Äntligen någon som vågar berätta.
Läsarna hyllar Aftonbladets reportage om alkoholism.
I torsdags trädde författaren Marcus Birro fram, tillsammans med sex andra svenskar. Sida vid sida vände de blickarna mot kameran. Och gav missbruket ett gemensamt ansikte.
Gensvaret på artiklarna har varit enormt. Hundratals läsare har hört av sig via mejl, kommentarer på aftonbladet.se och genom Marcus Birros blogg. Och tackat för att någon velat berätta.
Marcus Birro är tagen:
– Det har överträffat allt jag kunde föreställa mig.
Alkoholister, nykterister, anhöriga till människor med spritproblem – alla har de velat berätta sin historia.
– Jag blir helt ödmjuk. Vissa mejl är som riktiga noveller, säger Marcus Birro.
Johan Westerholm, 45, i Norrtälje är nykter sedan tio år tillbaka. Och en av dem som hyllat artiklarna.
– Det är otroligt viktigt att visa att vi är som alla andra, att det inte syns på ytan vem som är alkoholist, säger han.
Blev så glad av artikeln, att det äntligen talas offentligt om denna folksjukdom. Jag är själv medberoende till mina föräldrar som är alkoholister och till min sambo som är alkoholist och narkoman. /Skalman
Tack Aftonbladet för ett jättebra initiativ. Det ger mig tron på papperstidningens framtid. Angeläget ämne, nytt grepp, bra redigering och utrymme i tidningen.
Trodde inte mina ögon när jag slog upp tidningen i dag, just när jag bestämt att min sista dag med alkohol ska bli på söndag. Hur många gånger har jag tänkt det de senaste 25 åren tror ni? Har själv varit ut och in i AA i många år, men aldrig känt mig hemma. Jag tror att det här med sjukdomsbegrepp snarare kan behålla en i offerrollen. Hur som helst, att komma ur missbruksträsket är det viktigaste. Tack!
/Alkopudeln
Vi som använder denna drog måste utan villkor ta ett nej och alltid respektera detta. Hatar folk som alltid ska propsa på andra alkohol, och som hävdar att den som säger nej är tråkig. Vi måste ha respekt för andra, även om vi tagit oss ett glas.
/Sosse
Jag blir så glad varje gång jag läser om folk som blir nyktra. De får ju livet tillbaka och deras närmaste får ju en familjemedlem tillbaka. De som inte levt nära en missbrukare vet inte vad skulden och skammen innebär. Är underbart att samhället blir öppnare och att folk vågar prata mer om sina problem.
/ Mizzan