Skjuter mot polis under ’vapenvilan’

1 av 47 | Foto: Jerker Ivarsson
Aftonbladets fotograf Jerker Ivarsson och reporter Wolfgang Hansson står alldeles bredvid en man i medelåldern som plötsligt träffas av en kula från en krypskytt.
NYHETER

KIEV. President Janukovitj påstående om att han enats med oppositionen om en vapenvila bemöttes på onsdagsnatten av demonstranterna med fyrverkeripjäser, stenar och molotov cocktails mot polisen.

Våldsamheterna fortsatte på torsdagen – samtidigt som dödssiffran för de senaste dygnen skrevs upp till 28.

– Vi litar inte på presidenten, säger en äldre man. Vi fortsätter som tidigare.

Inte heller polisen verkar tro att vapenvilan är något annat än ännu en förhalningstaktik från Janukovitj. Istället för att dra sig tillbaka ser jag fler av dem kasta bensinbomber mot demonstranterna.

Snarare än vapenvilan är det ett envist duggregn som dämpar stridsviljan hos människorna på Självständighetstorget en aning.

Misstron mellan de två sidorna är så djup att även om parterna enades om en lösning på konflikten är det inte säkert att demonstranterna på barrikaderna skulle lyda.

Michail, 52, står med ett järnrör i handen och medger att han hört talas om vapenvilan. Men han tror inte på den.

– Det som räknas är den längtan efter frihet som vi har här inne, säger han och bankar sig själv på bröstet.

Han är inte ensam om sin åsikt. Runtom mig fortsätter demonstranterna att bända loss gatstenar som de sedan med släggor slår i lagom stora bitar för att kunna kasta på polisen.

Inte minsta tecken finns att de tänker respektera en vapenvila. Janukovitj har använt samma taktik lite för många gånger för att någon ska tro honom.

Ska brinna vid barrikaderna

Massiva övergrepp från polisen följs av ursäkter och förhandlingar men utan att Janukovitj egentligen gör några egentliga eftergifter. Sen är det lugnt tills polisen får order att puckla på demonstranterna igen.

Om regimen trodde att den det senaste dygnen, med 28 döda och 287 skadade, kunde skrämma iväg demonstranterna från torget så gjorde de en grov missbedömning.

Tvärtom så strömmar folk in till Självständighetstorget för att försvara sin "revolution". Trots regnet.

Jag tror aldrig jag sett så många människor komma och bära på bildäck. Varannan person vi möter kånkar på ett däck eller två som ska hålla liv i de bränder demonstranterna anlägger utanför sina barrikader för att hindra polisen från att storma Självständighetstorget.

Delvis generationsfråga

Arkitektstudenten Tarass, 20, tror att den oförsonliga inställningen mellan demonstranterna och regimen delvis är en generationsfråga.

– President Janukovitj och hans män är alla födda i Sovjetunionen, säger han. De har ett helt annat tänkande. De förstår inte oss yngre.

Vi tar oss förbi barrikaderna och upp på en höjd ovanför torget som behärskas av polisen. Här uppifrån syns tydligt linjerna som skiljer demonstranterna och kravallpolisen från varandra. Mellan dem ett ingenmansland på cirka 50 meter där förödelsen är fullständig. Allt som existerar här är svart, sönderbränd bråte.

Scenen påminner mer om andra världskriget är om ett centrum i en huvudstad i Europa 2014.

Många av poliserna ligger utslagna en bit bakom frontlinjen. Sover på sandsäckar, vilar eller äter. Jag uppskattar deras antal till några hundra. Ingenstans ser jag några bussar med förstärkningar. Vilket kan tyda på att deras uppdrag mer är att hindra demonstranterna från att marschera mot parlamentet och presidentpalatset  än att slänga ut dem från torget.