"Man vältrar över ansvaret på anhöriga"

Bengt Westerberg sågar neddragningen av assistansen

1 av 4 | Foto: Foto: MAGNUS WENNMAN
Bengt Westerberg, tidigare socialminister, är kritiskt till regeringens förslag att minska antalet assistanstimmar för funktionshindrade, vilket han bedömer kommer att leda till ökat ansvar för anhöriga.
NYHETER

Tidigare socialministern Bengt Westerberg sågar regeringens förslag att dra ned på assistansersättningen.

– Den enda besparingen man kan göra är att vältra över ansvaret på anhöriga och föräldrar. Det kommer att leda till ökade sjukskrivningar och förtidspensioneringar, säger han.

Bengt Westerberg var socialminister (Liberalerna) när assistansreformen genomdrevs 1994 och har länge varit engagerad i frågan. I våras kom hans rapport "Personlig assistans - hotad frihetsreform" på uppdrag av Vårdföretagarna och arbetsgivarföreningen KFO.

Bengt Westerberg har reagerat starkt på de vittnesmål som framkommit om neddragningar i assistansen för många funktionshindrade.

– Jag tycker att det är ett problem att så många blivit av med assistans eller fått lägre assistansersättning, för deras behov har ju inte minskat, säger han.

För dyrt

Assistansersättningen kostar staten 30 miljarder kronor per år. Det tycker regeringen är för dyrt.

Kostnaderna har fördubblats på tio år utan att antalet brukare ökat i samma utsträckning - i stället har antalet timmar ökat per brukare.

Regeringen har nyligen tillsatt en utredning för att se över hur assistanstimmarna kan minskas, liksom överutnyttjandet av assistansersättningen, något som Bengt Westerberg ifrågasätter existerar.

– Vi vet inte om det förekommer överutnyttjande, men regeringen har köpt den förklaringen utan att ha underlag för det. Det finns inget som visar att handläggarna på Försäkringskassan skulle vara slappare i sina bedömningar, utan allt tyder på att de gör en ganska hård prövning av assistansen, säger han.

En tänkbar förklaring till att timmarna ökat är, enligt Westerberg, i stället att det var för lite timmar i förhållande till behoven från början.

Saknar grund

– Jag tror att det är den mest sannolika förklaringen, att det varit ett underutnyttjande av assistansen, säger han och anser att vi måste hitta ett bra svar på varför assistanstimmarna ökar, säger han.

– Innan vi gjort den utredningen så kan vi inte dra några slutsatser.  Jag tycker att man ska börja med en kartläggning av hur verkligheten ser ut i stället för att fatta beslut på en massa föreställningar som saknar grund.

Assistansersättningen kostar 30 miljarder kronor. Är den för dyr?

– Det är mycket pengar, det kan man inte blunda för. Men vad är alternativet? Det är att tvinga människor att antingen bo i gruppboenden eller bo kvar i egna bostäder med hemtjänst och för barn är det avlösarservice i hemmet, säger Bengt Westerberg.

Det är möjligt att man på detta sätt kan spara en viss summa pengar, uppger han, men att det inte är säkert. Gruppboende är i vissa fall dyrare än personlig assistans, enligt Westerberg som bedömer att det kommer att försämra standarden för brukarna.

Sämre standard

– Om man ska spara pengar på assistansen så måste man dra ned på ganska många timmar. Man måste i stort sett halvera timmarna hos brukarna. Om det rör sig om hemtjänst måste man ned till färre än fem hembesök per dag, säger Bengt Westerberg.

– Det kommer att innebära en kraftig standardförsämring.

Men om regeringen står fast vid att vi måste spara in på assistansen?

– Då handlar det om att vältra över ansvaret på anhöriga och i synnerhet på föräldrar till barn med funktionsnedsättningar, för det kommer inte att synas i kostnaderna. Det är den enda besparingen.

Men då dyker det upp andra kostnader, bedömer Bengt Westerberg.

– Det kommer att leda till lägre grad av förvärvsarbete och ökade sjukskrivningar och förtidspensioneringar. Det är det vi ser hända vid neddragningar i assistansen. När barn inte får personlig assistans ser vi att föräldrarna förvärvsarbetar mindre och är sjukskrivna oftare, säger han.

Ger valuta

Bengt Westerberg menar att nettobesparingen är betydligt mindre än bruttobesparingen, eftersom det mesta av assistansersättningen går till löner, som kommer tillbaka som skatt.

Hur allvarligt är fusket inom assistansersättningen?

– Allt fusk är allvarligt. Det ska vi självklart bekämpa. Men omfattningen är inte så stor som man ibland sagt i debatten. Den bild som ges är ofta kraftigt överdriven, även från politiker och myndighetsföreträdare, säger Bengt Westerberg som uppger att fusket uppgår till mindre än en procent enligt noggranna studier.

– Min slutsats är att det kostar om vi vill att personer med omfattande funktionsnedsättningar ska kunna leva som andra. Men det är även rimligt om vi ska kunna leva i ett civiliserat samhälle. Assistansersättning kostar, men den ger valuta för skattepengarna, säger han.