Alexandra: ”Att prata med barn om vikt och BMI är fruktansvärt”

1 av 2 | Foto: krister hansson
NYHETER

På barnavårdscentralen sa sjuksköterskan att hennes dotter var överviktig.

Men Alexandra Ogard Ivarsson vill inte lyssna på råden.

– Att bemöta barn med prat om vikt och BMI är fruktansvärt, säger hon.

När Alexandra Ogard Ivarsson, hemmahörande i Skåne, var med sin dotter Enya på 4-årskontroll förra året fick de höra att hon var tjock. I år fick hon höra att hon enligt BMI-kurvan är överviktig. Något hon inte kan förstå.

– Om jag tittar på mitt barn och tänker på vad vi betraktar som överviktig, så är det skrämmande. Enligt BMI-skalan så är hon överviktig. Jag sa att hon är ju inte tjock. Men då började sköterskan att prata om att det är viktigt att inte ge henne för mycket socker. Men det gör jag ju inte. Hon äter godis någon dag i veckan, ibland två. Annars äter hon mat och dricker vatten och mjölk.

Alexandra Ogard Ivarsson är kritisk till att man över huvud taget diskuterar övervikt och fetma bland barn.

– Förra året sas det att min dotter var tjock inför henne. Men i år ögnade jag till min BVC-sköterska att sluta. Min dotter förstår mycket väl om det skulle pratas med henne om detta. Om någon skulle säga ordet tjock, så finns risken att det stannar på trumhinnan.

”BMI ganska dåligt mått”

Lars Hagenäs är barnläkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Han har varit med och tagit fram riktlinjer i "Rikshandboken i barnhälsovård" som tas fram av landets landsting och regioner. I den står det att BMI har en god relation till fettmängden på populationsnivå, men inte för den enskilda individen.

– Meningen är ju att ge någon slags riskbedömning för barnet. Men BMI är egentligen ett ganska dåligt mått eftersom alla kroppar ser olika ut. För den enskilda individen behöver man lägga ihop BMI-kurvan med ärftlighet för sjukdomar relaterade till övervikt. Något jag tror att man generellt tittar för lite på. Dessutom ska man följa kurvan under barnets uppväxt.

Övervikt redan i förskoleåldern är en riskfaktor för övervikt senare i livet. Men egentligen vore det mer tillförlitligt att använda barnets midjemått, menar Lars Hagenäs, eftersom fetma kring magen och runt tarmarna är det som är farligt.

– Man håller på att bygga upp sådana kurvor i Sverige, bland annat i Halland. Men sedan är det ju lite känsligt att mäta kring ett barns mage. Jag tror att man kommer att fortsätta titta på BMI-kurvor framöver.

Borde prata hälsa med alla

Alexandra Ogard Ivarsson tycker att man i stället för BMI-kurvor borde diskutera med alla föräldrar vad deras barn stoppar i sig. Oavsett vikt.

– Vad gör vi med våra barn? Vi klagar på dagens smala ideal men ändå ska vi prata om att våra barn är överviktiga eller feta när de bara är några år gamla. Det måste ändras till att vi har hälsosamtal där man frågar ”Hur gör ni?” och sedan får ta del av rekommendationer. Vi ska prata om hälsan hos våra barn oavsett vad de väger.

Sedan hon publicerade ett inlägg på Facebook har hon fått hundratals meddelanden från andra föräldrar som reagerat som hon.

– De är glada att jag har tagit upp ämnet. Faktiskt är det också många, framför allt flickor i 20-årsåldern, som hört av sig och berättat om hur de från tidig ålder har fått höra att de äter fel och senare utvecklat ätstörningar. Jag förstår kopplingen till hjärt- och kärlsjukdomar, men att bemöta barn med prat om vikt och BMI är fruktansvärt.

FAKTA

Övervikt

Övervikt innebär att barnet väger för mycket. Ett barn med övervikt löper större risk att utveckla fetma. Övervikt redan i förskoleåldern är en riskfaktor för övervikt senare i livet.

Fetma

Fetma är en komplex sjukdom, för att den ska utvecklas måste ett flertal faktorer i livsmiljö och gener samverka. Fetma kräver livslång behandling.

Definition av övervikt och fetma

Övervikt och fetma definieras vanligen med hjälp av body mass index (BMI).

Från att barnet föds och upp till två års ålder kan BMI variera mycket och därför är det för tidigt att sätta diagnosen övervikt/fetma. BMI fortsätter att variera även senare under uppväxten och därför kan inte referensvärden för vuxna användas. De har istället anpassats till barnets ålder och kön och är baserade på en internationell standard.

Källa: Rikshandboken i barnhälsovård