Lärarens mimik avgörande för arbetsro och högt matteresultat

Lärarens tonfall påverkar resultatet

Foto: Berit Roald / NTB scanpix / TT
NYHETER

Det finns alternativ till kaos i klassrummet.

Lärarens mimik, gester och tonfall kan vara avgörande för arbetsro – och höga matteresultat.

– Det är lärare som tar ansvar för sin relation med eleverna, säger Ann-Louise Ljungblad som skrivit en avhandling om vikten av respektfulla lärar-elevrelationer.

Ann-Louise Ljungblad.
Ann-Louise Ljungblad.

En matematiklektion med elever som hellre vill vara någon annanstans – eller ett klassrum med arbetsro, nyfikenhet och goda relationer mellan läraren och eleverna?

Enligt Ann-Louise Ljungblad, doktorand vid Göteborgs Universitet, är lärarens uppgift en utmaning. I synnerhet i ämnet matematik där skillnaderna i elevernas kunskaper ökar.

– En lärare har varje dag ett tusental interaktioner med eleverna och hinner inte alltid reflektera.

Hon har själv i många år arbetat inom fältet matematiksvårigheter och träffat elever som beskrivit att det finns vissa lärare som ändå lyckades möta eleverna extra väl. Avhandlingen bygger på fyra sådana lärare som eleverna berättat om, från grundskolans åk 5 till gymnasiet samt en gymnasiesärskola.

Videofilmade lärarna

Med en videokamera följde forskaren, ibland så nära som på en meters avstånd, mötena i klassrummet för att se hur lärarna relaterade till eleverna när dessa räckte upp handen eller hade kört fast.

– Jag blev nyfiken på hur dessa lärare undervisar och anade att det här fanns något meningsfullt. Studien utforskar vad som egentligen händer i klassrummets "mikrovärld" och jag kunde se att blickar, mimik, gester och tonfall spelade roll.

– Det kan förstås som lärarens pedagogiska takt och de hanterar vad forskningen kallar för en sinnlig improvisation.

Lärarna i fråga tog ansvar för innehållet i undervisningen men också för sin relation till eleverna. Eleverna själva beskrev att de kände tillit och respekt i relationen till läraren. Det grundas i att lärarna visade följsamhet, var i kännande och lyckades möta de unika eleverna.

Ögonkontakt viktig

– Lärarna sökte ögonkontakt, böjde sig ner, sänkte tonfallet. Mötet blev jämlikt.

De fyra lärarna hade också en etisk hållning och tog ansvar för innehållet så väl som för sin relation till eleven.

– Den sekund som eleven hade en fråga som läraren aldrig hade mött och inte hade en metod för, värderar de inte eleven utan låter tanken passera in i samtalet.

Enligt Ann-Louise Ljungblad handlar det om "matematikundervisningens betydelsefulla sekund". Ibland blev lärarens svar "Kan jag återkomma och fundera till i morgon på hur jag kan hjälpa dig?" Eleven skuldbelades inte utan läraren visade att det var han eller hon som skulle reda ut undervisningens svårigheter.

Höga matteresultat

Doktoranden understryker att det inte rör sig om några "superlärare".

– Det är i stället lärare som följsamt följer eleverna. De står i relation till sina elever i en horisontell relation, eleven som person.

Ett resultat som förvånade forskaren var att de fyra lärarna agerade på samma sätt oavsett ålder, nivå eller skolform. Samtliga fyra klassrum präglades av respekt och intresse.

– Och det blev höga matteresultat. Eleverna var kreativa och det pågick en intensiv dialog. Det ledde till en inspirerande miljö där eleverna jobbade väldigt hårt. Mobiltelefoner var en ickefråga i dessa klasser. Eleverna förklarade att läraren inte pressade utan pushade dem.

Är detta en metod som skulle fungera på föräldrar som kämpar med barnens matteläxa?

– Absolut, sättet att vara. Samtidigt... jag är själv trebarnsmamma. Ha, ha. Det är betydligt lättare när barnen är i skolan.

Detaljstudien är den första i sitt slag om hur lärare relaterar till elever i nuet.

– Det kan förstås som en relationskompetens hos lärare. Detta är ingenting man lär sig på lärarutbildningarna. Först ut är lärarutbildningen i danska Åhus att föra in relationskompetens som ett eget område, säger Ann-Louise Ljungblad.

FAKTA

Elevernas beröm: Han ger lärdom

"Det inte så att han sätter höga krav på oss, det känner inte jag. Han pushar ju oss och vill att vi ska utmana oss själva."

"Han liksom förklarar inte direkt hur man ska göra, utan han bara vägvisar en lite mer hur man kan tänka. Då får jag i alla fall oftast den upplevelsen att Aha! Så behöver man inte mer hjälp utan det räcker med något ord ibland… Han säger inte att man har fel utan han försöker bara omformulera frågan i stället."

"Han är jättebra, när han kommer fram till en får han verkligen kontakt med en direkt… Han är aldrig någon annanstans än med mig, när han hjälper mig."

"Skillnad mellan honom och andra lärare är väl att han ger uppgifter för att vi ska lära oss, inte för att han ska betygsätta oss. Han ger lärdom."

(Några av elevernas kommentarer om de fyra lärarna i avhandlingen.)

... och i lärarens huvud:

"Jaha, hoppsan, nu hamnade vi där liksom. Jag var inte riktigt klar på hennes tanke. Så jag försökte tolka hennes tanke och... ge en annan tanke tror jag, en annan syn på sannolikhet utan att säga att det var fel, att hon har fel. Jag försöker ju inte säga så ofta att de har fel. Jag tycker det känns negativt."

(En av de fyra lärarna i avhandlingen beskriver en situation i klassrummet)