Josefine nekades blodprov – har obotlig cancer

1 av 2
Josefine Lundsröm, 26, drabbades av äggstockscancer och trodde hon blivit frisk.
NYHETER

Josefine Lundström, 26, hade besegrat cancern och friskförklarats.

Vid de två följande kontrollerna togs aldrig blodprov – och bara veckor efter den sista fick hon dödsdomen.

– Det är ju liv det handlar om, men det kändes som de satt där och lekte gud, säger Josefine om de ansvariga på Hudiksvalls sjukhus som nu anmälts.

Sedan våren 2014 har Josefine Lundström, 26, levt sida vid sida med cancern.

Hon diagnostiserades då med äggstockscancer och sattes snabbt i behandling. Operationer och cellgifter följde.

I februari 2015 kom beskedet alla drabbade vill ha – cancern var borta.

Josefine från Alfta i Hälsingland hade då inget annat än hyllningar att ge till personalen på Hudiksvalls sjukhus där både sköterskor och läkare gett henne den bästa tänkbara vården.

– Det var helt kanon. När jag var sjuk var alla helt fenomenala. Men det som hände sedan får bara inte hända, säger Josefine Lundström.

Problemet började vid återbesöken.

Inga nya prov togs

Vid sitt sista blodprov i april hade cancermarkörer i blodet visat att Josefins värde var över det normala hos en frisk kvinna, något som då avfärdades, vilket SVT varit först att rapportera om.

Men vid de efterföljande tre- och sexmånaderskontrollerna togs aldrig några nya prov – trots att Josefine frågat om det.

– De sa till mig att om jag skulle få något återfall så skulle jag få symptom. Men jag hade ju inte haft några symptom när de opererade mig första gången, och plockade ut en 21 gånger 16 centimeter stor tumör. Varför skulle jag få symptom andra gången?

Flera nya tumörer

Det var först när hon sökte vård i ett annat ärende som andra läkare upptäckte att cancern var tillbaka – och då hade spridit sig rejält.

Läkarna hade upptäckt tumörer i brösten, i halsen och i bäckenet. Och beskedet var det värsta tänkbara, cancern bedömdes nu som obotlig.

– De har sagt att som det ser ut nu så går den inte att få bort eftersom det spritt sig som det gjort. Det är på en så pass mikroskopisk nivå att det kan ploppa upp var som helst och det går inte att göra något åt det, säger Josefine Lundström.

Hon har nu anmält Hudiksvalls sjukhus då det inte togs blodprov vid hennes återbesök, trots att hon bett om det.

SVT hänvisar till det ”Nationella vårdprogrammet för äggstockscancer” och hävdar att blodprov alltid bör göras en vecka före efterkontrollen så att svar kan presenteras vid återbesöket.

Vägrade anmäla

Enligt Josefine Lundström själv hade verksamhetschefen vid Hudiksvalls sjukhus kvinnoklinik, Ingela Högerås, inte velat anmäla vården – vilket Josefine istället gjorde själv.

Kirurgens chefsansvarige läkare John Mälstam är ansvarig för anmälningar till IVO, Inspektionen för vård och omsorg, som rör Hudiksvalls sjukhus.

– Om jag förstått det rätt, jag har pratat med företrädarna för kvinnosjukvården, då ingår det inte i standardprogrammet att ta blodprov eller datortomografi vid återbesök, säger John Mälstam till SVT.

Detsamma uppger verksamhetschefen Ingela Högerås när Aftonbladet talar med henne.

– Jag har stämt av med specialister och doktorer hos mig och vi brukar alltid följa vårdprogrammet och det har vi gjort i det här fallet också, säger Ingela Högerås.

Hon menar att värdet som mäts vid ett blodprov inte är en tillräckligt stark indikator på att cancern återvänt och att det därför alltid görs en individuell prövning tillsammans med eventuella symptom.

– I sig är det en ganska dålig markör. Det man sett är att man ibland gett kvinnor mer cellgifter och en sämre livskvalitet utan att ha förlängt deras överlevnad ett dugg.

Nya cellgiftsbehandlingar

Ingela Högerås menar att det däremot måste blivit en miss i kommunikationen mellan sjukhuset och patienten, och att det är ”djupt tragiskt”.

Josefine Lundström hoppas att hennes anmälan kan göra att sjukhusets rutiner skärps, och att liknande blodprov blir obligatoriska i hela landet.

– Jag vet inte om det går att få det så mycket värre än att gå runt med en sjukdom som inte går att bota. Men det är obehagligt att gå runt och inte kunna lita på de människor som det är meningen ska ta hand om en.

Hon har bestämt sig för att fortsätta kämpa mot cancern och genomgår nya cellgiftsbehandlingar.

– För mig är det inte kört. Det kanske är kört i deras ögon, men sjukvården har haft fel många gånger.