”De vägrade ta emot oss”

Maria gnider handleden med vänstra handens fingrar. Hon har ont, det blir värre, men till en vanlig läkare kan hon inte gå.

Maria och de två sönerna, i dag 12 och 17 år, lämnade Bolivia för fyra år sedan. Marias man hade mördats för sitt engagemang i facket. Nu hotades också hon och barnen.

– Vi fruktade för våra liv, säger Maria.

De lånade pengar och tog sig till Sverige. Efter nio månader fick de avslag på sin asylansökan men vågade inte återvända hem.

– I början flyttade vi från ställe till ställe. Nu bor vi hemma hos en man i hans etta.

Gick till vårdcentralen

Bredvid Maria sitter en av sönerna. En helt vanlig 17-åring i spretig frisyr, fotbollsjacka och kedja kring halsen. När avslaget kom började han må dåligt.

– Vi gick till vårdcentralen för att få psykologhjälp men de vägrade att ta emot oss.

När Maria pratar ser man gluggarna i övre tandraden. Hon behöver en specialist men en vanlig tandläkare är inte att tänka på.

Som gömd flykting har Maria och hennes barn bara rätt till akutvård i Sverige, förutsatt att de betalar ur egen ficka. Det har stat, kommuner och landsting kommit överens om. I dag fattar riksdagen beslut som gör att det också enligt lagen blir helt i sin ordning att vägra dem vård.

– Blir det så vet jag inte vad vi ska göra, säger Maria.

Vi träffar henne i en lokal någonstans i Stockholm.

Mottagning varje onsdag

Här har organisationen Läkare i Världen sin mottagning. En kväll i veckan kommer runt 20 människor hit. Här frågar ingen efter deras papper.

– Vi är rädda hela tiden. Polisen kan ta oss när som helst, så hjälpen här är mycket viktig, säger Maria.

I veckan ska hon träffa en tandspecialist på mottagningen. Och i sommar ska hennes onda händer opereras. Mottagningen har ordnat med en läkare som gratis tänker utföra ingreppet, utan att se till Marias ställning som papperslös.

Johanna Melén

– Jag kom till Sverige för att få en fristad för mig och mina barn. Nu vet jag ingenting. Vi måste bita ihop och försöka se framåt, säger Maria.

– Min dröm är att få stanna här, spela fotboll, fortsätta i skolan och kanske börja läsa på universitetet, säger hennes son.

Maria heter egentligen något annat.