Överdrifter och sanningar i Husby

NYHETER

Förortsorganisationen Megafonen pratade en del strunt på sin presskonferens i dag.

Det var korkat gjort av dessa aktivister, då deras överhettade retorik riskerar att skymma att de även berättade viktiga saker om kravallerna i Husby.

Oisín Cantwell
Oisín Cantwell

Efterspelet av det våldsamma upploppet har i vanlig ordning kommit att präglas av ett av mänsklighetens stora problem, den anmärkningsvärt utbredda oförmågan att hålla två tankar i huvudet samtidigt.

Det hojtas och skriks på twitter om allt från att poliser är mördare och att Beatrice Ask bär skulden till att strängt taget alla miljonprogrammens kids är grovt kriminella ligister och att de krossade rutorna och utbrända bilarna är ytterligare ett exempel på vad som händer då smygkommunistiska politiker öppnar gränserna på vid gavel och släpper in allt mellan himmel och jord.

Tidningar, radio och tv bär givetvis med sina katastrofrubriker en del av ansvaret för den överdrivna stämning som råder, men så gör även eldsjälarna i Megafonen, en organisation som kämpar för ett rättvisare samhälle och försöker aktivera ungdomar politiskt.

I en liten, sliten, lokal i Husby där någon skrivit "En enad förort kan aldrig besegras" på väggen, trängdes reportrar och fotografer som yrvaket ryckt ut från de stora redaktionerna för att höra vad Rami Al-Khamasi hade att säga.

– Det allmänna kaoset i natt är egentligen en konsekvens av måndagens mord, morrade han.

"Mordet" han syftar på inträffade då en eller flera poliser sköt ihjäl en 69-årig man i dennes lägenhet sedan han hotat dem med machete.

Nu tror inte jag att någon kommer att åtalas för mord. Inte för att Riksenheten för polismål har som vana att skydda mördare, utan för att Sverige dessbättre inte är ett land där poliser med berått mod skjuter ihjäl människor.

Möjligen har dock brott begåtts. Det pågår en internutredning. Men den lär inte resultera i slutsatsen att mannen blev mördad.

Att hävda att polisen bär skulden till kravallerna är för övrigt kvalificerat nonsens. De som startade upploppet, som kastade stenar och eldade upp bilar, är de ansvariga.

Det var ingen arg 15-åring som talade, utan en vuxen man. Varför tog han i så mycket? Kanske har han inte hunnit få distans till natten. Kanske är det så enkelt som att han är människa. Även rutinerade journalister kan som bekant överdriva. Kanske finns någon annan förklaring.

Presskonferensen handlade nu inte bara om slagord. Quena Soruco tog över ordet. Det hon hade att berätta är förskräckligt.

– Jag kände röklukt och gick ut för att se vad som pågick. Poliser började jaga oss. De gav sig på alla, äldre och yngre. Äldre damer knuffades omkull.

Poliserna, sa Soruco, kallade henne och hennes grannar saker: negrer, luffare, råttor. Fältassistenten Daniel Germai fyllde i. Tillmälen som apor och pajasar ska ha haglat. Oskyldiga fick slag med batonger.

De gör båda ett trovärdigt och sansat intryck. Jag tror att de talar sanning.

Att poliser skriker rasistiskt är inte bara oacceptabelt och olagligt. Det bidrog säkert till att våldsamheterna accelererade.

Representanterna för Megafon sa även en del kloka saker om arbetslöshet, ökade inkomstklyftor och politiker som inte lyssnar. Dialog med polisen efterlystes.

Presskonferensen var över på trekvart, varefter journalistuppbådet i samlad tropp gav sig ner mot Husby centrum. Alla hade hela morgonen citerat en boende som uttalat sig i radio Stockholm, nu gällde det att hitta egna vittnen.

Det var varmt och kvavt, poliser pratade med upprörda ungdomar och Salom Kaurda stod och tittade på sin utbrända lastbil och den förstörda lasten med vindruvor.

Han förestår en livsmedelsaffär i Husby och har på morgonen tvingats hyra en ny lastbil.

– Jag är så förbannad. Det här är hemskt, sa han.

Salom Kaurda aktade sig dock för att ge någon skulden.

– Det här är en komplicerad fråga. Det finns inga enkla lösningar.