Prins Daniel: ”Vårt samhälle står inför stora utmaningar”

1 av 4 | Foto: PETER WIXTRÖM
NYHETER

Från Ockelbo till Haga slott. 

I en exklusiv intervju hemma hos prins Daniel berättar han om samarbetet med fysikern Stephen Hawking, familjelivet – och synen på det officiella uppdraget.

– Jag är inte särskilt stolt över något ännu. Men jag hoppas jag ska vara det om 40 år när jag ser tillbaka på vad jag gjort, säger prinsen.

– Parkera framför slottet bara.

Vakten öppnar järngrindarna och pekar på grusvägen upp mot Haga slott.

En anställd, kammarmästare Jonas Wallin, visar oss in i hallen.

Där hänger fotografier med motiv från Ockelbo och Drottningholm. En trappa upp ligger representationsvåningen. Vid eldstaden står ett porträtt på prinsessan Estelle.

Några minuter efter utsatt tid kommer prins Daniel.

I somras startade han hälsoorganisationen Generation Pep tillsammans med kronprinsessan Victoria.

Nu har de precis släppt en kampanjfilm tillsammans med fysikern Stephen Hawking.

Syftet: Få folk att röra på sig.

– Stephen Hawking är en dokumenterat klok person så där kan vi tala om trovärdighet för att prata om ett av världens största problem, säger Daniel.

Saknar du tiden när du drev gym?

– Jag tycker själv att jag har världens mest spännande roll. Så jag saknar inget som har varit. Däremot har jag hela tiden vetat att jag vill engagera mig i hälsofrågor.

Vem av dig och Victoria har varit mest drivande i det här projektet?

– Det är nog jag som har varit mest drivande.

Det är sällan kungligheter pratar om klass. Men du har beskrivit hälsa som en klassfråga. Varför?

– Jag har pratat om att hälsa är ojämlikt. Och att det är någonting som vi gemensamt måste bidra till att vi får bort. Det är beklämmande att människor som socialt och ekonomiskt redan har det väldigt tufft ska vara de som drabbas av sämre hälsa.

Om hälsa är en klassfråga: Tycker du att en del av lösningen är en annan fördelningspolitik?

– Jag kan och vill inte gå in i den typen av diskussioner. Det är partipolitiskt på ett sätt som jag inte kan uttala mig om.

Så vad kan man göra?

– Det är otroligt komplext. Det ska man ha klart för sig. Men nu känns det som att fler och fler börjar prata om hälsa som en utmaning och att barn måste röra sig mer. I dag är en och en halv miljard människor i världen drabbade av övervikt och fetma. Och som en konsekvens av det är det fler och fler som drabbas av typ 2-diabetes.

– Man räknar med att ytterligare 200 miljoner kommer att drabbas av typ 2-diabetes de närmsta 20 åren. När det gäller att lösa den problematiken finns det studier som visar att alla samhällsdelar måste vara med och bidra om man ska ha en chans. Så svårt är det. Och då känner jag att vi har en bra möjlighet att fungera som en enande kraft. Därför har vi tagit detta initiativ.  

Vad ser du som skräckscenariot?

– Vårt samhälle står inför stora utmaningar. Hälsa är en. Integration är en annan. Jag tror att en viktig del i att Sverige är ett fantastiskt land är att vi litar på varandra. Vi är ett av de länder i världen med störst tillit. Om människor känner sig utanför och osedda, och dessutom har dålig hälsa, är risken stor att förtroendet och tilliten mellan människor i vårt land raseras.

Er organisation betonar vikten av sund kost. Hur ser en vanlig morgon ut hos er här på Haga slott?

– Generellt sett kan man väl säga att vi är väldigt normala när det gäller det. Men vi är också privilegierade och med det kommer att man ofta har insikter i hur man bör äta och vi lever på ett ganska sunt sätt.

Borde man behovspröva barnbidraget för att frigöra mer resurser för socioekonomiskt svaga familjer?

– Jag är säker på att du förstår att jag inte kan kommentera politiska frågor.

Det här hälsoinitiativet riktar sig kanske primärt mot unga. Hur gör ni för att nå dem?

– Vi försöker samla olika delar av samhället och sen ska vi jobba med egna initiativ. Det handlar om att bjuda in till det som vi hoppas blir en folkrörelse med tiden.

Ni finns på sociala medier som Instagram. Efter fyra månader har ni drygt 900 följare. Hur ser du på det?

– Vi har inte prioriterat det i någon större utsträckning ännu. Men jag hoppas att du kanske går in och följer och många fler går in och följer. Och ju mer vi uppmärksammar frågan desto mer tror jag trafiken kommer öka.

Samtidigt har kungahusets Instagram 206 000 följare. Finns det ett större intresse för ert privata liv jämfört med vad ni gör?     

– Det är ju inte vårt privatliv som är på kungahusets Instagram. Det är ju vad vi gör som är där.

Men det är ändå rätt personliga bilder.

– Jag känner att all vår kommunikation handlar om vad vi gör. Det är väldigt lite i förhållande till vad som finns på kungahusets sociala medier som är privat. Det är säkert 99 procent som bara handlar om vår roll.

Jag kan tycka att en stor del av hovbevakningen är infantil och saknar ett kritiskt förhållningssätt. Vad tycker du själv om bevakningen av er?

– Tycker du att den saknar ett kritiskt förhållningssätt?

Ja, i stor utsträckning.

– Jag vill inte recensera journalistik och journalister. Jag har stor respekt för både journalistens och mediernas roll i samhället.

Du nämnde integration som en stor utmaning. Hur tänker du kring det?

– Det är ingen enkel fråga. Det handlar mycket om att det måste finnas mötesplatser. Vi är ganska dåliga på att umgås över gränser. Vi är bekanta med en familj från Syrien. Och när de beskriver hur det är i Aleppo, som inte skiljer sig särskilt mycket från Stockholm när det gäller utveckling och utbildningsgrad, så beskriver de ett samhälle där människor är öppna och man pratar med varandra. Vi är ju inte alltid så i Sverige.

– Men man skulle önska att vi valde att byta någon mening i hissen och vara lite mer intresserade. Det kan jag tycka är en brist. För att integrationen ska lyckas krävs det såklart att vi lyckas med många aspekter. Men jag fastnar ändå för det personliga. Vad vi som medmänniskor kan göra. Det har funnits ett otroligt fint engagemang här i Sverige när krisen var som störst. Då var det många svenskar som visade ett otroligt engagemang på olika sätt.

Hur ser du på det ansvar som Sverige tog?

– Jag tycker att det är bra att Sverige är ett land som inte bara ser till det nationella utan vill vara del av det globala. Det finns en stolt tradition där Sverige bidrar i världen.

Många länder reser murar, bildligt och bokstavligt. Vad tänker du kring det?

– Jag och många med mig vill ju att vi ska ha ett varmt och öppet samhälle. Där man bryr sig om varandra och där man får chansen. Men det är komplexa frågor.

– Vi har haft möjligheten att träffa många flyktingar och ensamkommande barn. Jag minns ett tillfälle där barnens familjesituation diskuterades. Då var det en pojke som sträckte upp handen och sa "it's only me". Han var helt ensam i världen, han hade ingen kvar. Många av de historier vi får ta del av gör intryck och påverkar en för alltid.

Stämmer det att du och Victoria har stöttat och hjälpt en flyktingfamilj som ni träffade genom Invitationsdepartementet?

– Vi försöker på olika sätt stötta och Invitationsdepartementet gör det enkelt för den som vill bidra.

Hur tänker du kring ditt officiella uppdrag som prins?

– Jag kommer aldrig känna att ”vad jag är duktig!". Det finns så otroligt mycket att göra och jag skulle vilja bidra och vara med och stötta och hjälpa till inom så många områden och bli bättre på allt jag gör. Men jag känner att mina intresseområden är väldigt relevanta och viktiga för samhället.

Vad är du mest stolt över?

– Det är de små. Som förälder är jag mest stolt över mina barn. Och att jag känner mig som en bra förälder.

Utöver det?

– Nej, jag är inte särskilt stolt över något ännu. Men jag hoppas att jag ska vara det om 40 år när jag ser tillbaka på vad jag gjort. Och jag är väldigt glad över att ha möjligheten att samla engagerade och duktiga människor i viktiga samhällsfrågor.

Vad tänker du om att era barn växer upp som landets kanske mest offentliga personer?

– Jag känner mig otroligt glad över att jag har gift mig med en så varm, klok och väldigt bra person som dessutom är en fantastisk mamma. Som ger våra barn en otrolig trygghet och bra möjligheter. Det är mycket lättare att växa upp med två varma föräldrar som lägger ner mycket tid och energi och kärlek på sina barn än att växa upp i en miljö där det är kallt och inte finns något engagemang.

I år är det 15 år sedan du träffade Victoria för första gången. Hur skulle du beskriva er relation i dag?

– Vi har det väldigt bra. Jag är tacksam för vår relation.

Du blev historisk när du som en av de första kungligheterna tog ut pappaledighet. Är inte det ett svaghetstecken för världens monarkier?

– Min pappa var föräldraledig med både mig och min storasyster redan i början av 70-talet. Så för mig var det självklart att vara hemma med mina barn. Jag tror nog att det finns många yrkesgrupper där det är en låg föräldraledighet bland män. Och det tycker jag är synd för man får ut så mycket av att vara med sina barn och lära känna dem på det sättet. Och man får en fördjupad förståelse för kvinnan som ofta tar det större ansvaret. Så jag tycker det var helt rätt att jag gjorde det. Jag ska vara pappaledig med prins Oscar också och jag ser fram emot det. 

Hur såg en vanlig dag ut under pappaledigheten?

– Det var nog som för de flesta andra. Det var mycket latte (skratt). Nejdå, jag skojar bara. Jag dricker inte så mycket kaffe om jag ska vara ärlig. Då hade man ju i alla fall chansen att vara ute och få ihop sina 10 000 steg. Nu försöker jag glida tillbaka på hälsospåret här i intervjun.

Men hur gör ni för att skapa en normalitet i familjetillvaron?

– Det man växer upp med är ju det normala. Det normala handlar om mycket kärlek, värme och omtanke. Då är det fantastiskt. Jag oroar mig mycket mer för de ungdomar som växer upp som inte har engagerade föräldrar. Som nu i kölvattnet av Syrien och alla kriser i världen där unga människor flyr över halva jordklotet - det är dem vi ska oroa oss för.

Skulle kungahuset kunna bli öppnare och modernare än det är i dag?

– Alla möjligheter finns.

Hur skulle det se ut?

– Jag tycker vi är väldigt öppna och tillgängliga. Och för mig är det viktigare att vara relevant än modern. Så det är inget som oroar mig. Det handlar om att göra bra saker och att vara relevant. Jag kan säga att jag tror att i det här snabbföränderliga samhället som vi lever i kan kungafamiljen ge en kontinuitet som jag tror uppskattas av många.

Hur viktigt är egentligen det symbolvärdet?

– Jag känner att intervjun handlar allt mindre om hälsa (skratt). Men du får ett sista svar kring den där typen av frågor. Jag tror det är viktigt - inte minst i dagens samhälle - med positivt enande krafter som samlar människor. Där människor kan känna en samhörighet och någonting som finns där. Någonting som är långsiktigt. När vi drar i gång ett hälsoprogram som nu gör vi det med långsiktighet. Jag tror vi behöver mer långsiktighet i samhället.

Vad tror du ni rent konkret kommer uppnå med ert hälsoinitiativ?

– Jag tror, och hoppas, att vi kan vara med och spela en viktig roll. Men jag tror inte att det bara är vi som gör det, utan vi är en samlande kraft, som får många att tänka på de här frågorna. Och vi måste ju våga tro att vi kan uppnå jämlik hälsa. Sedan kanske det är så nu, med många människor som kommer till Sverige och har det väldigt tufft, att det kommer bli sämre innan det blir bättre. Men jag hoppas verkligen vi får till en förändring.

Hur tänker ni kring skärmtid för era barn?

– Det var häftigt i somras. Det var inte så att barnens blick lämnade skärmen, men rumpan lämnade soffan. Vi var ute på trolljakt. Pokémon Go. Jag ville verkligen förstå det och testa fenomenet. Det är otroligt intressant hur en ibland kritiserad företeelse - som att spela - fick barnen att röra på sig. Jag är positiv till den teknikutveckling som sker och jag tror barn har mycket att vinna på att spela. Och vi har en spelindustri i Sverige vi ska vara stolta över. Men det är viktigt att vi har balans. Barn ska röra på sig minst 60 minuter per dag. Och om vi föräldrar går ut med våra barn kommer de att röra på sig.

Det måste ha glatt dig.

– Ja, jag blev väldigt glad. Jag har inte sett någon statistik på det. Men det var säkert tiotusentals barn och unga som kom ut. Och man träffade andra på Pokémon-gymmet.

Vilket Pokémon-gym var närmast slottet?

– Jag tror det var något förbi båtplatserna här borta.

Kan man hitta nya sätt att röra på sig med hjälp av tekniken?

– Absolut. Som att hålla koll på sina steg i telefonen.

Hur många steg går du varje dag?

– I dag har jag väl gått 2 000 kanske.

Vad är målet?

– 10 000.

Och det uppnår du varje dag?

– Nej, nej.

Vilket fiasko.

– Ja, det är superfiasko. Men egentligen är det är en enkel grej. Småsakerna som inte kostar så mycket i form av tid, energi och pengar, kan göra stor skillnad.  Jag tycker filosofin bör vara att lägga till positiva vanor i stället för att fokusera på de negativa. Så som en promenad, dricka vatten i stället för läsk.

Har ni något gym här på Haga?

– Jag har lite träningsprylar.

Är Victoria i bättre form än du?

– Ja, det är klart.

Det är rätt ovanligt att ni ger intervjuer här ute.

– Ja, men nu kände vi att det var läge för det.

Varför?

– För att det känns viktigt att förmedla att vi måste röra oss mer. Sitta mindre stilla och äta bättre. Det är det enkla svaret på en komplex fråga.