Gryningspyromanen: ”Att folk var rädda var en del av alltihop”

1 av 2
NYHETER

Gryningspyromanen Ulf Borgström satte skräck i södra Sverige när han under tio år misstänks ha anlagt hundratals bränder. Flera kulturbyggnader har brunnit ner.

I en intervju med Västmanlands Läns Tidning, VLT, berättar han om livet i fängelse – och backar från uttalandet om att Sverige ska brinna igen.

– Att folk var rädda för mig, det var en del av alltihop, säger gryningspyromanen.

Under 1990-talet uppstod en rad oförklarliga bränder i Sverige. Telias telestationer brann efter att Ulf Borgström, nu 53 år, anklagats av företaget för bedrägeri.

Han dömdes för bedrägerierna men frisläpptes efter ett kortare fängelsestraff, och bränderna fortsatte att härja, främst i kulturbyggnader runt om i Skåne.

År 2000 hamnade han, som han själv beskriver det i intervjun med VLT, i krig med polisen. Han frihetsberövades och förlorade både bostad och ägodelar. Därefter pågick ”kriget” i tio år och ännu fler kulturbyggnader brann ner. Då uppstår öknamnet gryningspyromanen.

Smugglades ut bakvägen

En del i motivet bakom bränderna uppger Ulf Borgström var rädsla.

– Att folk var rädda för mig, det var en del av alltihop, säger han till VLT.

– Jag ville ställa till ett jävla liv. Jag hade ingenstans att bo, polisen trakasserade mig, frivården jävlades och socialen jävlades. Det som händer då är att jag säger jag ifrån. Att folk blev rädda gav handlingarna mer effekt.

Det var den 26 mars i år som Borgström släpptes från anstalten Hall. Han smugglades ut bakvägen, liggandes på golvet i baksätet av en bil, efter över fem år i fångenskap. Ett stort journalistuppbåd väntade utanför men såg honom aldrig.

”Har rätt mycket hjärnceller”

I intervjun är gryningspyromanen fåordig om sin barndom och säger ”det var väl inga problem med den”. Trots att han knappt går till skolan lämnar han nian med godkända betyg.

– Det är så här att jag har rätt mycket hjärnceller. Jag gjorde mina uppgifter snabbt men fick hela tiden nya. Det var tråkigt och jag slutade gå dit.

Under fängelsetiden läste han upp sina betyg och ett hundratal böcker. Han började också springa och klarar av milen på under 45 minuter.

– Jag började träna i fängelset. Det blev ett sätt att överleva. Sitter man i fängelse så länge måste man ha någonting att göra, säger han till VLT.

”De förtjänar mycket mer”

När han väl åkte fast var det en decembernatt 2010 efter en brand på Bollhusgatan i Ystad vilket sedan ledde till ett fängelsestraff för grov mordbrand. 17 människor var nära att brinna inne och Borgström ertappades med samma textilfibrer som fanns i en matta på vinden i sina kläder.

Trots att människor kunde ha dött ångrar han sig inte.

– Ånger. Nej, det gör jag inte. När det gäller Ystad tycker jag att det är lika mycket rätt åt dem. Så som Ystadborna, polisen och socialen behandlade mig så förtjänar de mycket mer egentligen. Man gör inte så som de gjorde. Jag blev av med allt jag ägde och de stod och skrattade åt mig. Jag ser det så här: Det är Ystadbornas skyldighet att stoppa dem, det är deras polis, säger han till VLT.

”Jag skrämdes bara”

Han backar nu från sitt tidigare uttalande i Kvällsposten om att ”det ska brinna igen”.

– Jag skrämdes bara. Då hade jag en egen agenda. Jag vill bara leva mitt egna liv som alla andra. Jag vet ju att om jag säger att det ska brinna till en journalist så skrivs det i hela media, så det kan jag använda som ett verktyg ju, säger Borgström till VLT.