Sofia, 30, blev rullstolsburen – efter förlossningen

1 av 3 | Foto: Privat
Sofia sitter i rullstol efter att det gick fel när hon fick bedömning inför sin andra förlossning. Om Sofia inte får rätt rehabilitering kommer hon att få sitta i rullstol livet ut menar hon.
NYHETER

30-åriga Sofia fick en epiduralbedövning när hon skulle föda sitt andra barn – men nålen träffade snett. I dag sitter hon i rullstol, skriver Hallands Nyheter.

Sofia Dyberg Bartholdsson, 30, från Varberg födde sitt andra barn, Pontus, den 5 augusti.

Inför förlossningen skulle hon få epiduralbedövning. I och med att Sofia har nervsjukdomen MS och då hon hade gått upp en del i vikt under graviditeten rekommenderade barnmorskan att de skulle göra en riskbedömning innan hon fick bedövningen – men det gjordes aldrig. 

Vid de första två försöken träffade nålen snett – och stack en nervrot i Sofias rygg. Men det tredje gick bra och födseln gick relativt smärtfritt.

– Men när jag skulle upp och duscha efter förlossningen, cirka sex timmar efteråt, sa jag till min man att något är fel på högerbenet. Jag kunde inte stå på det, säger Sofia.

Nästa dag när hon vaknade satt förlamningen i benet kvar. Läkaren som utfört ingreppet sa att symptomen kunde sitta kvar i värsta fall upp till ett år – och att det som inte försvunnit då blir kvar.

Sofia fick kämpa för att få stöd från kurator, arbetsterapeut och sjukgymnast.

– Jag fick inte ens tänka på glädjen i att föda barn.

”Var misstänkt rosfeber”

Två veckor efter födseln skickades hon hem från Varbergs sjukhus – och var rullstolsburen. Fem dagar efter att Sofia kommit hem började hennes vänstra ben göra ont. Hon trodde att hon fått en blodpropp och åkte med ambulans till sjukhuset.

– Det var misstänkt rosfeber. Jag fick en svag dos penicillin och skickades hem.

Men när Sofia varit hemma i två dagar steg febern igen. Återigen fick hon åka ambulans till sjukhus, denna gång fick hon en lite starkare dos penicillin.

"De får kapa benet"

Kvällen efter Sofia skickats hem började en blåsa bildas på benet, som sprängde av smärta.

– När jag vaknade på morgonen var den lika stor som min bebis huvud. Jag sa till min man "vad ska vi göra, jag har så ont att jag dör", säger Sofia.

Än en gång blev det ambulans till Varbergs sjukhus och nu blev Sofia inlagd. Denna gång var sjukhuspersonalen tvungna att sätta in alla möjliga resurser. Hon lades in på en akutvårdsavdelning. Febern sjönk, men blåsan var kvar.

– Jag tänkte att det kommer aldrig gå, antingen dör jag eller så får de kapa benet.

Efter åtta dygn fick Sofia tillsammans med sin man och nyfödde son en plats på neurologi- och strokeavdelningen.

– Efter tio dygn fick jag äntligen träffa en ortoped, som bestämde sig för att revidera benet. Det innebär att man skär bort död vävnad för att hindra att benet behöver amputeras.

Efter fem veckor på sjukhus kände Sofia själv att hon klarade sig utan smärtlindring och penicillin.

”I ett fåtal fall uppstår komplikationer”

Bengt Karlsson, områdeschef för barn- och kvinnosjukvården i Halland, beklagar det inträffade. Men han har förtroende för narkosläkarna, skriver Hallands Nyheter.

– Det kan vara tekniskt svårt att lägga en ryggbedövning. För de flesta kvinnor är det en otrolig lindring men i ett fåtal fall uppstår komplikationer, säger han till tidningen.

Han har inget svar på varför det inte gjordes en bedömning av Sofia före förlossningen.

– Det händer att läkarna träffar patienten innan för att vara bra förberedda. Men det är inte säkert att det hade kunnat undvikas ändå, säger han.

Sjukhuset genomför just nu en internutredning för att se vad man kan göra för att undvika liknande incidenter framöver.

"Kan få sitta i rullstol livet ut”

Sofia har sökt assistans för att kunna klara av sin relativt nya tillvaro som rullstolsburen. Familjen skulle behöva hjälp från hemtjänsten mellan klockan 7 och16. Det har dock inte kommunen kunnat erbjuda.  Barnen får istället 18 timmars stöd i månaden och Sofias man har fått sjukskriva sig.

– Dels är han utsliten av att se hur samhället behandlar den han älskar, och dels för att han måste vara med våra barn, säger Sofia.

Hon får inte heller någon ledsagning till och från sin bassängträning vilket är en form av rehabilitering. Det försämrar hennes utsikter att bli bättre, menar hon.

– Om jag inte får rätt rehabilitering kommer jag nog sitta i rullstol livet ut. Hela min framtid hänger på det här.

Aftonbladet har sökt kommunen för en kommentar.