Förlamade Martin: Glad att jag inte blev erbjuden dödshjälp

1 av 2 | Foto: Foto: MAGNUS WENNMAN
kraschade ner i en ravin ”Vad skulle läkarna gjort åt min önskan att få dö?” säger Martin Engqvist, 40. I dag har han ett rikt liv, men skulle förmodligen valt döden om han erbjudits aktiv dödshjälp på sjukbädden för åtta år sedan.
NYHETER

Han bröt nacken och förlamades från axlarna och ner.

I de mörkaste stunderna ville han inte leva.

– I dag är jag väldigt glad att jag inte blev erbjuden aktiv dödshjälp, säger Martin Engqvist, 47.

Aftonbladet har tidigare berättat om journalisten Martin Engqvist som förlamades efter en våldsam bilkrasch för femton år sedan.

Martin var i Frankrike och testkörde bilar för ett frilansuppdrag. Plötsligt gick något fel och han körde av vägen i hög hastighet. En vecka senare vaknade han upp på Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Han var förlamad från axlarna och ner.

Han låg på Karolinska i sju månader innan han kunde flytta hem.

– Vid några tillfällen så ville jag inte leva, då var det väldigt svart, säger han nu, femton år efter olyckan.

Men livet vände upp igen för Martin. Med sin olycka i bagaget så började han engagera sig i debatten kring aktiv dödshjälp. I dag kan han inte se ett enda argument för det.

– Jag tycker att det är ett sådant sluttande plan. Vem ska göra den bedömningen? Hur många gånger ska patienten säga att den vill dö? Under hur lång tid? Det är väldigt svårt att rätta till misstagen, säger han.

”Finns andra som vill dö”

Dessutom tycker Martin att det blir som att man sätter människovärde på en skala om man tillåter aktiv dödshjälp för vissa men inte för andra. Han tror att människor som vill tillåta aktiv dödshjälp ser framför sig en svårt sjuk människa. Men det finns andra som vill dö.

– Ingen skulle argumentera för att en tjugoåring som vill dö för att flickvännen har gjort slut ska ha rätt till aktiv dödshjälp. Utan det handlar nästan alltid om folk med fysiska problem. Man kan inte ha ett samhälle där man identifierar vissa människor som sämre än andra, säger han.

”En enorm skillnad”

I stället för aktiv dödshjälp förespråkar Martin en vård som arbetar för att minska lidandet för patienter. Det kan ske till exempel genom att patienten vill avbryta sin behandling eller öka sin medicinering, även om det leder till ett kortare liv.

– För mig är det en enorm skillnad mellan att vidta en åtgärd som syftar till att släcka liv och att ändra medicinen så att en persons lidande minskar, säger Martin Engqvist.

Kan känna sig pressande

Martin tror att det är vanligt att människor som råkat ut för svåra olyckor känner att de ligger till last för såväl anhöriga som för samhället. Skulle sjukvården erbjuda aktiv dödshjälp som alternativ så är han rädd för att vissa människor skulle välja att avsluta sitt liv för att de känner sig pressade.

– Om man tillåter aktiv dödshjälp så kanske man känner en press på sig som att man ligger till last om man fortsätter att leva, säger han.

”Livsglädjen kan finnas ändå”

Innan man själv till exempel blir förlamad är det svårt att föreställa sig hur livet då blir, menar Martin. Innan olyckan skulle han aldrig kunna tänka sig att leva som förlamad. Men det går inte att veta vad som ger en livsglädje, det kan vara en sådan enkel sak som en glimt sol, menar han.

– Jag är ett levande exempel på att livsglädjen kan finnas ändå, säger han.