Svenskar köar - för att dödas

Dignitas grundidé är att hjälpa folk att ta livet av sig.

Organisationen bildades 1998 och redan efter något år anslöt sig den förste svensken.

2001 fanns tre svenskar i medlemsregistret och sedan dess har det bara blivit fler och fler.

Aftonbladet har tagit del av en rad brev och broschyrer som visar hur kliniken nu aktivt försöker locka till sig nya "patienter" och pengar.

I brev till en svårt cancersjuk svensk skriver Dignitas generalsekreterare Ludwig Minelli:

"Vi skulle också bli tacksamma om du kunde informera vänner, bekanta och släktingar om Dignitas. Vi bifogar informationsmaterial för detta ändamål. Ju fler medlemmar Dignitas har, desto seriösare kommer man att ta på vår angelägenhet."

Vill ha mer pengar

Även om dödshjälp är laglig i Schweiz så får verksamheten inte drivas i vinstgivande syfte.

Anslutningsavgiften till Dignitas ligger därför på måttliga 100 schweiziska franc, cirka 600 kronor.

Sedan tillkommer en årlig medlemskostnad på 300 kronor. Så ser den officiella bilden ut. Men i de brev som Aftonbladet i dag kan avslöja framkommer att organisationen försöker mjölka sina - i många fall svårt deprimerade - medlemmar på åtskilligt mer.

I ett av breven till den cancersjuke svensken skriver Dignitas generalsekreterare:

"Vi är tacksamma för varje ytterligare belopp som hjälper oss att behålla och förbättra vår service."

I ett annat brev får han veta att "större belopp är mycket välkomna" och i ytterligare ett brev skriver kliniken att de behöver mer pengar.

Dignitas är i dag mycket förtegna om hur mycket pengar de får in. Av en årsredovisning framgår dock att enskilda givare runt om i Europa har skänkt hundratusentals kronor.

Men pengar är inte den stora frågan för dem som är kritiska mot Dignitas, utan det är hur dödshjälpen genomförs - att det är alldeles för lätt att köpa "servicen" på dödskliniken.

"Risk för misstag"

Även Gunnar Silfwersvärd, ordförande i den svenska organisationen Rätten till vår död, känner en viss skepsis till Dignitas:

- Dignitas grundtanke att man ska kunna få hjälp att dö stämmer överens med vår. Men man måste i såna här sammanhang vara säker på att man inte gör några misstag.

- Jag vet inte allt om Dignitas, men risker finns att de begår misstag.

Svensken Björn Borg, 84, bor sedan flera decennier i Zürich och har varit med i Dignitas i några år.

2002 framträdde han i Svenska Dagbladet och berättade om sin syn på dödshjälp. Sedan dess har han blivit i det närmaste nerringd av svenskar.

- Bara under förra året hörde ett 20-tal svenskar av sig till mig. De vill veta mer om dödshjälpen och hur det går till, säger han.

- Jag brukar skicka dem vidare till Dignitas och säga åt dem att det är lika bra att gå med på en gång, annars blir det aldrig av.

Målet: utlänningar

Dignitas riktar sig i dag nästan enbart till personer som bor utanför Schweiz.

- De vill hjälpa utlänningar. Det är grunden i hela deras upplägg, säger Björn Borg.

Vad är det för svenskar som har hört av sig till dig och vill ha kontakt med Dignitas?

- Det är ofta äldre och sjuka. Men även personer i 40- till 50-årsåldern som vill veta mer om det här.

- I regel är det välutbildade människor.

Ledningen för dödskliniken vägrar att uppge hur många svenskar som finns i medlemsregistret.

- Vi pratar inte med journalister. Det spelar ingen roll om vi har svenskar eller ej, säger Dignitas generalsekreterare Ludwig Minelli.

Ännu har, enligt vad Aftonbladet erfar, ingen svensk avlidit på dödskliniken i Schweiz.