Hur är det att leva med ett mord på samvetet?

NYHETER

Det måste vara oerhört tungt att leva med ett mord på sitt samvete.

Förhören ger mig en känsla av att den 72-åriga kvinnan inte orkade bära sanningen ensam.  

Att en gammal och tidigare ostraffad kvinna åtalas för ett 18 år gammalt mord är onekligen kriminologiskt udda.

Det är av lätt insedda skäl svårt för polisen att komma någon vart med ett våldsbrott begånget 1995, men jag tror att åklagare Stefan Lind har goda möjligheter att få henne fälld.

Indicierna är många och pekar åt ett och samma håll.

Kan få problem att visa hur han mördades

Åklagaren kan dock få problem med att bevisa att mannen verkligen mördades med elpistolen. Han hade hjärtproblem och kan ha dött av naturliga skäl. Därför finns även ett andrahandsyrkande: försök till mord.

Men då jag läser förundersökningen blir snart bevisen och möjliga juridiska utgångar av underordnad betydelse.

Fram träder i stället en känsla av en människa som i många år levt i djup nöd och plågats av samvetskval.

Ja, hon förnekar brott, hon säger att hon agerade i självförsvar, hon ska betraktas som oskyldig tills motsatsen är bevisad.

Föreställ er hur det skulle vara

Men slut ögonen och försök föreställ er hur det skulle vara att leva med ett mord på sitt samvete.

Brutaliserade och moraliskt havererade människor av den sort som troligen sköt ihjäl Mille Markovic är rimligen vana, men hur skulle resten av oss må?

Det verkar som att kvinnan har velat berätta, att det blev för svårt att bära ensam, att hon behövde dela med sig.

En granne har avgett ett viktigt vittnesmål. Hon ringde, gjorde ett jagat intryck, hävdade att hon hade ryska torpeder efter sig och sa att hon hade dödat exmaken.

Varför berättade hon det?

Berättade i Karlavagnen

Redan två år efter dödsfallet kontaktade hon Karlavagnen, ett program som sänds i Sveriges radio på kvällar och som människor ringer för att prata om glädjeämnen och bekymmer, och förklarade att mannen attackerat henne med elpistol, att hon avväpnade och dödade honom.

Behövde hon lätta sitt hjärta?

En hemlighet av detta slag lamslår rimligen även de familjemedlemmar som delar den.

Att den gamla utredningen väcktes till liv igen beror på att hennes son i augusti förra året vände sig till polisen och sa att han hade något viktigt att berätta.

Erkänt för sin son

Att hon redan några dagar efter dödsfallet erkände hur det hade gått till. Att hon sedan genom åren ofta pratat om det våldsamma bråk som uppstod, men hela tiden i nya versioner.

Att ange en förälder kan inte vara lätt. Men han har gått längre än så: han har spelat in fyra samtal mellan dem, sammanlagt 35 minuter som ingår i åklagarens bevisning.

Han har med andra ord vidtagit åtgärder för att hjälpa utredarna. I förhör berättar han varför: "jag måste komma vidare i mitt liv".

Mammans börda blev även hans.

Kanske insåg sonen att det även för hennes skull var bäst att sanningen kom fram. Att hon för att bli hel igen måste sona sitt brott.

Det här är ett fall som innehåller så många frågor. Det är mycket möjligt att de aldrig kommer att besvaras.