Dagens namn: Petronella, Pernilla
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG
Startsidan / Nyheter

”Ibland får man försöka tänka om”

Statsminister Stefan Löfven talar ut om sin tuffa höst – exklusiv intervju

I dag landar Stefan Löfven i Brasilien för att delta vid den omvalda presidenten Dilma Rouseffs installationsceremoni.

Tolvslaget firade statsministern i luften, en och en halv timme efter att ­regerings­planet hade lyft från Arlanda i går kväll.

Strax före avfärd fick Aftonbladet den första intervjun med statsministern i hans nya hem i Sagerska huset.

Bakom sig har Stefan Löfven en turbulent första tid som statsminister.

Den 3 december föll regeringens ­budget, varpå Löfven meddelade att han planerade att utlysa extraval.

Men efter att decemberöverenskommelsen mellan regeringen och Alliansen presenterades den 27 december ställdes nyvalet in.

Vid sidan av uppgörelsen har dock ­partierna fortsatt att strida om vem som tog initiativ till vad.

Och om överenskommelsen var möjlig redan den 2 december då regeringen ­träffade Alliansledarna.

Det bråkas mycket om historieskrivningen nu. Vem på Allianssidan tycker du har varit viktigast för att ro överenskommelsen i hamn?

– Alla parter är viktiga. Men jag tycker att det är alldeles uppenbart att det ­faller på sin egen orimlighet att vi skulle ha fått ett sådant här bud av Alliansen den ­andra december. Men låt oss inte fastna i det. Nu ska vi se framåt.

Jag intervjuade Gustav Fridolin som beskrev det mötet som ”det konsti­ga­ste mötet” han hade varit på. Hur ­skulle du själv beskriva det?

– Jag tycker inte om att älta det här hur länge som helst. Men när Alliansledarna var på väg in till mötet så hade de svarat media att ”här blir det ingen överenskommelse”. Och det beskedet gällde ju under mötet också. Så det var bara att ­acceptera.

– Det mer surrealistiska är det som har varit efteråt. Nu – helt plötsligt – låter det som att de har lämnat ett bud den andra december. Då skulle de rimligen ha sagt något på vägen in och på vägen ut från mötet. Och vem tror att jag skulle ha fått ett bud att de var beredda att lägga ned sina röster dagen därpå, starta tre samarbetsområden och så skulle jag sitta och säga ”nej, det är vi inte intresserade av, utan jag tycker att ni ska fälla vår budget i stället”? Alltså, det är ... (suck)

Men var det aldrig uppe på bordet att Alliansen skulle lägga ned sina röster dagen därpå?

– Vi frågade om det fanns något i form – alltså agerande i riksdagen – eller i sak som kan få det här att förändras på något sätt. Men nej, det som gällde var att de skulle stå upp för sin budget. Jag har ju sagt, innan vi kom så långt i processen, att någonstans finns det en logik i det. Jag förstår det. Men när vi fick en helt ny situation med SD:s agerande, det är i det momentet som man kanske skulle ha ­funderat lite annorlunda.

Vad kände du när du fick deras besked?

– Jag tycker det var konstigt – utifrån det nya läget. Ibland får man försöka ­tänka om.

I en intervju med DN anser Anna Kinberg Batra att det var ditt ansvar att samtalen mellan regeringen och Allianspartierna först havererade. Hur ser du på det?

– SD hade hotat att fälla alla rege­ringar som inte gjorde som de ville. Det skulle kunna innebära att vi får en ny regering varje halvår. Vår fråga var öppet ställd: ”Finns det något i form eller i sak som kan ändra denna situation som gör att vi ­inte hamnar i ett läge där regeringens budget faller?”. Nej, det fanns det ­inte. Då är ju det ett faktum. Jag tror att planen var att jag skulle avgå och så skulle de ­säga ”här är vi”.

Hur avgörande var ditt besked om ­extraval för att uppnå december­överenskommelsen?

– Jag tror att det hade stor betydelse. Det var inte det som var förutsett från den andra sidan, faktiskt.

Är du orolig för att Alliansen ska svika överenskommelsen efter den interna kritiken i deras partier?

– Nej, jag tror på deras ord, helt enkelt. Det är jag van vid att göra när man har slutit en överenskommelse.

Ulf Adelsohn (M) menar att uppgörelsen är en ”villkorslös kapitulation” från Moderaterna. Kan du förstå den typen av besvikelse?

– Om vi säger så här: Jag hade gärna ­velat ha en diskussion i olika sakfrågor. Jag har ju pratat om det sedan jag till­trädde som partiordförande. Men nu är det inte så. Utan där har de fyra borgerliga varit tydliga med att de är en allians. Så är det. Då får jag spela utifrån de förutsättningarna. Då blev det den här överenskommelsen som är mer i form – plus de tre samarbetsområdena försvar, energi och pensioner. Så jag kan förstå att det finns Alliansväljare som är upprörda över att de inte får mer inflytande i sakfrågor. Men nu ska det sägas att vi har ambitionen att ha mer typer av samarbeten. Till exempel så måste vi ha en mycket bättre integrationspolitik.

Utveckla.

– Människor kommer till Sverige för att söka skydd. Det som händer i Syrien och Irak säger allt. Alla förstår det. Vår arbetsmarknad fungerar inte tillräckligt bra för att vi ska ta tillvara på all den kraft som finns hos dessa människor. Många är ju akademiskt utbildade. Ungefär en fjärdedel. Jag är helt övertygad om att arbetsmarknadens parter måste vara med och forma hur vi ska göra det bättre. Där ­tänker vi att det finns all anledning att bjuda in parterna och börja ett sådant samtal. Där vill jag ju ha med mig flera partier. Så jag har inte stängt dörren i de andra frågorna.  

EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark (M) menar att du är den stora vinnaren i ­decemberöverenskommelsen. Är du det?

– Jag tycker att Sverige är vinnaren.

Hur tror du att överenskommelsen kommer påverka Sverigedemokraterna?

– Ja, de fortsätter ju på den inslagna ­linjen med pukor och trumpeter. Stora ord. Hårda ord. Det verkar vara deras val av väg. Först säger de att den regering som inte gör som dem i invandringsfrågan, den budgeten ska de rösta ner. Nu kommer de med hot om misstroendeförklaring och ­säger att jag inte är deras statsminister.

Flera opinionsmätningar visade ju att de skulle gå framåt i ett extraval. Vad tror du att det beror på?

– Jag har lite svårt att sätta fingret på det, om jag ska vara riktigt ärlig. Jag tycker själv att, med deras agerande, skulle man inte få mer stöd. Men nu har vi möjlighet – och det är det viktiga – att visa att det finns ett annat alternativ än missnöje och att säga ”bara de inte bor här så ordnar det sig”. Det är inte lösningen. Nu ska vi visa att vi ska ha en utveckling och tillväxt som går hand i hand med rättvisa och jämlikhet. Då får du en annan trygghet i samhället.

Fanns det en del hos dig som tänkte att ni aldrig skulle nå extravalet?

– Nej, det var inte så att jag kände att det var ett spel. Vi var beredda att göra det. Jag menar vad jag sa. Nu har vi en helt ny ­situation i svensk politik. Det kräver faktiskt att folket får säga sitt en gång till. Vi gjorde inte det här för att det är roligt. Många tycker ju med rätta att det är vårt ansvar att reda upp den situation som finns efter ett val.

Upplever du att det fanns en större oro hos Alliansen för ett extraval?

– Jag kände ingen oro. Vårt parti, på ­några ställen, började dela ut flygblad ­samma eftermiddag som vi meddelade att vi tänkte utlysa extraval. Det fanns ingen tvekan om att vi tar det här också. Exakt hur de resonerar på andra sidan har jag svårt att se, men jag kan väl ana att alla ­kanske inte ville ha extraval.

Varför?

– De tappade ju tio procentenheter på sin politik. För mig framstår inte det som något segerrecept.  

I en Sifo-mätning tyckte 34 procent att decemberöverenskommelsen var odemokratisk. Vad vill du säga till de väljarna?

– Vi kan inte ha en ordning där landet riskerar att få regeringskris en gång varje halvår. Och att ett parti som har 13 procent ska styra och ställa. Det är, om något, odemokratiskt. Det här innebär ju inte att all opposition är borta, att vi har gjort upp någon överenskommelse som innebär att det inte finns något att göra i riksdagen. Det är helt fel. Utan vad den gör, är att den ekonomiska politiken har möjlighet att komma igenom. Som det var förut. Innan SD bröt praxis. 

Du har sagt att ni kan ”göra mycket på utgiftssidan” med tilläggsbudgeten. Vad kommer ni att göra?

– Det ska vi se. Vi har ju inte ens passerat årsgränsen. Nu är det först den här ­analysen som Finansdepartementet får göra om vad det finns för möjlighet på inkomstsidan. Sedan kan vi titta på utgiftssidan.

Du har sagt att du inte kunde regera på grundval av Alliansens budget, ­vilket du nu ska. Sedan sa du att du det skulle bli ­nyval, vilket det nu inte blir. Hur tror du väljarnas för­troende för dig har påverkats av all ­turbulens?

– För det första så regerar jag inte på ­deras budget. Visst, den gäller ett tag. Men direkt efter årsskiftet så påbörjar vi ­jobbet med vår vårproposition. Samtidigt pågår arbetet med nästa budget som ska gälla.

– Extraval? Ja, det var helt nödvändigt. Jag tänker inte acceptera att SD ska sitta och säga att de ska fälla regeringen två gånger per år och jag tänker inte låta en konstellation, som nyss hade förlorat tio procent på sin politik, komma till makten på det sättet. Men i ett läge när förutsättningarna förändras som de faktiskt gör med överenskommelsen. Ja, då är det rätt. Det är inte så värst pragmatiskt att bara hålla fast vid ett beslut oavsett vad som händer. Ibland får man lov att ändra på sig. 

Finns det något som du ångrar under ­dina drygt 100 dagar som statsminister?

– Som jag ångrar? Nej, man får ta den ­situationen som kommer. Du kan aldrig veta exakt vad som kommer hända. Vi vann valet. Men det var i ett läge där den parlamentariska situationen var svår. Jag har sett till att vi har en regering, den är i gång. Vi fick till en budget. Det är en bra budget. Den blev tyvärr nedröstad. Men nu – om än förskjutet i tid – så har vi möjlighet att börja resan mot den utveckling av Sverige som vi tycker är den riktiga.

Stefan Löfven
SENASTE NYTT

Visa fler
Om Aftonbladet