Flickvännen: Jag hoppas han ska komma tillbaka

1 av 3 | Foto: KRISTER HANSSON
Michael de Vera, 17, gick hemifrån för att hjälpa en kompis och kom aldrig tillbaka.
Under bråket på skolgården blev han skuren i halsen med en flaska.
– Jag hoppas fortfarande på att han ska komma tillbaka, säger flickvännen Nicole Andersson, 18.
NYHETER

Michael de Vera, 17, gick hemifrån för att hjälpa en kompis och kom aldrig tillbaka.

Under bråket på skolgården blev han skuren i halsen med en flaska.

– Jag hoppas fortfarande på att han ska komma tillbaka, säger flickvännen Nicole Andersson, 18.

17­-årige Michael de Vera skars i halsen med en flaska på skolgården vid Linnéskolan i Malmö den 6 augusti förra året. Just nu pågår rättegången mot en 16­-åring och en 14­-åring som åtalats för mord.

– Jag kommer hit varje kväll och säger godnatt till honom. Jag berättar för honom vad som har hänt under dagen och hur mycket jag älskar honom, säger flickvännen Nicole Andersson, 18.

”Talade om framtiden”

Aftonbladet träffar henne en regnig eftermiddag i januari ett halvår senare vid Michael de Veras grav på S:t Pauli kyrkogård i centrala Malmö.

Tårarna rinner längs med kinderna.

– Han hade vänt sitt liv och börjat om. Samma dag som han mördades fick han reda på att han hade kommit in på gymnasiet. Det var jättestort, säger Nicole.

Michael hade varit en strulig kille. Stölder, slagsmål och droger återkom regelbundet i hans liv, berättar flickvännen.

Men när Nicole kom in i bilden i början av förra året hände något. Michael ryckte upp sig och började tala om framtiden, säger flickvännen. Han ville plugga och drömde om att bli lastbilschaufför. Några månader in i deras relation lyckades Michael även bli både drog-­ och rökfri, enligt Nicole. Hon säger att hon vet att Michael blev ”ren” eftersom hon var med honom när han lämnade urinprov.

Var bästa vänner

– Jag var ändå extra stolt över att han hade slutat röka. Du vet, det är inte lätt om man har rökt sedan man var tolv år.

Michael och Nicole gjorde det mesta tillsammans. Han var både hennes bästa vän och pojkvän, berättar Nicole.

Även om de båda var unga var hon säker på att det var äkta kärlek och att Michael var hennes livskamrat.

– Han ville att vi skulle skaffa barn redan nu. Jag var tveksam och tyckte att det var lite tidigt.

Svårt att förstå

Dagen då Michael dog var de på besök hemma hos hans mamma när en kompis hörde av sig. Det var något slags bråk på Linnéskolan och kompisen behövde hjälp, säger Nicole.

Michael ställde enligt henne alltid upp för sina vänner, och den här gången var inget undantag.

– I dag ångrar jag så att jag inte stoppade honom. Men jag kunde inte föreställa mig vad som skulle hända.

Michael sa att han skulle vara tillbaka om en timme, berättar Nicole. Men kom aldrig tillbaka.

Hon har fortfarande svårt att förstå att han är borta.

”Finns kvar i kläderna”

Varje morgon väntar Nicole fortfarande på att Michael ska dyka upp. Michael brukade nämligen inte få sova över hos henne eftersom han bodde på ett HVB­-hem. Men det löste han genom att ta första bussen på morgonen och smyga in till Nicole vid sex­tiden på morgonen, berättar hon. Så att de fick sova en stund tillsammans innan det var dags att gå upp.

Saknaden är stor. Nicole har lagt undan huvudkudden Michael brukade sova på och sparat hans kvarglömda kläder.

– Ibland tar jag fram dem och luktar på dem. Han finns kvar i kläderna. Jag är jätterädd att lukten ska försvinna.