Hannas uppmaning till föräldrar som pratar om att banta

”Inte konstigt att det uppstår ätstörningar”

1 av 2 | Foto: Privat.
Hanna Skye.
NYHETER

Hanna Skye, 18, hörde en mamma säga ”jag dricker ju bara soppor” till sin dotter. Nu har hon en uppmaning till alla föräldrar.

– Folk äter för lite mat och sedan förs det vidare till deras barn. Det är inte konstigt att det uppstår ätstörningar, säger hon till Aftonbladet.

”I matbutiken idag:

Flickan: 'Men mamma, allt är inte till oss, du ska ju också äta mat.'

Mamman svarar lite disträ: 'men du vet att jag inte äter mat, jag dricker ju bara soppor'”.

Så inleder 18-åriga Hanna Skye sitt blogginlägg om hur föräldrars matvanor kan påverka deras barn. Hanna är själv med i svenska landslaget i armbrytning och tränar mycket. Men hon vet att maten är minst lika viktig.

– Folk äter för lite mat och sedan förs det vidare till deras barn. Det är inte konstigt att det uppstår ätstörningar, säger hon om inlägget.

”Tjejerna i skolan äter ingenting”

Och det märks redan bland andra ungdomar i skolan, menar hon. Nu pluggar hon på distans, men i skolmatsalen var hon alltid den tjej som satt kvar längst och åt mer än de andra.

– Tjejerna i skolan äter ingenting. Och så fort den första är klar ska alla gå så ingen äter någonting. När jag satt kvar och åt mycket vågade de andra också gå och ta mer.

Trots att Hanna själv tränar en hel del tror hon att den hets som finns att alla ska träna mycket, särskilt nu i januari, kan påverka negativt.

– Jag tror att många går in alldeles för hårt och tror att de måste ”rensa ur kroppen” och bara äta exempelvis soppor, säger hon och fortsätter:

– Man kanske bara kan byta ut några råvaror mot mer hälsosamma alternativ istället för att vända upp och ned på allt?

”Orkar leka längre efter ett mål mat”

Hon tror själv att barn mår bättre av att inte höra sina föräldrar prata om vikt, kalorier och soppdieter.

– Jag tycker inte att man ska prata med barn om viktnedgång. Om man ska gå ned i vikt – säg inget till barnen. Ändra om lite i maten, men säg inte att det är nyttigare för att man ska gå ned i vikt.

Det går dock att prata med barn om vad som är bra och dålig mat, om man förklarar på ett sätt så de förstår.

– Det kan vara bra att förklara vad som är bra mat. Som att säga att ett stort mål mat är bättre än en chokladboll för då orkar man leka längre.
Här är Hanna Skyes blogginlägg (som hon också lade upp på Facebook) i sin helhet:
I matbutiken idag:

Flickan: 'Men mamma, allt är inte till oss, du ska ju också äta mat.'

Mamman svarar lite disträ: 'men du vet att jag inte äter mat, jag dricker ju bara soppor.'
Där och då stod jag bara och gapade. Men ok, det är bra att du som mamma är ute i god tid inför de ångestfyllda tonåren med att lära dina döttrar på cirka 7 & 5 år att mat är dåligt och pulversoppor är bra. Jag vill poängtera att denna kvinna inte alls var kraftigt överviktig.
Om du som förälder går in i skolmatsalen i en mellanstadie/högstadieskola så kan jag lova dyrt och heligt att en skrämmande stor del av tjejerna har cirka en eller två potatisar i miniatyrstorlek, ungefär en halv fiskbit och så en morotshög lika stor som tre femkronor.
Som om skolmaten inte är relativt näringsfattig redan på många skolor, så är alltså detta energin som ska hålla dem pigga och motiverade tills det är dags för middag hemma igen.
Om de då kommer hem till en förälder (väldigt ofta en mamma) som betraktar sig själv i spegeln och säger att hon är tjock, som dricker soppa till middag medan andra äter mat, som tjoar högt över att hon gått ned några kilo, vad sänder detta ut för signaler?
Jo, allt man ständigt måste gå ner i vikt. Att det är bättre att vara hungrig än att ha något extrakilo fett på kroppen.
Jag driver träningsteam, många av de som anlitar mig vill ner i vikt. Jag skulle ALDRIG ALDRIG sätta in pulversoppor eller olika quickfix-dieter. Regelbunden motion och NYTTIG mat. Äter du bra mat kan du äta stora mängder.
Så SNÄLLA, försök hålla vikthetsen borta från era barn. Ni anar inte hur vanligt det är med olika former av ätstörningar och självskadebeteenden som bottnar i att man är missnöjd med sin kropp.