Hon nekas vård - i Sverige

Cancersjuka Elisabeth, 40, tvingas betala för sin behandling i Finland

1 av 2 | Foto: LENA CARLSSON
Hittade knölar i ljumsken Elisabeth Erlandsson har genomgått tre behandlingar i Finland, och tumörerna har minskat.
NYHETER

Cancersjuka Elisabeth Erlandsson, 40, tvingas åka till Finland för dyra behandlingar – som hon skulle

kunna få gratis sex mil från sitt hem.

Det svenska sjukhuset har gett henne en dödsdom och erbjuder bara bromsmedicin.

I februari förra året upptäckte Elisabeth Erlandsson från Kinna knölar i ena ljumsken. På vårdcentralen sa läkaren att svullnaden berodde på överansträngning. De ordinerade antibiotika och sjukgymnastik.

Men Elisabeth blev bara sämre och sämre.

Tillbaka på vårdcentralen sa läkaren att knölarna berodde på att hon rakat könshåren för mycket.

Hon slutade raka sig – men knölarna försvann inte.

Det blev många kontakter med vårdcentralen och en lång kamp för att få hjälp. Elisabeth som hela tiden befarade cancer ville bli röntgad.

”Ingen större misstanke om lymfom, dock svårt att avfärda hennes lymfkörtelsvullnad helt och hållet” skrev läkaren i hennes journal.

Men någon kontroll gjordes inte.

”Sa jag var barnslig”

– Läkarna bara dementerade. Sa att jag var barnslig. Att det inte drabbar någon i min ålder, säger hon.

Hennes journal är sida upp och sida ner av telefon­samtal, besök och vädjan om hjälp.

Först efter tre månader röntgades hon och fick diagnosen livmoderhalscancer. Som då hade haft gott om tid att sprida sig.

Elisabeth beskriver tiden som följde som en helvetesresa med smärta och orkeslöshet.

– Och så all jävla ångest. Från morgon till kväll. Och vissheten om att tumören kanske inte börjat växa – om läkarna hade tagit mig på allvar från början.

Tack vare sina barn, Melinda, 16, och Cornelia, 11, fann Elisabeth ändå styrkan att kämpa och – mot alla odds – blev hon friskförklarad i oktober förra året.

Cancern fanns kvar

Men Elisabeth kände att knölarna inte var borta och krävde ytterligare två behandlingar.

På skärtorsdagen i år när Elisabeth satt på hästryggen slog beskedet ner som en bomb – dessutom på telefon:

– Cancern finns kvar. Och tyvärr finns det ingenting mer vi kan göra, sa läkaren enligt Elisabeth och avslutade samtalet:

– Ha det nu så gott du kan.

Helvetesresan hade börjat igen.

På Sahlgrenska erbjöds hon nu endast bromsmedicin.

Men efter att ha gråtit sig igenom påskhelgen bestämde hon sig för att vägra ge upp. På nätet hittade Elisabeth finska privatkliniken Docrates. Där skräddarsys behandlingen efter ett gentest.

Hon har krävt att få ett andra utlåtande av den svenska sjukvården. Efter fyra månader har hon fortfarande inte fått det.

Det har hon däremot fått av de finska läkarna.

– Jag sa till läkaren ”om jag har en chans att överleva, säg inte hur stor den är. Säg bara om jag har en chans”. Då skrattade han och sa ”ja”.

Tumörerna minskar

Tre behandlingar har genomförts i Helsingfors och tumörerna minskar.

Men Elisabeths familj måste själva betala – en enda behandling kan kosta drygt 60 000 kronor.

– Den här behandlingen skulle jag lika gärna kunna få i Sverige, säger Elisabeth.

Dessutom gratis. Problemet är enligt henne att läkarna gett upp hoppet om att hon ska kunna överleva.

Efter att ha tagit alla sina besparingar är pengarna slut.

Just nu pågår en insamling på www.hjalptill.123minsida.se för att Elisabeth ska kunna fortsätta sin behandling i Finland.

Det enda hon önskar sig är att den svenska sjukvården ska kämpa för hennes liv.

– Jag är 40 år och har två barn och halva livet framför mig. Är jag inte värd någonting?

Här skriver Elisabeth själv om sin kamp mot sjukdomen.

Lena Carlsson