’De lade ner vapnen framför våra ögon’

1 av 11
NYHETER

PCHELKINO. De unga ukrainska soldaterna lägger ner sina vapen framför våra ögon.

Flera av dem har tårar i ögonen där de sitter på sina pansarbandvagnar.

– Våra befäl sa att vi skulle på en övning, sen fick vi order om att inte bryta våra positioner här, berättar en av dem.

Alldeles utanför staden Kramatorsk i östra Ukraina blir landskapet böljande och grönt. Just dessa dagar kantas ängarna av tusentals vitblommande körsbärsträd. Den idylliska tavlan vore fulländad om det inte vore för de två tunga attackhelikoptrarna som hovrar på låg höjd över marken och stridsflyget ovanför dem som ritar snäva cirklar i luften. 

Det är en ständigt pågående styrkeuppvisning från Kiev som för att säga; vi har kontrollen.

Men är det något regeringen i huvudstaden saknar, så är det kontrollen av de Ukrainas östra regioner.

Separatisterna här kräver en folkomröstning om självständighet och har satt datumet till den elfte maj.

"Vill inte att någon ska se mig som en desertör"

I Pchelkino, två mil från Kramatorsk står 13 ukrainska pansarbandvagnar uppställda på var sin sida om järnvägen som klyver byn på mitten. Ovanpå dem sitter unga soldater med sänkta ansikten.

Det här är inte specialförbanden som Ukrainas militär säger sig ha sänt till landets östra delar för att försvara området från terrorister. Det är unga pojkar som gör sin militärtjänst och som helst av allt skulle vilja vara någon annanstans.

– Vi har våra order om att hålla de här positionerna, säger en soldat och drar med sitt finger framför halsen för att visa vad som händer dem om de vägrar lyda order.

Han vill inte uppge sitt namn, eller vilket förband han tillhör, inte ens när jag förklarar att artikeln bara kommer att läsas i Sverige.

– Jag vill inte att någon ska se mig som en desertör.

"Ni sviker era landsmän"

En stor folkmassa har samlats runt de kamouflagefärgade bandvagnarna. De flesta är invånare i byn, men de anförs av en liten grupp män som skanderar åt soldaterna att byta sida.

– Ni sviker era landsmän, ni är förrädare om ni inte lägger ner era vapen.

Flera av soldaterna lyder.

Vi ser hur en efter en tar magasin, och slutstycken ur sina automatgevär. De blindavfyrar i luften och lägger sedan ner sina vapen.

Flera av dem har tårar i ögonen. En ung man ställer sig upp knäpper händerna och ber.

– Vi vill inte slåss mot någon, särskilt inte vårt eget folk, säger soldaten vi pratar med.

Hans röst är hes, ansiktet smutsigt av damm. Han förklarar att kompaniet fick information att de skulle öva i området. Först när de närmade sig Kramatorsk fick de klart för sig att det här inte alls är någon övning.

"Det här är inte vårt krig"

Bara några mil härifrån finns de pro-ryska trupperna, och de är betydligt mer motiverade att använda sina vapen.

Tidigare under dagen har sex ukrainska pansarfordon övertagits av separatister. Först blockerades fordonen av civilklädda män med det ryska Georgsbandet på bröstet, därefter kom tungt beväpnade män i enhetliga uniformer och tog över fordonen.

Soldaten i Pchelko säger att han hört att flera fallskärmsjägarplutoner har bytt sida.

– Vi kan inte attackera dem, de kommer aldrig att ge upp och de har Ryssland bakom sig, se på oss här, vi är också soldater, men det här är inte vårt krig.