”Socialtjänsten bortser från viktiga uppgifter”

Tänk dig ett rättsfall där centrala vittnen inte kallas in, eller där domstolen bortser från viktiga uppgifter.

Det får bara inte ske, och sker nästan aldrig – när det gäller brottmål.

När det gäller föräldrar som i domstolen fråntas vårdnaden om sina barn sker det däremot regelbundet.

Det menar juristen Anton Strand som själv har erfarenhet från både vanliga brottmål och från förvaltningsprocesser där beslut om att tvångsomhänderta barn fattas.

Centrala uppgifter redovisas inte

– Socialtjänsten ska göra objektiva utredningar. Man får inte bortse från saker som talar för eller emot föräldrarna. Men i många fall redovisas inte centrala uppgifter, säger Strand till aftonbladet.se.

I december förra året föddes en liten pojke på BB i Värnamo. Han fick aldrig följa med föräldrarna hem. Enligt socialtjänsten klarade paret inte av att ta hand om barnet, bland annat på grund av mammans epilepsi.

Nu kritiseras beslutet från flera håll. Bland annat från vårdpersonalen som hade hand om mamman före förlossningen. Läkaren som regelbundet träffade föräldrarna under graviditeten säger till Sveriges Radio att hon aldrig tänkte tanken att paret inte skulle klara av föräldrarollen. Under utredningen talade socialtjänsten med läkaren, men hennes uppgifter togs aldrig med när länsrätten skulle fatta sitt beslut om att skilja barnet från föräldrarna.

Använde inte tolk

Anton Strand känner inte till händelsen i Värnamo. Men han ser likheter från andra fall där han själv varit med som juridiskt ombud för ifrågasatta föräldrar. Enligt honom är utredningarna ofta fulla av brister. Viktiga uppgifter tas inte med. Han nämner två exempel:

  I socialtjänstens utredning togs journaluppgifter med som inte längre stämde. Nya och aktuella medicinska fakta bortsåg man från, trots att de kunde få betydelse för länsrättens beslut.

  I ett annat fall struntade man i att använda tolk. Språkproblem gjorde att parterna missförstod varandra.

Anton Strand har fått uppfattningen att socialtjänsten redan har fattat sitt beslut innan utredningen har inletts. Uppgifter som talar emot det beslutet tar man inte med. Och det är dessa utredningar som sedan ligger till grund för länsrätternas beslut att tvångsomhänderta barn.

Otillräcklig utbildning

– Man gör en utredning som passar det redan fattade beslutet. Jag har varit med om ett antal LVU-ärenden i Stockholmsområdet och runt om i Sverige och jag tycker att den bilden ofta stämmer. Ibland tar man inte ens med allt material man själv har tillgång till. Det kan handla om samtal som skulle gynna klienten.

Vad beror de här bristerna på?

– De som gör utredningarna har ofta en otillräcklig utbildning. Jämför man med de utredningar som görs i brottmål så är kvaliteten mycket sämre.

– Ett stort problem är att socialtjänsten agerar olika på olika håll i landet. Det som leder till omhändertagande i en kommun gör det inte i en annan kommun, säger Anton Strand.

Mycket beror också på hur aktiv han själv är, i rollen som juridiskt ombud.

– Ofta är det så att man som ombud får kontrollera de uppgifter som socialtjänsten har tagit fram. Man kan inte utgå från att deras uppgifter stämmer.

År 2006 omhändertogs 20 700 barn enligt socialtjänstlagen eller lagen om vård av unga (LVU). Det var en ökning med drygt 2 000 omhändertagna barn på sex år.

Det låter på dig som om felaktiga beslut kan ha fattats i flera fall?

– Det kan man tänka sig.