Dödsvågen tog Anna, 4

Svenske Sten visste sent i natt fortfarande inte om hans dotter Anna, 4, hade överlevt katastrofen. Utom sig av oro väntade han i Phuket på besked om vad som hänt henne. Så här berättar han själv om katastrofen.

Jag och min fru Anne-Lie var på stranden på Phi Phi Island med våra barn Anna, 4, och Martin, 7. Plötsligt började havet dra sig ut från stranden utan att vi förstod varför.

Vi hörde några badvakter som skrek och pekade ut mot vattnet. Vi trodde att de oroade sig för några badande.

När vi upptäckte vågen blev vi skräckslagna.

Panikslagna människor

Min fru tog Martin i famnen och jag grep tag i Anna. Vi sprang så fort vi kunde in mot staden, men alla gjorde samma sak och de trånga gränderna korkades igen med panikslagna människor.

Det tog kanske 30 sekunder innan vattenvågen svepte in över oss.

Jag försökte förtvivlat hålla fast i Anna. Vi kastades in bland husen. Jag kände hur vi slungades mellan väggar, bilar, stolpar och en massa bråte.

När vi hamnade under ett fallande hus tappade jag Anna.

Jag tror att jag slogs medvetslös för en kort stund för jag har bara vaga minnesbilder av vad som hände sedan.

Kraften i vågen måste ha varit enorm. Jag spolades tvärs över ön. Det nästa jag kommer ihåg är att jag flyter i vattnet 300 meter ut i havet på andra sidan ön. Där lyckades jag få tag i en hink som flöt i vattnet.

Upplockad av en båt

Jag trodde då att jag förlorat hela min familj. Ingenstans såg jag Anne-Lie eller något av barnen.

Efter en stund blev jag upplockad av en thailändare i en liten båt.

Vi låg stilla och väntade tills en större båt plockade upp oss båda. Alla låg stilla och väntade på att ytterligare vågor skulle komma. Fler och fler skadade kom ombord på den stora båten. Många var väldigt illa däran.

Till slut bestämde sig besättningen för att åka till Phuket. Flera av de skadade dog ombord på båten. Besättningen la skynken över dem, allt eftersom de slutade andas.

När vi kom fram till Phuket gjorde jag sällskap med en svensk flicka som kommit ifrån sin pojkvän och en tjej från Sydafrika som också tappat bort sin man. Vi fick hjälp till ett sjukhus. Där låg det skadade överallt, panikslagna människor skrek rakt ut och läkarna hade inte en chans att hinna med.

Dottern inte funnen

Ingenstans hittade jag min familj.

Vi fick hjälp av en vänlig norrman, Öyvind Ballestad, som bor i Phuket.

Från hans lägenhet fick jag senare besked om att min fru och Martin överlevt.

Martin var skadad och hade opererats på ett annat sjukhus.

Men Anna var det ingen som sett.

Kjell och Öyvind letade sent i natt fortfarande efter Anna på Phukets olika sjukhus.