Texten från rättegången uppdateras kontinuerligt och det senaste inlägget läggs högst upp.
Vill du läsa texten i kronologisk ordning, börja då från botten.
Här kan du följa rättegången under den sista dagen av rättegången mot den 50-åriga pappa i blekingska Rödeby, som på sin gård sköt ihjäl en 15-årig pojke och skottskadade en 17-åring svårt.
Den 50-årige man som sköt ihjäl en 15-årig pojke utanför Rödeby i höstas släpps ur häktet i väntan på dom. Det beskedet gav lagman Pia Johansson när rättegången i Karlskrona avslutades i dag.
Domen kommer att meddelas onsdagen den 7 maj klockan 14. En halvtimme senare kommer en presskonferens att hållas i tingsrätten, där även åklagaren och de tre advokaterna är inbjudna att medverka.
Flera personer i rättssalen gråter efter det att beskedet om frisläppandet kommit.
Från åhörarplats kommer kommentarer som "Fy fan!" och "Man får mörda!".
En tryckt, märklig stämning uppstår, eftersom alla får sitta kvar och vänta medan 50-åringen förs i väg, och vissa har blivit så upprörda av beskedet.
Lagman Pia Johansson frågar 50-åringen om han vill säga någonting innan rättegången avslutas.
- Jag är hemskt, hemskt ledsen för att det gick som det gick, säger han.
Hon undrar också vart han ska ta vägen i dag, om rätten beslutar att han ska släppas ur häktet. I så fall kommer han att läggas in på en psykiatrisk avdelning på sjukhuset. Det har hans bror ordnat, berättar han.
Även den skottskadade 17-åringen blir tillfrågad om han vill säga något. Men det vill han inte.
Rätten ska överlägga om häktningsfrågan. Beslut meddelas någon gång efter klockan 16.
I andra hand hänvisar försvarsadvokaten till nödvärnsrätten. Man måste utgå ifrån hur 50-åringen själv uppfattade situationen och man bör ställa sig frågan vad som hade hänt om han inte skjutit.
- Jag är rädd att det skulle hända något förskräckligt och att vi hade suttit på ombytta stolar här i dag. Huset kanske hade satts i brand, säger advokaten.
Om tingsrätten anser att det handlar om uppsåtligt dödande bör brottsrubriceringen bli dråp, anser advokaten.
Han kritiserar åklagaren och de båda andra advokaterna för att de inte lyssnat på de psykiatriska experterna.
- Jag är förvånad över att mina kollegor fullständigt kör över experterna. Jag förstår inte hur man bara kan lyfta bort resultatet av de här undersökningarna, säger Wahlestedt.
Själv menar han att 50-åringen inte kan dömas till fängelse och inte heller att han ska dömas till rättspsykiatrisk vård, även om tingsrätten skulle anse att ett uppsåtligt brott begåtts.
- Följer vi lagen kan han dömas till villkorlig dom, säger advokaten.
Försvarsadvokat Vidar Wahlestedt avslutar sin plädering med att kräva att 50-åringen släpps ur häktet i väntan på domen.
Åklagaren vill att han blir kvar i häktet.
Uppsåt förutsätter en viss grad av medvetenhet, framhåller Vidar Wahlestedt. Den press 50-åringen utsattes för ledde till en lägre grad av medvetande hos honom, hävdar han.
Wahlestedt refererar liknelsen med råttan som blir attackerad av en katt. När råttan är inträngd i ett hörn och inte ser någon annan utväg attackerar den katten. Så var det med 50-åringen när han mötte ungdomarna utanför sitt hus, menar Wahlestedt. Hemmet är den sista utposten, understryker han.
– I det här fallet förelåg en extrem stressituation, en skräcksituation.
För att en handling ska kunna anses brottslig måste det föreligga uppsåt, påpekar advokaten.
– Eftersom han inte var medveten om sitt handlande finns det inga möjligheter att bedöma hans uppsåt, säger han.
Han tycker att utredningen är så klar från experternas sida att det borde vara uppenbart för alla att uppsåt inte föreligger.
Det är långt ifrån klarlagt vilka positioner ungdomarna och 50-åringen hade när skotten avlossades, anser advokat Vidar Wahlestedt.
Han hävdar att mannen kanske inte alls följde efter 15-åringen innan det andra skottet avlossades. I stället kan han ha följt efter de andra, flyende ungdomarna och sedan vänt tillbaka mot huset och då ha mött 15-åringen, uppfattat denne som ett hot och skjutit.
- Denna teori är lika trolig, eller jag skulle vilja påstå mer trolig än åklagarens, säger Wahlestedt.
– Lidandet blir inte mindre av att gärningsmannen inte är fullt frisk, argumenterar advokat Per Swahn.
Han vänder sig emot att försvarsadvokat Vidar Wahlestedt begärt att skadeståndet ska jämkas till noll med hänvisning till 50-åringens psykiska tillstånd. Det andra argumentet för jämkning, att 15-åringen skulle vara medvållande till det som hände, avfärdas också. Ett sådant resonemang är detsamma som att säga att pojken fick skylla sig själv, framhåller Per Swahn.
Också han yrkar på tio års fängelse för 50-åringen.
– Jag ser likbilen. Så drar de ut båren. Så ligger han där. Han har fortfarande ögonen öppna.
Mamman till den dödade 15-åringen får som ett led i advokat Per Swahns plädering berätta om hur hon som förälder upplevt skottdramat. Gråtande berättar hon om chocken, samtidigt som pojkens pappa sitter med huvudet gömt i händerna.
Tidigare har Per Swahn berättat hur pojken dödades. Enligt de andra ungdomarnas vittnesmål stod han på knä och bad för sitt liv.
– Skjut inte, ropade han, enligt ungdomarna.
Advokaten understryker att 15-åringen måste ha känt stor dödsångest, när han först skadades mycket svårt i armen, sedan släpade sig bort från 50-åringen och därefter blev skjuten på nytt.
Familjen försöker återgå till något slags vardag.
– Vi måste fungera för de andra barnen. Men det är så svårt. Det känns så tomt, säger mamman.
Den skottskadade 17-åringens advokat Christer Holmqvist yrkar också på fängelsestraff för mord och mordförsök men tar inte ställning till hur långt straffet ska vara.
Precis som åklagaren avfärdar han läkarnas slutsatser om 50-åringens psykiska tillstånd vid skottlossningen.
– Att han var allvarligt psykiskt störd vid gärningen är omöjligt att påstå, säger Holmqvist.
Han understryker också att det är domstolen, inte läkarna, som ska göra den slutgiltiga bedömningen.
Advokaten menar att 50-åringen inte heller i dag lider av någon allvarlig psykisk störning. I denna del litar han mer på det läkarteam i Göteborg som gjorde den första undersökningen. Där gjordes en grundligare utredning, som pågick i två månader, medan den andra utredningen bara pågick i två veckor, framhåller Holmqvist.
Han hänvisar också till det förhör som tidigare hållits med den läkare som under lång tid före skottdramat ansvarade för behandlingen av 50-åringen. Om hon haft uppfattningen att han led av en allvarlig psykisk störning hade han inte fått behålla sin vapenlicens, understryker Holmqvist.
Trots att 50-åringen sagt att han drabbas av panik strax före skottdramat, verkar han göra en analys av situationen, framhåller advokat Christer Holmqvist. Han gör många viktiga överväganden.
– Han tar ställning till att han ska skjuta pojkarna. Jag anser att han självklart är medveten, även om man så här i efterhand kan konstatera att han handlade fullständigt irrationellt, säger Holmqvist.
Varken 50-åringen eller hans familj var i någon fara, anser advokaten. Pojkarna ville reda ut vad som hänt tidigare under natten. De hade aldrig tidigare angripit familjen med våld, sade han.
Advokaten menar att pappan måste ha varit medveten om att det fanns en uppenbar risk för att skotten skulle döda. Det gör att han hade uppsåt att döda, ett så kallat likgiltighetsuppsåt, enligt Holmqvist. Han var alltså likgiltig inför hur det gick med pojkarna.
Frågan om hur mycket alkohol 50-åringen druckit före skottdramat är viktig, anser advokaten. Enligt mannen själv drack han större delen av alkoholen efter skottlossningen, när han satt i telefon med SOS-operatören. Det tror inte advokaten på.
Den skottskadade 17-åringen vill ha 25 000 kronor i skadestånd för sveda och värk och 120 000 kronor för kränkning. Tidigare har han krävt ersättning för ärr och förlust av mjälte, men kravet dras tillbaka, eftersom försäkringsbolaget eventuellt kommer att betala för det.
Försvaret har begärt att skadeståndet ska jämkas till noll på grund av 50-åringens dåliga psykiska tillstånd. Men det resonemanget håller inte 17-åringens advokat Christer Holmqvist med om. Han tycker, precis som åklagaren, att 50-åringen visst var medveten om vad han gjorde.
– Begreppet medvetande har varit svårt för oss att ta till oss här. Vad har det för relevans i detta sammanhanget? Ska man kunna undgå ansvar om man tappar besinningen och handlar i raseri? undrar Christer Holmqvist.
Chefsåklagare Tommy Clevenhult har inte blivit övertygad om att de psykiatriska experternas slutsatser är riktiga.
– Vi rör oss alldeles för mycket i gränslandet här. Jag kan inte se att han led av en allvarlig psykisk störning vid gärningstillfället, inte heller att han gör det i dag, säger han.
Båda experterna poängterade att 50-åringen är ett svårbedömt fall, vilket Clevenhult tar fasta på.
Åklagaren yrkar på tio års fängelse.
Det finns mycket som talar för att 50-åringen till stor del varit medveten om vad han gjort under skottdramat, anser åklagaren. Han poängterar att mannen hämtade nycklar till vapenskåpet, öppnade, valde vapen, tog ur blindpatronerna, laddade och tog med sig ett patronbälte ut på trappan.
När skotten avlossades måste han ha haft mycket klara synintryck, anser åklagaren, eftersom alla fyra skott som avlossades träffade och tre av dem dessutom gav livshotande skador.
– Det går inte att vara sovande eller halvt medvetslös om man ska åstadkomma ett sådant resultat, säger Clevenhult.
Även mannens klara och rediga samtal med SOS-operatören i telefon efter skottdramat talar för en hög grad av medvetenhet, anser åklagaren. Samtalet pågick i 23 minuter.
Åklagaren påminner om de svåra skador som 17-åringen fått. Ingen kan påstå att detta var något han förtjänade, understryker åklagaren.
– Han fick betala ett mycket högt pris för sin dumhet och sin kaxighet, säger han.
Om 15-åringen säger han sedan:
– Han fick betala det ultimata priset.
Det naturliga för 50-åringen att göra, när han upptäckte att ungdomarna kommit till gården, hade varit att stanna inomhus och ringa polisen. Ett alternativ hade enligt Clevenhult varit att gå ut på trappan och visa bössan för pojkarna, kanske till och med att avlossa ett skott i luften. Det hade med största säkerhet fått pojkarna att springa därifrån, menar han.
– I den här situationen menar jag att det inte var nödvärn, säger Clevenhult.
Han påminner om att det handlar om en 50-årig trebarnspappa, som driver en gård, har körkort, jägar- och vapenlicens.
– Han måste kunna göra en bedömning av situationen, inte bara hämta bössan och skjuta, säger åklagaren.
Ett annat argument som talar mot nödvärn är att 17-åringen blev skjuten i ryggen, när han var på väg bort. 15-åringen sköts rakt framifrån i bröstet, när han redan var svårt skadad i armen.
Under skottdramat måste 50-åringen ha laddat om sitt vapen minst tre gånger. Han träffade de båda pojkarna med två skott var, berättar chefsåklagare Tommy Clevenhult.
Skottet i bröstet på 15-åringen som dödades avlossades från cirka en meters håll. Skottet i ryggen på pojken som i dag är 17 år avlossades från högst två meters håll.
Pappan till den dödade pojken sitter med huvudet böjt och blundar. Den mordåtalade 50-åringen darrar under åklagarens plädering.
Ingenting har framkommit under hela förundersökningen eller rättegången som tyder på att 15-åringen varit delaktig i trakasserierna mot familjen, framhåller Clevenhult. När 50-åringen gick ut på gården och sköt hade han ingen aning om vem 15-åringen var, understryker åklagaren.
– Jag vill föra tillbaka målet till vad det handlar om. Det handlar om vad som drabbat dessa pojkar, 15 år och 16 år. Det har blivit lite snedbalans under rättegången, tycker jag.
Han syftar på att en stor del av rättegången handlat om hur familjen upplevt de trakasserier som föregick skottlossningen.
Chefsåklagare Tommy Clevenhult började sin slutplädering med att påminna om att även den som är psykiskt sjuk kan begå brott i lagens mening.
– Den som har en psykisk störning, allvarlig eller inte, kan begå ett uppsåtligt brott, säger Tommy Clevenhult.
Han framhåller att de flesta brott i Sverige begås under någon form av psykisk störning, ofta i kombination med droger eller alkohol