Svenska läkaren: Ebolavarningen måste tas på allvar

1 av 10
NYHETER

Uppemot 1,4 miljoner människor kan i januari ha drabbats av ebola bara i Liberia och Sierra Leone.

Skräckprognosen går att undvika – men siffrorna måste tas på allvar.

– De illustrerar vad som kan hända om vi inte gör ytterligare, säger katastrofläkaren Johan von Schreeb.

För mindre än ett par veckor sedan kom Johan von Schreeb själv hem från Sierra Leone och ger en dyster bild av situationen.

– Det finns en klump i magen och oroskänsla hos allihopa. Man vet inte vad man ska göra. Man är fast, men samtidigt måste livet fortsätta, säger han.

Johan von Schreeb har i 25 år jobbat som läkare i katastrofområden, skrivit boken ”Katastrofläkaren” och startade svenska Läkare utan gränser. Numera arbetar han som läkare och docent i internationell hälsa vid Karolinska Institutet.

I princip ingen vård

Hans uppfattning är att sjukvården i Sierra Leone står på knäna i epidemins spår. Den vanliga sjukvården är normalt sett dålig. Numera är den närmast obefintlig.

– Många sjukhus är stängda och gravida saknar vård. Det gör även barn som drabbats av malaria. För eboladrabbade handlar det nu om allmän omvårdnad snarare än sjukvård.

I stället för mediciner så kan de få sjukvårdsplatserna bara erbjuda vätskeersättning. Läkare utan gränsers sjukhus i Liberias huvudstad Monrovia har bara öppet en halvtimme om dagen. De hinner inte släppa in fler folk.

Amerikanska folkhälsomyndigheten CDC:s skräckuppgifter om att 1,4 miljoner människor kan vara drabbade så snart som i januari må vara ett värsta scenario, men att ökningen än då kommer bli oerhört stor är utan rimligt tvivel.

– Epidemin fördubblas var tjugonde dag. Det är en långsam process, men när den väl fått fart innebär den exponentiella tillväxten att fallen snabbt ökar, säger Johan von Schreeb.

Rejält svar

Vad som behövs är ett enhälligt, samlat och rejält svar mot ebolasmittan.

– Det krävs beslut och väldigt svåra beslut. FN måste ta det ledarskapet och måste verkligen se till att det som beslutas verkligen genomförs  och att det sker snabbt. Jag är ganska säker på att de drabbade länderna gärna skulle motta det ledarskapet.

Som exempel nämner Johan von Schreeb att man måste se till att det finns pengar att betala risktillägg till sjukvårdspersonal i de drabbade områdena, förse drabbade med mat och rent vatten och ta hand om skyddsutrustning som använts.

Andra viktiga sätt att hantera smittan är att vara anpassningsbar och inte låta politiker fatta besluten, utan lämna ansvaret till experter.

FAKTA

5 största misstagen med ebola-utbrottet

Magasinet Time har listat de fem största misstagen som gjorts i samband med ebola-utbrottet. Här kommenterar Johan von Schreeb dem:

1. Man agerade inte snabbt nog

”Det största problemet var att det uppträdde i områden som inte varit drabbade tidigare. Det fanns ingen vana och det tog över tre månader innan man förstod att det var ebola. Det var problem nummer ett. Men sedan satte man inte heller inte in tillräckligt kraftfulla insatser direkt, och där kommer det här in.”

2. Kulturella skillnader togs inte i beaktande

”Att få kyssa sina döda nära och kära och lägga kinden mot dem kan tillhöra ett sätt att få frid i hjärtat om de nära och kära fortsätter till nästa liv, eller vad man har för tro. Om man rycker undan det där och kommer i rymddräkter och inte förstår traditionerna kan det bli direkt kollissionskurs. Man får inte utgå från att man kommer utifrån och att alla ska göra som man säger, utan måste förstå hur folk tänker.”

3. WHO eller FN saknar medicinska insatsteam

”WHO som organisation bedriver inte sjukvård utan är en normativ organisation, som Socialstyrelsen i Sverige. De har tidigare haft det mandatet, men nu rustat ner. Man tror att Läkare utan gränser ska sköta de här utbrotten. Det är hemskt att en frivilligorganisation ska vara omvärldens spets och ta hand om en epidemi. Det kan inte vara den enda strategin.”

4. Avsaknad av mediciner och vaccin

”Det har gått alldeles för långsamt att ta fram moderna mediciner mot ebola. Det måste finnas bättre mekanismer globalt sett för att ta fram mediciner som främjar folkhälsan även i fattiga länder, inte bara vad gäller ebola. Mycket av medicinforskningen är inriktad mot kroniska sjukdomar och välfärdssjukdomar som är vanliga hos oss i västvärlden.”

5. Ebola ses som ett västafrikanskt problem

”I stället för att ses som en välgörenhetsinsats måste man se det som ett säkerhetspolitiskt regionalt problem som inte bara handlar om att det dör afrikaner. Det är en global åkomma som påverkar oss här på massor av indirekta sätt. Mycket handlar om att man måste utrota den extrema fattigdomen. Jag tror att man i framtiden måste se över termen bistånd.”