Äntligen i hamn!

Kristina och Carina sprang över Europa - paddlade in i Stockholm

NYHETER

De har sprungit, sprungit - och sprungit.

På 105 dagar har Kristina Paltén och Carina Borén rusat 3000 kilometer genom Europa.

Den sista biten gick över vatten – idag paddlade de in i Stockholm.

– Det här är helt fantastiskt. Underbart, säger Carina när hon stiger i land.

Den 28 mars landade de i Istanbul.

Två dagar senare bar det iväg.

Med tält och proviant i en vagn började Kristina och Carina att springa.

På åtta dagar tog de sig genom Turkiet, på en vecka korsade de Bulgarien.

Under de kommande månaderna sprang de genom Rumänien, Ukraina, Polen, Litauen och Estland innan de slutligen nådde Åbo, Finland, efter drygt 3000 kilometer.

Bubbel, applåder och jubel

Därifrån tog Kristina och Carina sikte på Sverige - i kajaker.

Förra torsdagen paddlade de ut på öppet hav från Åbo hamn, vid lunchtid idag forsade de in i Stockholm.

På plats på kajen vid Stockholms Stadshus hade ett 40-tal vänner, bekanta och familjemedlemmar samlats för att ta emot äventyrarna.

När kajakerna började synas i Riddarfjärden steg jublet, champagneflaskorna korkades upp och hemvändarna välkomnades med kramkalas och applåder.

– Det här är helt fantastiskt. Underbart, säger Carina när de just har stigit i land.

"Bara mött vänlighet"

Resan har gått genom ur och skur - men människorna kvinnorna har mött har hela tiden varit vänliga.

– Inte en enda har varit elak. Vi har bara mött vänlighet och värme. De har bjudit på te, vi har fått mat och människor har bjudit in oss i sina hem, säger Kristina. 

Tagna av polisen

Men första natten hade vännerna lite oflyt, berättar Carina.

– Vi hade glömt att kolla hotell, så vi tog pannlamporna och gick ut för att hitta en tältplats. Det var precis vid vägen. Senare hörde vi polissirener. Polisen tittade in i tältet och tyckte att vi skulle visa passen. Det slutade med att vi fick packa in allt i deras bil och bli skjutsade till ett friluftsområde med murar och vakter. Där fick vi lägga oss i ett bönehus och sova. Där var vi trygga, tyckte de, säger hon och skrattar.

Vad ska ni göra nu?

– Vi ska fira! Men först ska vi krama om alla som är här.