” Vi ville busa eller jävlas”

– Vi ville busa eller jävlas. Vi hade ingenting att göra, säger den skottskadade 17-åringen om sprejningen.

Han och hans jämnåriga kompis tog med sig två burkar färg och gick upp till gården genom skogen, en sträcka på ett par kilometer.

Det var sent på kvällen och de använde sina mobiltelefoner som ficklampor. Han visste var familjen brukar parkera sin bil eftersom han tidigare kört förbi gården med moped, berättar han.

På fråga om han hade några ovänner i familjen, svarar han nej.

Han ångrar sig, berättar han för domstolen.

Enorm bevakning

Ingen av parterna begärde stängda dörrar vid rättegången.

Tingsrätten beslutade därför att rättegången kunde hållas med åhörare i salen, trots de åtalades låga ålder.

Detta gäller åtminstone rättegångens första dag, sade rättens ordförande.

Advokat Björn Lindmar, som försvarar en av de åtalade tonåringarna, uttryckte vid rättegångsstarten oro för att ledamöterna i domstolen redan i förväg tagit ställning i skuldfrågan.

– Om någon ledamot i rätten känner sig ha sin uppfattning klar uppmanar jag den att träda tillbaka och anmäla jäv, sade han.

Han framhöll att den enorma massmediebevakning inte lämnat någon i kommunen oberörd.

Symboliskt skadestånd

Familjen vill ha 5000 kronor i skadestånd från två av ungdomarna, båda 17 år, för att de klottrat ner familjens bil. Dels hade några av familjemedlemmarnas namn sprejats på bilen, dels orden ”damp” och ”hahaha”.

Bilen stod i närheten av bostaden, när den sprejades i december 2006.

– Det hade hänt en hel del innan, telefonsamtal och internetterror, så det var ingen rolig känsla precis, berättar mamman i familjen.

Pojkarna medger åverkan, men inte ofredande eller skadegörelse, som åklagaren kallar sprejningen. Något skadestånd på grund av kränkning vill de inte betala.

Blev förföljda

– Nu tar vi dem!

Så sade de ungdomar som mamman körde förbi i Rödeby en kväll i september, berättar hon för tingsrätten. Hon körde bil bakom sin son, som körde moped. Detta var en säkerhetsåtgärd, eftersom sonen flera gånger tidigare blivit förföljd under mopedkörning.

Mamman berättar att den nu åtalade 17-åringen släppte en soptunna framför hennes bil. En annan pojke släppte ett vägmärke framför bilen, men hon kunde ta sig förbi.

Lite senare under färden körde 17-åringen upp med sin moped jämsides med hennes bil och öppnade vänster bakdörr under körning.

Hennes son blev så skakad att han stannade i vägkanten och började kräkas.

När färden senare fortsatte återupptogs förföljandet, berättar mamman.

Denna och andra liknande händelser satte familjen under hård press. Det allra värsta var att hennes son inte längre kunde röra sig fritt, tycker hon.

– Det var fruktansvärt, säger hon.

Kände sig provocerad

Enligt 17-åringen blev han utsatt för provokationer som bidrog till att han agerade som han gjorde.

Vid ett tillfälle hotades han med baseballträ av en kompis till sonen i familjen och vid ett annat tillfälle försökte en annan kompis till sonen spotta på honom.

Han var arg och irriterad och ville ge igen, berättar han. Han medger det mesta som åklagaren påstår, men vill inte betala de 10 000 kronor som mamman begär i skadestånd för de ofredanden hon anser sig ha blivit utsatt för.

Förespråkade öppna dörrar

Advokat Christer Holmqvist försvarar den skottskadade 17-åringen, som utöver hemfridsbrott också åtalats för olika former av trakasserier mot familjen:

Dödshot mot familjens son och förföljande av honom med moped, nedklottring av familjens bil, sparkar mot bilen och öppnande av bildörrar under körning.

– Han upplever det som att han redan är dömd av massmedierna. Det mesta som ska tas upp är ju redan omskrivet och det kanske bara är till gagn att det är öppet, säger Christer Holmqvist.

Erkänner vissa delar

Han tänker hänvisa till den praxis som finns i Europadomstolen.

– Jag är tveksam till om han kan få en rättvis rättegång med tanke på allt som har stått i tidningarna, säger Christer Holmqvist.

Hans klient erkänner annars att han har gjort mycket av det som åklagaren påstår i åtalet, men han kommer inte att medge brott i alla delar. Exempelvis medger 17-åringen att han har kommit till familjens gård mitt i natten, men han nekar till hemfridsbrott som han och de övriga fyra ungdomarna är åtalade för.