Vårdpersonalen: Det är katastrof

1 av 4 | Foto: Privat
Undersköterska Nina-Sophie Lönedal
NYHETER

Situationen på landets sjukhus beskrivs som mer pressad än någonsin.

– Det är katastrof. Där jag jobbar är det tre personer som har gått in i väggen sen juni, säger sjuksköterskan Mona Löfström.

Varje gång undersköterskan Nina-Sophie Lönedal, 24, går till jobbet i Lund hoppas hon att inget allvarligt ska inträffa. För hon vet att de kanske inte hinner med, att personalbristen gör att patienterna får vänta länge på vård.

– Jag känner mig uppgiven. Jag jobbar med många patienter som är i livets slutskede och under deras sista dagar hinner vi inte ta hand om dem och sitta hos dem som har ångest, säger hon.

Hon har sett hur patienter fått trycksår för att personalen inte hinner vända dem i sängarna, hur patienter som inte klarar av att äta själva riskerar att glömmas bort och hur patienter har ont för att ingen hinner ge dem smärtstillande.

"Personligt misslyckande"

– Det känns som ett personligt misslyckande när jag inte hinner med patienterna. Jag har bara vårdat det medicinska, inte hela människan. Jag älskar mitt jobb för mycket för att lämna det men jag kan inte stå bakom den vården som vi bedriver i Sverige i dag, säger hon.

Ia Jeppsson jobbar som barnmorska i Stockholm där läget varit överbelastat hela året. Under sommaren blir det ännu värre, eftersom mer erfarna barnmorskor ersätts med vikarier som är helt nyutexaminerade.

- Jag kände en viss oro när mina kollegor gick på semester. Det har varit obehagligt och vi har orsakat onödiga komplikationer för kvinnor och barn som inte känns så roligt att komma tillbaka till dagen efter, säger Ia Jeppsson.

Hon berättar om hur man tvingas avvisa höggravida, hur man hellre tar in en omföderska eftersom det går snabbare och hur kvinnor som precis fött barn lämnas när någon annan behöver mer akut hjälp.

– Vi gör allt vi kan för att rädda förloppet och utgången av förlossningen men vi har inte en chans att arbeta som vi vet är det bästa under rådande förhållanden. Mina nya kollegor mår fruktansvärt dåligt och funderar på hur de kan orsaka minsta möjliga lidande, säger hon.

"Katastrof"

På en transplantationsavdelning på Akademiska sjukhuset i Uppsala jobbar sjuksköterskorna Anna Högvall, 26, och Mona Löfström, 48. Under de nio år som Mona har jobbat där har arbetssituationen blivit allt mer pressad. På Monas nattpass jobbar nu en sjuksköterska och en undersköterska - på 15 patienter.

– Det är katastrof. Där jag jobbar är det tre personer som har gått in i väggen sen juni. Det är inte patientsäkert och det blir ingen trygg arbetsmiljö, säger hon.

I dag är hennes första semesterdag. Men hon kan inte slappna av och varva ner på riktigt.

– Jag är hela tiden orolig för att jag ska bli inbeordrad. Det kan hända när som helst och det känns som att jag blir jagad, säger hon.

Kollegan Anna Högvall har precis kommit tillbaka från sin semester.

– Den här semestern kom i rättan tid, jag hade inte orkat med många veckor till. Då hade det varit kört för min del. Jag tror inte jag kommer att orka jobba så länge på sjukhus, säger hon.

Anna har jobbat ett år som sjuksköterska och har fortfarande många frågor. Men ofta finns det ingen att fråga. Den här kvällen jobbar hon tillsammans med tre nyutexaminerade sköterskor.

– Jag fick stanna kvar för att de ska ha någon att fråga och har blivit tillfrågad om byten och extrapass. Det är en i längden ohållbar situation, säger hon.

Ovan vårdsituation

På en kirurgisk avdelning på samma sjukhus jobbar Madeleine Grenå, 23. Hon är inte van att behandla patienter med stroke eller hjärtsvikt. Men det måste hon göra i alla fall, på grund av personalbristen.

– Nu när det inte finns vårdplatser så får vi ta hand om patienter med medicinska åkommor som jag inte alls är van att arbeta med. Jag kanske inte upptäcker en komplikation förrän den redan hänt och det förlänger patientens lidande, berättar Madeleine som också är förtroendevald i Vårdförbundet och får ta emot många berättelser från sönderstressade medlemmar.

– Den här sommaren är det värre än tidigare. Pressen är stor och det finns ingen luft i systemet för att någon ska kunna bli sjuk. Man har inte kunnat rekrytera sjuksköterskor och många har sagt upp sig på grund av dålig lön och dålig arbetsmiljö, säger hon.

FAKTA

Vårdpersonalens egna berättelser

Många har hört av sig till Aftonbladet för att berätta om den pressade situationen på landets sjukhus. De flesta önskar vara anonyma. Här är deras vittnesmål:

"Det är fruktansvärt stressigt. Man kan vara både fysiskt och psykiskt utmattad efter en dag på jobbet. Allt man har lärt sig i skolan om omvårdnad och att inge trygghet till patienterna, det finns ingen chans i världen att vi hinner det. Ibland kan det ligga 30-40 patienter i korridoren som inte har fått träffa någon på flera timmar."

"Eldsjälar bryts ner för att dom försöker till sista tåren faller, patienter ligger i korridorer - som blivit namngivna som platser på den vita tavlan där man tar rapport för dagen. Överbeläggningar är vardag, men personalstyrkan ökar inte. Sjuksköterskor och undersköterskor jobbar dubbelpass, alltså från morgon till kväll, ibland utan raster."

"Jag tvingas flytta runt sjuka patienter mitt i natten eftersom det kommer någon annan som behöver den platsen bättre. Att vederbörande flyttades dit från en annan avdelning för mindre än ett dygn sedan får jag bara strunta i. Likaså att patienten sover. Det är ett stort psykiskt lidande för mig som sjuksköterska att behöva göra och se ovärdiga saker som drabbar mina patienter."

"Det är inte bara för sjuksköterskor som situationen är kritisk. Jag är biomedicinsk analytiker och vi jobbar underbemannade varje dag. Att bli sjuk är en otillåten företeelse eftersom det inte finns personal att tillgå. Akuta prover får stå längre än normalt eftersom ingen kan ta hand om dem och vem får lida? Patienterna!!"

"Jag som är ny, är hård och vägrar jobba övertid. Detta får jag mycket skit för av kollegor. Att jag är "taskig", inte bryr mig om kollegorna då jag inte stannat och jobbat en hel dag. Ond cirkel och något måste göras. Jobbat som sagt några månader och letar redan nytt jobb, som någonting annat än sjuksköterska och detta gör även flera andra ssk på avdelningen. så snart blir bristen ännu större!"

"Sjuksköterskekåren och framförallt specialistsjuksköterskorna är för få för att räcka till.. Att kommun, landsting och stat väljer att ej prioritera detta är riktigt tråkigt och påverkar kraftfullt till försämrad vård och arbetstrivsel."

"Sedan midsommar har vi konstant överfullt, varje säng som finns är belagd av en patient och vi har konstant 2-6 patienter mer än planerat, ibland mer... För oss som arbetar vågar man knappt andas ut de dagar då det är lite lugnare, för att vi vet att redan nästa dag kan det vara kaos igen och du knappt hinner med de patienter du har ansvar för."

"Det är skandal att jag endast tjänar 23500 kr i månaden. Jag har ett extremt stort ansvar över människors liv och hela tiden ska vi sjuksköterskor gå på knäna. Besparingar och nedskärningar och samtidigt patienter som behöver vård. Fan det är inte klokt hur dåligt vi har det."