innan vi sveper över en stor amfiteater och en fotbollsstadion som tar 20 000 åskådare.

Allting utstrålar välstånd och en västerländsk livsstil.

Det är den palestinske affärsmannen Bashar al-Masri och en investeringsfond som ägs av regeringen i oljelandet Qatar som satsar en miljard dollar, sju miljarder kronor, på projektet.

Ännu är det tidigt på dagen och inga av de runt 50 familjer som dagligen kommer hit för att titta på modeller och 3D-filmen har hunnit hit.

– När de åker härifrån har nästan alla familjer köpt en lägenhet, berättar Mohammed Salim, manager för projektet.

De billigaste kostar 75 000 dollar.

Ett undtantag

När staden är klar om 5-6 år ska 25 000-50 000 människor bo här.

– De första flyttar in redan före årsskiftet.

Salim är en försiktig man som inte gärna vill prata politik. Enligt honom har inte Israel behövt ge något tillstånd för bygget, vilket andra palestinier jag pratar med dock inte tror ett ögonblick på. Ryktet går att investerarna från Qatar har mutat de israeliska myndigheterna.

Oavsett hur det förhåller sig med den saken kan Israel när som helst stoppa bygget. Varje dag kommer 150 lastbilar till Rawabi med armeringsjärn, cement och annat material. Transporter som Israel när som helst kan stoppa eftersom allt kommer in via Israel.

I fyra gigantiska lagerbyggnader vid sidan av bygget lagras hela tiden material för flera månaders byggande. Allt för att bygget inte ska riskera att stoppas på grund av politiska oroligheter.

Mitt emot Rawabi ligger en judisk bosättning. För en gångs skull ser den pygméaktig ut bredvid den framtida palestinska staden. För helt klart är Rawabi ett undantag som andas framtidstro i en nation där hopplösheten annars brer ut sig.

Att köra runt bland de karga kullarna i Jerusalem och på Västbanken är förvirrande.

Dömdes betala böter

I teorin styrs vissa områden helt av palestinierna. Ändå kliver några israeliska soldater ur sin militärjeep och gestikulerar upprört mot oss när vi försöker närma oss ett område där några palestinier har anordnat en protest. De vill inte ha medier där.

Den israeliska armén är allsmäktig oavsett var på Västbanken man befinner sig. De stänger vägar och infarter till palestinska byar efter behag.

Jag reste i Sydafrika under apartheid. Det jag ser här är värre.

Bosättarna bygger på mark som inte är deras. De behöver inga tillstånd. De får hjälp av myndigheterna.

Palestinske Daoud har byggt ett hus i östra Jerusalem på mark som hans pappa äger. Palestinierna får aldrig några bygglov. Daoud byggde ändå. De israeliska myndigheterna hotade att riva huset, men nöjer sig än så länge med att döma honom till böter.

– Jag betalar 400 dollar i månaden för att jag byggt på min egen mark, säger han uppgivet.

Palestinierna förnedras och trakasseras. För israelerna innebär det en känsla av trygghet.

Hur länge till kan denna dubbla måttstock fortgå utan att våldet exploderar?

Är det lyxstäder som Rawabi som är svaret på den tillsynes olösliga konflikten?