Räddade livet på sin häst – genom att panta burkar

”Avlivning var aldrig ett alternativ”

1 av 3 | Foto: Privat
Mia räddade livet på Spotlight genom att panta.
NYHETER

När Mias 4-årige häst Spotlight blev sjuk återstod två alternativ – avlivning eller en dyr operation som Mias försäkring inte täckte. Då bestämde sig Mia för att skramla ihop pengar till operationen – genom att panta ihop summan.

För ett år sedan märkte Mia att det var något fel med Spotlights ena hov. Hon tog med Spotlight på olika tester där det uppdagades att Spotlight hade benödem samt fel på skelettet i hoven.

”Inte ett alternativ”

Mia fick beskedet att det fanns två alternativ. Antingen skulle Spotlight behöva en dyr operation som inte täcktes av försäkringen. Eller så skulle de bli tvungna att avliva ”Spot”. Operationen, medicinen och rehabiliteringen skulle kosta uppemot 60 000 kronor.

– Att avliva var inte ett alternativ för mig men eftersom jag är student så fanns det ju ingen chans att jag skulle ha råd med operationen. Så jag satte mig ned med min mamma och försökte komma på olika lösningar. Efter några dagar kom jag på att jag pantade ihop till en Kroatien-resa när jag var 17. Så jag skrev ett inlägg på min Facebook och förklarade situationen och frågade om någon hade en pantflaska över. Sedan eskalerade det, säger Mia till Aftonbladet.

”Gråtit glädjetårar”

Responsen lät inte vänta på sig och mellan september och november pantade Mia varje dag. Hon skapade en egen Facebookgrupp, ”Hjelp Spot”, där insamlingen fortsatte. I dagsläget har Mia fått in inte mindre än 66 000 kronor och Spotlight har opererats. Men än är de inte klara, nu återstår rehabilitering för Spotlight, som efter operationen i mitten av november mår bra.

– Operationen kostade 31 000, sedan har det kostat med medicin och gips och behandling så nu har det kostat 46 000 sammanlagt. Jag hoppas verkligen att pengarna räcker. Jag hade aldrig klarat det här utan alla fantastiska människor som hjälpt till. Jag trodde det här skulle vara en sorgsen tid men jag har mest gråtit glädjetårar, jag har inte ord för hur snälla folk är.