Christer Petterssons gravsten har hittats

1 av 4 | Foto: P-O SÄNNÅS
Aftonbladets reporter Anders Johansson på jakt efter Christer Petterssons gravsten.
NYHETER

Christer Pettersson blev ökänd när han greps misstänkt för mordet på Olof Palme.

Han är begravd i Solna – men gravstenen har varit spårlöst försvunnen.

Nu är mysteriet löst.   

Christer Pettersson.
Christer Pettersson.

Missbrukaren Christer Pettersson pekades ut av Lisbet Palme som den som mördade hennes make i dag för 28 år sedan.

Pettersson fälldes i tingsrätten i juli 1989 men friades några månader senare i hovrätten. 1997 ansökte riksåklagaren om resning, bland annat med flera nya vittnen, men Högsta domstolen tog inte upp fallet.

I september 2004 avled han, 57 år gammal, och tog då eventuellt med sig sanningen om Palme-mordet i graven.

Blev liggande i ett kylfack

Men det dröjde innan han kom i jorden. De sista anhöriga hade sagt upp bekantskapen sedan decennier tillbaka. Kroppen blev därför liggande i ett kylfack på rättsläkarstationen i Solna flera månader. Till slut blev kyrkoherde Sven-Eric Svensson uppmärksammad på situationen för sin famöse församlingsmedlem.

Eftersom det saknades tillgångar i dödsboet blev det en så kallad fattigmansbegravning i Sollentuna kyrka där kommunen stod för kostnaderna. Några tiotal av hans gamla vänner kom för att ta ett sista farväl. En del lade ner en blomma, någon klappade på kistan. Och någon lade ner spelkortet spader dam på kistlocket.

Delar grav med föräldrarna

Christer Pettersson gravsattes därpå vid föräldrarnas grav på Solna kyrkogård.

En nära vän ombesörjde att han så småningom också fick en sten, en hjärtformad i blankpolerad röd Vånga-granit.

När Aftonbladet skulle fotografera graven i veckan var stenen borta. Av allt att döma hade den inte varit på plats på länge.

Hade den blivit stulen?

En kyrkovaktmästare gissade att den kanske tagits bort för att den bedömts kunna välta. Men stenen var en liggande modell så det kunde inte stämma.

Kyrkan har dock en månghundraårig vana av att föra register över både födda och döda och även i detta fall fanns uppgifterna givetvis nogsamt bevarade.

Graven återlämnades till församlingen den 24 maj 2011 av den dåvarande gravrättsinnehavaren.

Enligt uppgift från gravboken hade hon fyra dagar tidigare låtit ta bort gravstenen tillsammans med firman Norrorts gravvårdar som en gång tillverkade den.

”Möjlighet att krossa stenen”

– När gravrättsinnehavaren återlämnar gravrätten får hen möjlighet att välja om de vill att kyrkogårdsförvaltningen krossar stenen, eller ifall de vill att stenen ska återanvändas, förklarar Maja Brantås vid Solna kyrkogårdsförvaltning.

– Om den återanvänds skänks den till en gravvårdsfirma. Då slipas stenen om och man gör en ingravering på nytt för andra avlidna som vill ha en miljövänlig och prisvärd ”second-hand-sten”.

Gravrättsinnehavaren kan också själv välja att ta ansvar för att transportera bort stenen vilket var fallet här.

Var stenen krossad? Eller omgjord med ny inskription? Vem hade i så fall fått den gamla stenen? 

De svaren fanns inte hos kyrkan.

”Hade blivit vandaliserad”

Men Per Samuelsson vid familjeföretaget Norrorts gravvårdar i Täby visste.

– Stenen hade blivit vandaliserad vid flera tillfällen och hon som skötte graven, jag tror det var en gammal flickvän, tyckte det blev för mycket jobb och kostade för mycket. När den blivit förstörd för andra gången ville hon ta bort den.

Den skadade stenen visade sig stå uppställd bland en mängd andra gravstenar ute på firmans gårdsplan.

– Den ska stå här någonstans, sa Pers syster Karin Aronson, och visade på en av raderna.

Värd 10 000 kronor

Efter att gravören på företaget hämtat en kärra och flyttat på sju-åtta andra stenar kom den försvunna stenen fram till slut.

– Det är en fin sten med sänkt, förgylld text, säger Karin Aronson. Priset ligger på 10 000 kronor. Den går att omarbeta men det har vi inte velat göra. Och krossa den gör man ju inte heller.

På firman vet de inte riktigt vad de ska göra med den.

Så där, i en hög med andra gamla, utrangerade och så gott som bortglömda stenar, står den tills vidare. Om det nu var någon som undrade.