”Dödssjuke Sixten, 69, var tvungen att larma med visselpipa”

1 av 2 | Foto: Magnus Sandberg
Larmet fungerar så dåligt att personalen ofta inte hör eller reagerar på
det.
NYHETER

Dödssjuke Sixten Turessons larm på äldreboendet fungerade så dåligt att han ombads skaffa en visselpipa, säger sonen Erik.

Men den hördes inte heller – och en dag svimmade Sixten när han försökte ta sig till toaletten på egen hand.

– Han slog sig jätteilla och var tvungen att opereras, säger Erik Turesson.

Sixten Turesson, 69, opererades för cancer i grovtarmen 2012 och fick därefter cellgiftsbehandling. Men cancern kom tillbaka och i höstas blev han inlagd på Nyköpings lasarett eftersom han inte kunnat äta och tappat mycket i vikt.

Näringsdropp sattes in, men Sixten blev inte starkare och till slut gjorde läkarna bedömningen att hans cancer var obotlig.

I månadsskiftet november/december i fjol lades han in på Liljedalshemmet i Gnesta eftersom han bara ansågs behöva palliativ vård, vård i livets slutskede.

Nödlösning

Inför flytten dit var han orolig för om han skulle få den vård han ändå behövde: till exempel klarade han inte att ta sig upp ur sängen själv och när han behövde gå på toaletten brådskade det ofta, berättar sonen Erik Turesson, 34.

Men enhetschefen Börje Lundgren gav lugnande besked: det fanns visserligen inte något vanligt larm som Sixten kunde använda för att tillkalla personal, men hemmet hade satt in ett rörelselarm.

– Men det där fungerade ju inte alls. Nästan direkt rådde personalen pappa att vända undan larmet. Det blev så mycket fellarm annars och personalen kom när de inte skulle. Men när pappa verkligen behövde hjälp så reagerade de inte på larmet, för det pep hela tiden, säger Erik Turesson.

I stället råddes de boende att använda visselpipor, säger Erik Turesson.

– Uppmaningen kom från personalen, för de måste ju höra när patienterna kallar på dem. Det är en nödlösning. Vi förstod direkt att det här inte skulle sluta väl.

Tvingades till operation

I en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, IVO, skriver Erik Turesson att hans pappa flera gånger har fått ta sig till toaletten på egen hand eftersom ingen uppfattat att han försökt aktivera rörelselarmet eller blåst i visselpipan. I mellandagarna svimmade han och tappade sitt dränage.

– Han slog sig jätteilla och var tvungen att åka in och opereras. Det är ren katastrof, säger Erik Turesson.

Börje Lundgren, enhetschef på Liljedalshemmet, förnekar att Sixtens rörelselarm inte har fungerat.

– Det gjorde det, och det har fungerat för alla andra också.

Varför har ni inte skaffat vanligt larm, trots att anhöriga efterfrågat det?

– Det är ett gammalt hus. Politikerna har tagit ett beslut om att bygga ett nytt. Man installerar helt enkelt inga nya larm i det där huset.

Stämmer det att ni har uppmanat patienter att använda visselpipor i stället?

– Nej, det är något som man själv har kommit på.

Men det används i alla fall?

– Han använde det.

På inrådan från personalen?

– Nej, helt på egen inrådan. Varför skulle han använda visselpipa när det finns rörelselarm?

För att de upplevde att det inte fungerade.

– Personalen har inte upplevt det så.

Så de har inte uppmanat honom att använda visselpipa?

– Nej, nej, nej, så är det inte. Icke.

”Har bara någon vecka kvar”

Sedan i tisdags bor Sixten på äldreboendet Ekhagen i Gnesta kommun, men enligt Börje Lundgren kämpade hans familj för att han skulle få vara kvar på Liljedalshemmet.

– Är det inte lite märkligt att man stenhårt driver att få komma tillbaka till något som man är väldigt missnöjd med? säger han.

Erik Turesson bekräftar att hans pappa trots alla problem velat åka tillbaka till Liljedalshemmet.

– Pappa hade installerat sig på Liljedalshemmet. Han gillade personalen, han visste hur sängen fungerade och så vidare. Det vägde över, helt enkelt.

Nu kommer Sixten dock att stanna på Ekhagen.

– Han har det bra och ett larm som fungerar. Där kommer han att vara kvar. Vi hade ett möte i dag, han har bara någon vecka kvar, säger Erik Turesson.