Miljoner hotas av nya dammbyggen

NYHETER

I generationer har Bun Thins släkt bott längs Mekongflodens strand i Kambodja och levt av vad den ger. Nu kan ett av världens fiskrikaste vatten inte längre föda hans familj.

Dammbyggen som ska ge billig el till Sydostasiens växande ekonomier hotar miljoner människors matförsörjning – och flodens delfiner riskerar utrotning.

– Turisterna kommer för att se delfinerna. Om de försvinner så försvinner turisterna också, säger Thong Bang, 17 år.

Från föräldrarnas oansenliga butiksstånd i utkanten av byn Preah Rumkel vid Mekongs strand säljer hon frukt och snacks till utländska besökare.

De boende i byn är traditionellt självförsörjande fiskare och jordbrukare och turismen har gett en välbehövlig ekonomisk injektion. Men nu är de blygsamma inkomsterna hotade.

– Först hade vi tolv delfiner, sedan åtta, sedan sex. Och nu har vi bara tre kvar, säger Poy Vanna och suckar.

Nära dammen

Som ledare för byns ekoturismkommitté ansvarar han för att guidade turer längs floden sker på ett sätt som inte hotar irrawaddidelfinernas livsmiljö. Projektet inleddes 2007 och var länge en framgångshistoria.

– Det är tack vare ekoturismen som den här byn har utvecklats. Vi har fått vägar och en vårdcentral eftersom många människor besöker oss.

Mekongs irrawaddidelfiner klassas som akut utrotningshotade. År 1997 uppskattade Världsnaturfonden antalet delfiner i floden till 200. I dag återstår 80 djur.

I Preah Rumkel tog det bara några månader för delfinflocken att gå från livskraftig till nära kollaps. Tvärs över Mekong, i grannlandet Laos, skymtar förklaringen.

– Delfinerna bor väldigt nära dammen. De får svårt att hitta mat när fiskarna blir färre och blir störda av explosionerna, säger Poy Vanna och pekar.

I vattnet bakom honom syns tre svarta ryggfenor spräcka flodens grumliga yta.

Ökat energibehov

Laos regering började bygga Don Sahong-dammen i december 2015. År 2020 ska det drygt 22 meter höga vattenkraftverket generera 260 megawatt och exportera elektricitet till Thailand och Kambodja. Sydostasiens växande ekonomier skriker efter energi – enligt en rapport från Internationella energirådet kommer behovet att öka med 80 procent under de närmaste 20 åren – och det är denna efterfråg som ligger bakom den kraftiga ökningen av dammbyggen på Mekongfloden.

Kina har byggt sex vattenkraftverk och har påbörjat ytterligare fem. Laos och Kambodja planerar sammanlagt elva större vattenkraftverk. Såväl de mänskliga som ekologiska kostnaderna är höga.

Från den tibetanska högplatån rinner Mekong genom Kina, Burma, Thailand, Laos, Kambodja och Vietnam innan den mynnar ut i Sydkinesiska havet. Med sina 4 500 kilometer är floden Sydostasiens längsta, och dessutom ett av världens mest artrika vatten. Enligt det mellanstatliga organet Mekongkommissionen är 40 miljoner människor i medlemsländerna helt beroende av fiskemöjligheterna för sin försörjning. Den ideella organisationen International Rivers menar att antalet är över 60 miljoner.

Ingen kompensation

När de första vattenkraftverken på Mekongfloden byggdes av Kina under 1990-talet stod det snabbt klart att dammarnas inverkan inte lät sig begränsas av nationsgränser. I norra Thailand lärde sig boende längs floden att stora mängder regn i södra Kina innebar översvämningar. När de kinesiska dammarna uppströms öppnade flodluckorna var det grannlandet nedströms som drabbades.

Samma problematik präglar dammen i Don Sahong. På den laotiska sidan gränsen har projektet slagit hårt mot fiskenäringen, men bybor har åtminstone kunnat föda sina familjer genom att ta anställning vid dammbygget. På den kambodjanska sidan, där konsekvenserna är som mest kännbara, får de boende ingen kompensation alls.

Fyrabarnsfadern Bun Thin, 45 år, kommer från en släkt som i generationer förlitat sig på Mekongflodens rikedom för sitt uppehälle. Men sedan dammen började byggas räcker fångsterna inte längre till att föda familjen.

– Om vi inte kan fiska vet jag inte hur vi ska få mat, säger han.

Från knapert till svält

Don Sahong-dammen konstrueras i en central migrationskorridor som är avgörande för flera fiskarters fortplantning. I dag fångas årligen 2,1 miljoner ton fisk i Mekong, vilket motsvarar 22 procent av det globala sötvattenfisket. Om alla de elva planerade dammarna i Laos och Kambodja byggs uppskattar Mekongkommissionen att fångsterna år 2030 kommer att ha minskat med 26–42 procent jämfört med år 2000.

För de boende i Preah Rumkel, och miljontals andra i liknande fiskebyar längs Mekong, utgör detta skillnaden mellan en knaper tillvaro och svält. Tillgången på sötvattensfisk är kritisk för att trygga livsmedelsförsörjningen, särskilt i Kambodja, skriver Mekongkommissionen i en rapport. De fyra Mekongländerna har den högsta konsumtionen av sötvattensfisk i världen.

Demonstrationer

Kommissionen har föreslagit ett tioårigt moratorium mot nya dammbyggen, med hänvisning till hotet mot den regionala matförsörjningen och risken för bestående miljöskador. Men medlemsländerna har valt att ignorera sina egna experter. Och medborgarnas protester har tillmätts än mindre betydelse.

– Vi vet inte vad vi ska göra, säger Bun Thin. Vi har demonstrerat men det har inte gett något resultat.

TT