Malena grep in mot nazisterna: ”Det här är allas tåg”

Till vänster: Malena Liedholm Ndounou
Till höger: Nazistiska Nordiska motståndsrörelsens demonstration i Borlänge på första maj i år.
Foto: Privat / Ulf Palm/TT
Till vänster: Malena Liedholm Ndounou
Till höger: Nazistiska Nordiska motståndsrörelsens demonstration i Borlänge på första maj i år.
NYHETER

När Malena Liedholm Ndounou, 51, åkte pendeltåg klev nazister på och satte upp klisterlappar med texten ”Mångkultur är skadligt för dina barn och barnbarn”.

Då rev hon ned dem framför näsan på nazisterna.

– Jag sa då: ”Jag kan inte låta den här lappen sitta kvar. Min barn är mångkulturella och det mår både de och vårt samhälle bra av”, säger hon.

I söndags kväll var Malena Liedholm Ndounou, 51, på väg hem från Gotland och klev på pendeltåget i Nynäshamn, söder om Stockholm. Kort efter att tåget hade börjat rulla dök två killar upp och satte igång med att klistra upp lappar på glasavskiljarna i tåget.

– Jag blev lite nyfiken så jag frågade dem vad det var för lappar. ”Det här är en nationalsocialistisk zon” svarade den ena då. Då ställde jag mig upp och sa: "Nej det är det inte, det är ett tåg som tillhör oss alla. Det är inte er zon”, och sedan rev jag ned ett par lappar, berättar Malena.

Konfronterade nazisterna – ”smockan hängde i luften”

Men killarna fortsatte att sätta upp propaganda för nazistiska Nordiska motståndsrörelsens sajt medan Malena rev ned lapp efter lapp. Det fortsatte tills hon och en av killarna hamnade i ett dödläge om en lapp med texten ”Mångkultur är skadligt för dina barn och barnbarn”. Då kom en kvinna fram och i tystnad bara ställde sig bredvid Malena som stöd.

– Jag sa: ”Jag kan inte låta den här lappen sitta kvar. Mina barn är mångkulturella och det mår både de, jag och vårt samhälle bra av”. Då kändes det som om smockan hängde i luften men då dök det upp en kille till från dem som sa till att de inte skulle sätta upp fler lappar, säger Malena.

Ytterligare en man på tåget ställde sig upp och frågade om de hade tillstånd att sätta upp lapparna. En annan ung man hade då börjat debattera med en av killarna och Malena slog sig ner bredvid honom.

– Vi började då att debattera tillsammans. Det viktigaste i det här sammanhanget var förstås att tydligt markera att man är emot dem, men att bara säga att de är idioter, spotta och svära tror jag inte har någon effekt. Min övertygelse är att om man istället försöker ge dem fakta som kommer från utanför deras bubbla och de får höra det gång på gång i olika sammanhang kan det på sikt bidra till förändring. Det kan uppfattas som naivt, men jag tror på möjlighet till förändring.

”Om alla agerar behöver ingen vara hjälte”

Den ena av männen började prata om ideologi, att de vill ta över makten och att Hitler är deras förebild. I Västerhaninge klev polisen på tåget. Det visade sig att en man längre bort i tåget som också hade rivit ned deras lappar hade blivit bortknuffad och därefter ringt dit polisen, som tog dem av tåget.

När tåget rullade vidare började passagerarna att prata om det som hänt.

– Kvinnan som stått tyst bredvid mig sa då att vi var hjältar. Hon sa att det var imponerande att vi hållit vårt lugn och fortsatt att argumentera med dem. Det är klart att det är fint satt höra men det viktiga är att folk sluter upp – och jag är så glad att folk gjorde det den här gången, säger hon och fortsätter.

– Om något farligt händer i en mörk skog och ingen är där är det en sak, men om vi är i en stad och en majoritet faktiskt agerar och inte bara ser på så behöver ingen vara hjälte.

Så var det dags för Malena att kliva av. Då kom den unga killen som hjälpt henne att debattera fram till henne och undrade om han kunde få något som kunde lindra hans adrenalinpåslag.

– ”Kan jag få en kram?” sa han. Vi gav varann en lång kram och sedan gav hans vän mig ett marsipanhjärta. Det kändes fint.

”Är vi många har de ingen chans”

Efter händelsen skrev Malena ett inlägg på Facebook. Hon skriver där att ”som vit och kvinna var det lättare för mig än för många andra att sätta mig upp mot dem. Deras 'hederskod' förbjuder dem antagligen att ge sig på såna som jag”.

– Det bekräftas ju även av att mannen fick en knuff och inte jag. Och just därför är det så viktigt att vi som inte är de som utsätts för deras hat uttalar oss och gör något. Och det viktigaste är att göra någonting överhuvudtaget, förhoppningsvis vågar någon ta första steget och om någon gör det – slut upp. Minsta lilla stöd är viktigt. Är vi många är det hur lätt som helst, då har de ingen chans, säger hon.