Francis Ford Coppola tar inte självklart avstånd från Donald Trump

”Han är resultatorienterad”

1 av 4
NYHETER

Legendariske regissören Francis Ford Coppola, 77, anlände till Stockholm sent på måndagskvällen – och vaknade upp till snökaos och med Donald Trump som sin nya president.

– Vi lever i en demokrati och om nu så många av 320 miljoner människor vill ha honom så… Han är ingen ideolog, men ser väldigt praktiskt på saker, jag vet inte alls hur det kommer att fungera, säger han.

Francis Ford Coppola gästar Stockholm för att ta emot Stockholms filmfestivals hederspris Stockholm Lifetime Achievement Award.

Men det är naturligtvis omöjligt att inte prata om den chock många känner över att Donald Trump sensationellt vann presidentvalet.

Men till skillnad från många Hollywood-kollegor, som uttryckt sig väldigt kritiskt, för att inte säga nästan hatiskt, om Donald Trump, är Coppola väldigt försiktig.

– Jag är lika förvånad som alla andra att han vann. Vi gick faktiskt på samma militärskola när vi var unga i ungefär ett och ett halvt år. Han var yngre än jag, bara 13, en sådan där typisk rik unge man skickar dit för att få lite ordning på honom.

– Jag är en sådan som väljer att tänka så bra som möjligt om alla människor. Många presidenter har blivit sågade i förväg och sedan faktiskt åstadkommit rätt bra saker. Om Donald Trump kan man säga att han är resultatorienterad och jag vet inte om han är så extremt åt höger vare sig när det gäller politik eller religion.

– Vad det betyder för filmbranschen vet jag inte, men Donald Trump verkar ju åtminstone gilla film. Och tv. Hela valrörelsen har ju varit som en enda lång tv-show.

Francis Ford Coppola är en av de legendariska regissörerna som fick sitt genombrott på 1970-talet. Några andra är Steven Spielberg, Martin Scorsese och George Lucas.

Umgås ni fortfarande?

– Vi är vänner för livet och pratar förstås ibland med varandra. Men Steven bor i Los Angeles. Martin jobbar ju alltid. Men George och jag bor båda i San Francisco-området och träffas ibland. Jag retar honom hela tiden och säger När ska du börja göra de där små riktiga filmerna som betyder någonting? (till skillnad från Star Wars-filmerna, som Lucas ägnat så många år åt, får vi anta att Coppola menar)

Coppolas storhetsperiod var på 1970-talet med de två första ”Gudfadern”-filmerna (1972, 1974), ”Avlyssningen” (1974) och ”Apocalypse now” (1979), en av filmhistoriens mest mytomspunna och kaosartade filminspelningar. Han gjorde några gigantiska floppar, där ”One from the heart” (1981) gjorde att han blev skuldsatt och under flera år gjorde filmer mest för brödfödan. Flera av dem – ”The outsiders”, ”Rumble fish” - fick kultstämpel. Under 1990-talet kom han tillbaka kommersiellt med sin Dracula-film och John Grisham-filmatiseringen ”Regnmakaren”.

Ingen av de independentfilmer han har gjort under 2000-talet har visats på bio i Sverige och har gått ganska obemärkt förbi över huvud taget.

Han har också stöttat sina barn som också jobbar med film, den enda som blivit framgångsrik är Sofia Coppola, 45, som vann en Oscar för ”Lost in translation” och Guldlejonet i Venedig för ”Somewhere”.

Under senare år har Coppola också ägnat tid åt sina vinodlingar i Napa Valley i Kalifornien. Något som gjort honom ekonomiskt oberoende.

– Jag är ganska cynisk när det gäller priser inom filmen, men det här i Stockholm är jag stolt över.

Vad tycker du själv är bäst av allt du har gjort?

– Mina barn och mina barnbarn.

– När det gäller film har jag sedan länge insett att jag aldrig mer kommer att göra en film med sådan genomslagskraft som ”Gudfadern”. Därför kan man säga att jag har återuppfunnit mig själv de senaste åren, gjort små filmer som jag har bekostat med pengarna jag har tjänat på mina viner.

Något nytt projekt på gång?

Här blir Francis Ford Coppola rätt otydlig. Men förstår jag honom rätt skriver han manus till något som är en slags storslagen släkthistoria baserad på hans egen familj, från farfaderns ankomst till USA från Italien på 1800-talet, till nutid. Allt ska bli som en film – fast framföras live på en teaterscen.

Det är Coppolas första Sverige-besök, men han har hyfsad koll på åtminstone svensk film och teater längre bakåt i tiden. Verkar kunna väldigt mycket om August Strindberg, hans liv och pjäser. Och gillade Ingmar Bergmans filmer, särskilt ”Sommarnattens leende”.

Några favoritskådespelare?

– Ja, alla fruarna till Ingmar Bergman som var med i hans filmer var ju begåvade. Gillade också Ingrid Thulin, en charmig och trevlig kvinna som jag träffade i Hollywood.

Vad tycker du om amerikansk film i dag?

– Det görs ju mest bara väldigt mycket uppföljare till filmer om superhjältar…

– Sedan finns de ”riktiga filmerna”, independentfilmerna, av sådana som Wes Anderson, Paul Thomas Anderson och Todd Solondz. Min egen dotter Sofia får man väl också räkna in där. Hur framtiden ser ut är svårt att säga. Jag blir inte förvånad om de klassiska filmbolagen köps av de bolag som tjänar stora pengar på internet.