Hur många måste dö innan klockan ringer?

Platsen där 22-åringen sköts ihjäl i Köpenhamn.
Foto: JERKER IVARSSON
Platsen där 22-åringen sköts ihjäl i Köpenhamn.
NYHETER

Att en jude mördas bara för att han är jude är för mig inget nytt.

Så hur många fler måste dö innan väckarklockan ringer?

Helena Trus.
Helena Trus.

Det låg fimpar, ölburkar och skräp utspridda runt den gråa stenen.

För en tid sedan läste jag på en ukrainsk nyhetssajt hur invånare i staden Jaworów vandaliserat minnesmärket för Jawarów getto. Hur hela begravningsplatsen förvandlats till en soptipp. I Jaworów satt stora delar av min farmor Cylas familj fånga under sina sista månader i livet. Bara veckor efter att hon såg sin familj för sista gången fick de gräva sina egna gravar och sedan dö av ett nackskott.

72 år efter hennes familjs död blir farmors söndagsutflykt med kvinnoklubben, som består av ett gäng judiska änkor som träffas varje vecka, till basaren på synagogan i Stockholm inställd. Efter attacken mot festen vid synagogan i Köpenhamn, där en ung flicka firande sin bat mitzva, kan ingen garantera deras säkerhet. 

– Det var så det började i Polen innan kriget. Jag är gammal nu, men jag tänker på er unga som har livet framför er. Har du tagit av dig din Davidsstjärna nu? säger farmor när jag pratar med henne på telefon.

– Nej, svarar jag.

– Du är en modig flicka du, säger hon.

Att en människa mördas bara för att han eller hon är jude är för mig inget nytt.

Det är en världsbild jag fick lära mig som liten.

Min farmors och farfars berättelser från vad de tvingades uppleva under Förintelsen har präglat mitt liv. Men under min uppväxt var de just berättelser. Historier som jag har förfasats över, men som är så svåra att ta till sig. Det hände ju då. Det kan inte hända igen.

Det upptrappade judehatet började inte i somras på grund av kriget mellan Israeliska trupper och Hamas. Inom nazismen och den extrema islamismen är antisemitismen sedan länge ideologisk förankrad. Den utgör en del av deras världsbild.

Hotet mot judar i Europa startade inte den dagen då en terrorist mördade en polis och fyra judar i en kosherbutik i Paris. Hatet mot judar kommer inte sluta vid en bar mitzva i en synagoga i Köpenhamn.

Hatet har påverkat vår vardag de senaste åren. Strax efter terrordådet på Judiska museet i Bryssel i juni 2014, då en man gick in på museet, tog fram ett vapen och öppnade eld, skulle den ombyggda judiska begravningsplatsen i Stockholm invigas. Det var bara ett sorgligt fåtal som samlades innanför de nya, höga murarna. Efter några minuter gick jag och min familj till farfar Lejbs gravsten i stället.

Det kändes oerhört olustigt att stå i en judisk folksamling.

En ung judisk flickas, hennes familjs och klasskompisars liv kunde räddas där här gången. Men den lördagsnatten har förändrat hennes syn på världen.

Den unga flickans mamma Mette Bentow berättar om hur hennes yngste, åttaårige son är rädd för att gå ut. Hur hennes barn går i en skola som redan ser ut som Fort Knox.

Hur många fler judar ska behöva mördas innan väckarklockan ringer?