”Aldrig mer Sverige”

1 av 2 | Foto: Jan Källman
Anan ”Nong” Prajamthin.
NYHETER

UDON THANI. Här lockas risbönderna med guld i gröna svenskar skogar.

Men för många innebär ett kontrakt med bärplockarföretagen en ekonomisk katastrof.

– Aldrig mer Sverige, säger Nong, 40.

Det är här, i småbyarna längs Thailands nordöstra gräns mot Laos, som blåbärsplockarna rekryteras. Tusentals fattiga risbönder reser över halva jordklotet för en dröm om de riktigt stora pengarna.

Aftonbladet besöker distriktet Thung Fon i provinsen Udon Thani med cirka 30 000 invånare. Nu i mitten av juli är risodlingarna nästan färdigplanterade.

– Om tre månader kan vi skörda. Det är under den här perioden, när riset växer, som byfolket åker till Sverige och Finland för att plocka bär. Det passar precis tidsmässigt, säger Nong.

Han gjorde själv samma resa förra året.

– Jag satsade allt men gick bara jämt upp. Hemma hade min arbetslösa fru tvingats ta lån för att överleva. Så nu har vi ändå en skuld att betala av. Aldrig mer Sverige för att plocka bär för min del.

”Många timmar”

Rekryteringen av Nong följde samma mönster som för alla plockare: Han fick betala en avgift till rekryteringsföretaget för flygbiljett och försäkring på cirka 18 000 kronor. Kostnaden för mat och bostad på 180 kronor per dag drogs av mot lönen.

Nong var en av 70 plockare som inte fick ut hela sin lön från ett av rekryteringsföretagen förra säsongen. Först efter en rättsprocess justerades lönen. Kvar blev cirka 1 400 kronor.

Ändå tar många risken.

– Vi var i Sverige förra året och åker snart dit igen, den 24 juli. Till Öjebyn. Samma plats som förra säsongen då vi tjänade 100 000 baht (22 000 kronor, reds anm) tillsammans, säger Surasip och ler mot sin fru Noi.

De berättar att de arbetade mellan nio och 13 timmar varje dag i nästan en och en halv månad.

– Det är många timmar, men också mycket pengar för oss.

”Ett lotteri”

Man kan bli skuldsatt också efter bärsäsongen?

– Ja, det är jag väldigt rädd för. Det skulle ge oss stora problem. Att åka till Sverige är som ett lotteri. Vi har ingen aning om hur mycket bär det finns att plocka. Men nu hoppas vi på vinst igen – då ska vi bygga hus på den mark vi köpte efter förra årets säsong, säger Noi.