Professorn: Mötet är vår sista chans

NYHETER

I dag börjar klimatmötet i Paris.

Om världen inte lyckas enas om att minska utsläppen nu kan det vara för sent.

Smälter glaciärerna och havsisen så suger planeten åt sig ännu mer värme eftersom den reflekterande snön och isen försvinner.

Detta får inte ske. Klimattoppmötet är vår sista chans att ändra världens kurs, skriver Johan Rockström, professor i miljövetenskap, för Aftonbladet.

Nu börjar ett ödesmöte för oss och vår framtid på Jorden. Mitt i den alltmer växande globala turbulensen kantad av flyktingkris, terror och socioekonomisk osäkerhet, träffas världens stats- och regeringschefer för att lösa den globala klimatkrisen. FNs stora klimattoppmöte (COP21) är vår bästa och med stor sannolikhet sista chans att ändra världens kurs och transformera våra samhällen bort från fossila energikällor och mot en hållbar förvaltning av Jordens ekosystem. Tack och lov ser chanserna relativt goda ut att lyckas.

■ ■ ■

Är Paris ett miljötoppmöte, skiljt från frågor kopplade till social, säkerhetsmässig och ekonomisk oro? Nej. Vi befinner oss i en global miljökris som bidrar till den sociala instabilitet vi erfar idag och som riskerar att göra osäkerhet och social kris till normalläge i framtiden. Mötet i Paris är därför en integrerad del av vårt gemensamma ansvar och ansträngningar att skapa förutsättningar för en värld som kan generera tillräckligt med mat, vatten, hälsa och stabila livsförhållanden, faktorer som är avgörande för säkerhet, fred, och välfärd.

■ ■ ■

Om världen inte lyckas enas om att minska utsläppen nu kan det vara för sent. Då kan vi inte längre undvika en rad omvälvande effekter som ett varmare klimat, orsakat av oss människor, för med sig i form av extrema väder, förändringar i naturen, och höjda havsnivåer. För att undvika detta måste den globala medeltemperaturen hållas under två grader. Vi har redan nu en grads uppvärmning, och 2015 kommer med stor sannolikhet att bli det klart varmaste året hittills.

■ ■ ■

Med mer än två graders uppvärmning kan vi vänta oss dramatiska sociala och ekonomiska konsekvenser. Dessutom ökar risken för oåterkalleliga tröskeleffekter som kan få uppvärmningen att skena. Den mest klassiska är att glaciärer och havsis smälter så att planeten suger åt sig mer värme eftersom den reflekterande snön och isen försvinner. Detta får inte ske. Forskningen talar med all önskvärd tydlighet om att systemskiftet mot global hållbar utveckling måste ske nu.

■ ■ ■

När vi förlorar naturens rikedom, dess skönhet, tillgången på resurser och klimatets stabilitet, drabbas vi människor av efterdyningarna. Om vi fortsätter som i dag går vi mot en global uppvärmning på fyra grader eller mer, något samtliga instämmer i vore en katastrof för oss alla. Och mest katastrofala blir följderna för våra medmänniskor som redan lever i en utsatt situation. Jag tänker inte minst på strömmen av människor som flyr till Sverige varje dag. Inte sällan flyr de från en konflikt som direkt eller indirekt har kopplingar till ett förändrat klimat. Syrien är ett exempel. De hade fyra år av svår torka innan konflikten bröt ut vilket ledde till att människor från landsbygden tvingades in till städerna. Kriget bröt ut just i de delar av Syrien som drabbades värst av torkan.

■ ■ ■

Sverige och världen tycks stå handfallna inför de ca 60 miljoner människor som befinner sig på flykt runt om i världen idag. Samtidigt kan inom bara en generation siffran vara många gånger högre. Klimatrelaterade flyktingströmmar kommer nämligen att bli fler i takt med att jordklotet blir varmare. I detta läge är det viktigare än någonsin att bygga en värld på solidarisk grund. Klimatfrågan är troligen vårt största och mest akuta fredsprojekt just nu.

Utifrån det globala krisläge vi befinner oss, är det tack och lov mycket som tyder på att världens ledare kommer att lyckas bättre än i Köpenhamn 2009.

■ ■ ■

Men vad bestämmer om Paris-mötet blir lyckat? Det är ingen enkel fråga att besvara.

■ ■ ■

De löften som ligger på bordet inför Paris är visserligen inte i nivå med det som behövs enligt forskningen. Men en majoritet av världens länder – över 150 av 200 länder, har lämnat in löften om utsläppsminskningar till FN, vilket är nödvändigt, och positivt. Allt fler länder utlovar utsläppsminskningar på 40 procent till 2030. Vi närmar oss en punkt, där världens länder kan skicka tydliga signaler att vi nått ett vägskäl, där fossil-fria lösningar är framtiden. Nu är det sol, vind, biomassa, vatten och innovationer i ny teknik som gäller. Förnybar energi står för mellan 15 – 20 % av världens energiproduktion, och hälften av alla nya energianläggningar under 2014 var förnybar energi. Kina installerar i storleksordningen 20 GW vindkraft under 2015, att jämföra med Danmarks totala vindkraft på cirka 5 GW, som kan försörja hela landets elbehov. I Sverige har regeringen nyligen annonserat målet att vi ska bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer.

■ ■ ■

Avgörande för om Parismötet lyckas eller inte är om mötet skickar en tydlig signal om att världen vänt blad, att en transformation till fossilfri energi och hållbar utveckling är den enda tänkbara vägen och att vi är på väg dit. När världens nationers samlade löften om utsläppsminskningar inte räcker till, måste signalen gå fram till alla aktörer och vara otvetydig: Omställningen till en fossilfri värld är på allvar. Globala investeringsbanker, företag och hela det globala samhället måste nås av meddelandet att det globala politiska ledarskapet nu helhjärtat går in i en ny klimatsmart och långsiktigt hållbar era.

■ ■ ■

Målet i Paris måste kvarstå: att nå en rättvis, finansierad överenskommelse för utsläppsminskningar, klimatanpassning och resiliensbyggande, som har chans att klara 2-gradersgränsen. Det ser inte troligt ut att vi klarar 2 gradersgränsen nu. Men Paris kan lyckas fortfarande genom att en tillräckligt stor andel av världens länder (troligen minst 20 %) visar allvar med omställningen till fossilfrihet (någonstans > 3 % minskningar per år). Kombineras detta med kontinuerlig kontroll och uppgradering av målen, har vi chansen att klara transformationen. Vi som forskare och civilsamhället kan inte avfärda avtalet som misslyckat bara för att det inte är helt i linje med klimatforskningens krav. För om det vitt och brett anses att Paris är misslyckat riskerar vi att återigen gå in i ett klimat-trauma liksom efter Köpenhamnsmötet, istället för att fokusera på andra mer akuta aktuella frågor rörande en omställning till en fossilfri värld.

Johan Rockström