”Den ruskade livet ur Dixie”

Familjen Bergs fyra chihuahuor var ute i trädgården i skånska Ekeby. Plötsligt hoppade grannhunden Isa, en dobermann, över staketet och in på tomten.

Kunde rädda tre

Allt gick snabbt – Isa bet ihjäl Dixie.

– Min före detta fru försökte rädda hundarna men lyckades bara rädda tre. Hunden tog ett halsgrepp om Dixie och ruskade livet ur henne, säger Henrik Berg.

Isas matte Heidi Karlsson var på väg ut med familjens hundar den där aprildagen. För ett ögonblick vände hon sig om – då smet hundarna.

Allt vanligare

– När grannen skrek att deras hund bitits ihjäl blev det en chock. Isa har aldrig gjort något förut. Det är så olyckligt, säger Heidi Karlsson.

Sedan den dagen ligger familjerna

i strid.

För polismyndigheterna runt om

i landet blir jobb med hundattacker allt vanligare.

– Vi ser en stor ökning. Men hundbeståndet blir ju större, säger Torgny Hultin, chef för hundenheten vid polisen i Östergötland.

”Normalt inget brott”

Bara i Östergötland har polisen cirka 120 fall per år. Men polisen kan inget göra.

– Normalt sett är det inget brott. I dag kan vi säga aja baja, men inte ge böter första gången en hund

biter, säger Torgny

Hultin.

Däremot kontrollbesiktigar polisen hunden och ägarna. Sedan kan polisen ge föreläggande om koppeltvång, munkorgstvång eller utbildning för hund och ägare.

– Bryter så ägaren mot det då blir det böter. Men tyvärr är det ju så att vi ofta inte kan kontrollera om det följs, säger Torgny Hultin.

I extrema fall kan polisen besluta om en person ska få hundförbud eller om hunden ska avlivas.

– Men det är inte vanligt. Under mina tolv år tror jag vi haft tre avlivningsbeslut. Då har hunden ansetts livsfarlig för människan, säger Torgny Hultin.

Nu är båda hundarna

i Ekeby döda – Isas ägare åkte till en veterinär som avlivade hunden.

Har skapat spricka

Grannfamiljerna sörjer, men på var sitt håll. Grannsämjan är förstörd.

Den efterföljande processen om skadestånd och eventuellt civilrättsligt

efterspel har skapat en spricka.

– Vi valde att avliva Isa eftersom grannfrun inte skulle behöva se hunden. Det kändes moraliskt rätt. Men nu när hon inte bor kvar känns det fel. Isa var en bra hund som kunde ha munkorg, säger Heidi.

Ett uttalande som Henrik Berg, som fortfarande bor kvar i huset, inte förstår.

– Det må vara ett plåster på såren att hunden är avlivad. Men att säga att man gjorde det för min före detta frus skull, och inte det faktum att den dödat en annan hund, förstår jag inte.